Ibland hittar man gamla anteckningar som påminner om ögonblick man nästan glömt – men som genast väcker allt till liv igen. Här är en text jag skrev en stilla sommarkväll i Klåddegärde, mitt under pandemins första år. En stund för sig själv, med fåglar, cider och tankar som flög fritt.
” Sitter ute denna ljumma fredagskväll och äter, med ett glas alkoholfri cider i handen. Det knäpper till uppe i skogen – fåglarna varnar. Kanske är det en älg, ett rådjur, en räv eller en hare som rör sig där inne bland träden.
Tänk om indianen Vargtass hade suttit mittemot mig nu. Herregud, vad vi hade pratat – om allt mellan himmel och jord.
För en stund sedan hörde jag några flygplan lyfta från Landvetter, som bara ligger knappt en mil härifrån. Det är nästan ofattbart att människor fortfarande reser med flyg mitt under pandemin.
Längre bort hörs musik – det låter nästan som finsk tango. Folk försöker kanske passa på att njuta och hitta på något roligt innan regnet kommer tillbaka om några dagar.
Så – passa på du också. Njut.”
