Förmiddagen började med att det blåste rejäla kastvindar
lagom till frukosten. Det dånade i hela huset och sen blev det
knäpptyst. Gott att tända ljus med härliga färger.
En blogg av Brigitte Ranniger
Hej! Nästa vecka går vi in i månaden februari. Då är det
ju fint att ge sig ut skogen och grilla korv och pinnbröd.
Har tagit en promenad idag i Botaniska trädgården här i Göteborg.
Frågade några arbetare vad det är dom bygger? – Det ska bli en naturskola
där det ska finnas möjligheter att lära sig mer om naturen svarade en man.
När ska det bli klart? Någon gång i april.
Ska bli spännande att se hur det utvecklas.
Alla vägar i Botaniska var inte plogade och sandade så jag avvaktar att
ge mig upp till örtaträdgården.
Trots att det varit väldigt kallt -2o° för bara några dagar sen så
börjar det kika fram några växtligheten nu när det är 4°.
Dimman ligger tät även idag och snön försvinner mer och mer i mildvädret. Jag är ju en människa som älskar att läsa och det är ju sånt man kan passa på att göra en sådan här dag. Jag skriver ju också om varför jag fick en stroke 2006 av en medicin. Jag kommer berätta mer lite längre fram hur långt jag kommit i boken.
Det jag vill säga idag är hur bra det är att spela in vad som händer och sker när man är ute och reser. 2001 hade jag med mig en liten Panasonic när jag och min dotter körde på olika ställen i Nordamerika. Det tar tid att sitta och anteckna så därför var det lättare att prata in. Jag blir alltid väldigt glad när jag hör vad det är jag berättar. Speciellt glad är jag att lyssna hur jag uttrycker mig.
Vad det gäller stroken både timmarna innan och efter sa jag fel ord utan att lägga märke till det. Det tog flera veckor på sjukhuset innan jag lade märke till att jag sa helt fel. Det är ju skrämmande att jag fått höra att jag bara sa glas dom första dagarna. Det som ändå känns bra är att det som blev fel i ord var inte fel i det jag ville uttrycka. Ändock befann jag mig i en farlig utsatt situation. Inte bara att jag var väldigt nära döden utan också att jag förmodligen inte kunde säga rätt ord.
På något sätt i det läget så blir ens självtillit rubbat. Folk kunde ju passa på att ifrågasätta vad man vill eller inte och använda sig av sina egna önskemål. Månad efter månad så blev jag iallafall bättre och bättre på att säga rätt ord och det genom att läsa mycket. Viktigt har också varit att använda datorn som har hjälpt mig på många sätt och med det stärkt mitt självförtroendet. Det som också stärkt och stärker mig är att just höra mig prata i det jag spelade in under mina resor både innan och efter stroken. Det som känns gott är att jag är mer verbal numera.
Vårt inre är ju våra egna privata legitimation. Men vad gör man om det enda man kom ihåg i början efter stroken kanske bara var ens barn och vad man själv heter. Just därför är det otroligt viktigt att spara bilder, texter, filmer så minnen kan lockas fram i sin minnesbank i sin inre verklighet. När jag hör min röst under resan där vi var vid varje tillfällen så lockar det fram massor av minnen.
Men ska man gå omkring och förbereda sig för något som kan hända? Självklar inte men kanske lära sig vad som hänt människor oftast helt i onödan. Om ni ska påbörja mediciner så lita inte bara på att läsa vad som står i svenska FASS. Det kanske står något helt annat i andra länder FASS som också har tillstånd att sälja medicinen.
Denna söndag är det kompakt dimma över grådisiga Göteborg. Det har kommit in en stor portion mildluft och det duggregnar. Ska man gå ut så får man ta på sig stövlar om man går i snöslasket vilket jag inte har på bilden under.
Vad tänker jag på när det är så dimmigt? Waterloo Bridget (Dimmornas bro)
https://sv.wikipedia.org/wiki/Dimmornas_bro
Just dimman ger en lust att ge sig ut och fota. Precis som dom gjorde när dimman låg tät över Waterloo Bridge då filmen spelade in 1940. I slutet av 1960 fick jag ta över mammas kappa som är snarlik den som Vivien Leight hade i filmen. Jag tog fram min kappa idag och kände hur tung den är. Minns precis när jag hade den på mig. Jag var väl nånstans mellan 18-19 år då en kille bjöd mig här i Göteborg att gå med honom på bio och se filmen. Jag hade ingen aning om vad den filmen skulle handla om. Blev förvånad att kappan jag hade på mig var lik Viviens. Herregud vad folk kikade på min kappa när jag och killen sett filmen och lämnade bion. Det gäller att vara smal i midjan om man ska ha på sig kappan och det är väl man inte numera precis. Ser att det saknas knappar i det mörkblåa tyget.
Dimma är ju vitt och det kan även få en att tänka på bröllop.
Har bläddrat idag i boken Royal Wedding Bouqueta – Grace. Den boken
skulle jag haft med mig då jag var i Monte Carlo hösten 2015 men glömde den.
Såg idag på morgontv i kanal 4 och då pratades det om bröllopsmode. Någon
nämnde att Grace Kellys bröllopsklänning anses vara vackrast. Den boken jag har är är helt underbar att läsa. Det står så detaljerat om allt t o m hur någon
råkade trampa på Graces långa slöja när de vigselakten var över och
brudföljet tågade ut ut katedralen.
Vackert.
Det var flera modeller idag i morgon tv som visade
bröllopsklänningar. Såg en modell som hade en brudslöja som
en lång cape. Såg också en väldigt fin brudklänning med lite rosa
blommor av Ida Sjöstedet.
http://idasjostedt.com/couture/thecollection
Vitt snö och kyla får mig också att tänka på det romantiska avsnittet
i Doktor Zjivago – Lara`s Theme. Kontrasten mellan het kärlek
och ett hus långt ute i Ryssland som frusit till is.
På återseende.
Vilken skillnad på vädret. Igår var det -20° och kl 12.00 idag 3°. Nu är klockan 13.53 och det är -2°. Vädret svänger som en jojo hela tiden och med det kan man förmoda att det blir glashalt om det fryser på ikväll. Bäst och hålla sig inne och varför inte då prova att baka piroger. För min del är det bara att sätta igång . 🙂
Ha det gott!
Att baka piroger blev inte så dumt 🙂
© 2025 Seasons of Bridget
Tema av Anders Noren — Upp ↑