Solen låg lågt över gården där jag är född, silade sitt guld genom lövkronorna och vilade över den gamla stenmuren. Mossa, ormbunkar och nyponrosor hade tagit plats där människohänder en gång staplat sten på sten. En ensam röd blomma lyste stilla i grönskan – kanske planerad, kanske självsådd. Allt andades ro. Den här kvällen var världen stilla, och hemma var precis här.