Det var svårt att lämna Yellowstone – denna sagolika nationalpark i de amerikanska Klippiga bergen. Jag blev så förälskad i platsen, djupt berörd av naturen och stillheten.
Tänk om jag 2003 hade vetat vem Calamity Jane var. Hon som brukade rida upp hit från Cody när hon behövde koppla av. Då hade upplevelsen känts ännu mer speciell. Nu skulle jag och min dotter köra längs Yellowstone Lake, vidare österut mot Cody.
Pahaska Tepee och vägen till Cody
Vi nådde först Pahaska Tepee – en plats omgiven av höga klippformationer och täta tallskogar. Mitt bland träden låg Buffalo Bills spektakulära jaktlodge.
🔗 www.pahaska.com
Vi körde vidare genom bergen och stannade till i Wapiti, där vi åt lunch på ett enkelt men charmigt ställe. Jag tog en bild och kallade den ”Vacker naturupplevelse”.
🔗 www.wapitilodge.com
Rodeo och westernkultur i Cody
Vårt mål var Cody – staden som bär Buffalo Bills namn och där världens mest berömda rodeo hålls. Cody är en levande westernstad, där män i cowboyhatt och jeans är vardagsmat, oavsett ålder. Runt om staden finns rancher med riktiga cowboys.
Buffalo Bill, eller William F. Cody, grundade sin ranch här 1883. År 1902 byggde han Irma Hotel på Sheridan Avenue, uppkallat efter sin yngsta dotter, och kallade det själv ”Just the swellest hotel that ever was.” Han och hustrun Louisa fick fyra döttrar: Arta, Kit, Orra och Irma.
Hans Wild West Show, startad 1883, turnerade i USA och Europa i över 30 år. På torget i Cody spelas en teaterföreställning om honom varje sommarkväll.
Boendeproblem och vänlig hjälp
Det var rodeosäsong, och staden var full av turister. Det fanns knappt ett ledigt rum. Men en äldre kvinna som arbetade som volontär såg vår belägenhet utanför ett hotell. Hon hjälpte oss hitta en stuga mitt i stan – dyr, men fin, med två rum.
Nästa dag lyckades vi hitta ett enklare och billigare motell nära rodeoarenan.
Kvällen på rodeon
Rodeon började med att en flock hästar stormade in på arenan – de såg ut som vildhästar.
Ryttarna var otroligt modiga. Hästarna stegrade sig i båsen innan start – det berodde på en rem runt magen som gjorde dem vilda. När ryttaren lyckades hålla sig kvar i några sekunder, kastade han sig över på en annan häst. Två rutinerade cowboys fanns alltid på plats för att hjälpa till att lugna ner hästen och få av remmen.
Många ryttare blev avkastade.
När solen gick ner var stämningen elektrisk. Musiken dånade och publiken väntade ivrigt på kvällens höjdpunkt – tjurridning.
Bullriders och dramatik
Unga killar samlades i en ring och bad tillsammans innan de skulle försöka rida de vilda tjurarna. En av dem skadades när han kastades av och blev trampad på låret.
Efter rodeon gick vi till en pub i närheten. Där bjöds det på dans och god mat. Det blev en magisk kväll. Jag tänkte: ”Härifrån vill jag inte åka.”
Historiska byggnader och Curly
I Codys gamla stadsdel kunde man gå in i flera historiska byggnader. En gripande berättelse handlade om en man som gift sig med en kvinna från Flathead-stammen. Hon och barnen mördades av crowindianer.
Vi besökte också ett hus där en indian kallad Curly bodde – han hade lockigt hår och var en del av Codys historia.
Curly tvingades delta i Custers krig mot andra indianer men lyckades fly. Jag såg hans namn på en minnessten vid Little Big Horn, men är inte säker på om det var just denne Curly.
Picknick, broschyrer och Calamity Jane
En dag åkte vi på picknick vid en sjö och besökte även Buffalo Dam.
Det var också i Cody jag köpte en bok om Calamity Jane. Innan dess visste jag inte mycket om henne. Hon som ibland klädde sig i manskläder för att kunna ta jobb och försörja sin fattiga familj.
🔗 Läs mer om Calamity Jane här
Nästa kapitel…
Vår resa fortsatte mot Little Big Horn. Men någonstans längs vägen blev jag stoppad av en polisbil…
Fortsättning följer.
