Trädet som tar emot brev.
Strax utanför Eutin, i skogen Dodauer Forst, står ett mycket gammalt träd.
Det är en ek, över 500 år gammal, som kallas Bräutigamseiche – Brudgummens ek.
I stammen finns ett hål. Där har människor i över hundra år lagt in brev.
Kärleksbrev, ensamhetsbrev, drömmar, längtan, ord som inte riktigt haft någon annan plats att ta vägen.
Trädet har till och med en egen adress. Brev kommer dit med posten.
Vem som helst får läsa, svara eller bara låta orden vila kvar i trädet.
Jag tycker om tanken på detta.
Att det finns en plats där känslor får lämnas utan krav på svar.
Ett träd som inte dömer, inte avbryter, inte kräver förklaringar – utan bara står där och tar emot.
Det hade varit fint – och lite kul – att ha något sådant även här i Majorna.
Ett träd eller en låda där människor kunde lägga sina tankar, anonymt eller inte.
Små lappar om vardagen, sorgen, hoppet, kärleken.
Som ett gemensamt hjärta i stadsdelen.
Kanske är det därför människor fortsätter att skriva till eken i Dodauer Forst.
För ibland räcker det att bli hörd av något som står stilla.