Hej! Ska vi dansa i nyponspår och vallmor,
bland kristallkronor, frostdimmor och tornesnår?
Vi mandelblommor, primadonnor, gudinnor och lejoninnor,
vi älskar kaffebönor, skärbönor och skrattande galghumor.
Åh – jag blir uppbjuden av Östersjöns guld, Herr Bärnsten,
i månstrimmornas lek på isblommornas utescen.
Glamorens björnbärssnår stelnade till kåda,
så jag följde istället apelsinblommornas fruktsoda.
– Dikt av Brigitte Ranniger
Kommentar till Dans med Östersjöns guld.
Dikten är en lekfull och glimrande dans mellan naturens rikedomar och fantasin. Med starka bilder – nyponspår, vallmor, isblommor och bärnsten – målas en scen upp där naturens skatter förvandlas till sällskap på en festlig bal. Kontrasten mellan det glamoröst högtidliga (”kristallkronor”, ”primadonnor”, ”utescen”) och det vardagligt humoristiska (”kaffebönor”, ”skrattande galghumor”) skapar en lätthet som ger texten både värme och charm.
Östersjöns bärnsten blir en kavaljer, ett gyllene nav i dansen, men diktens jag väljer till sist det lekfulla och oväntade – ”apelsinblommornas fruktsoda” – ett val som pekar på glädjen i det fria, det lekfulla och det livsbejakande.
På bilden syns Östersjöns bärnsten som kavaljer längst till höger.
Han framträder som en varmgyllene, rund gestalt – nästan glödande inifrån – klädd i gröna ben och armar. På huvudet bär han en vit apelsinblomma med gröna blad, vilket ger en känsla av både elegans och lekfullhet. Hans placering i dansringen gör honom till ett gyllene nav i balens rörelse, där han håller handen med isblommans drottning och leder vidare i dansen.