Exakt klockan 14:50 stod jag med öppet köksfönster och väntade. Fåglarna utanför blev plötsligt oroliga, och då förstod jag att något var på gång.
Och så – där, strax över Masthuggskyrkan – kom de. JAS-planen gled fram i den vackra julgransformationen, smidiga och tysta på avstånd, med sina blinkande ljus som små stjärnor mot himlen.
Det gick fort men ändå med en sorts stilla elegans.