Idag är det iskyla – den där fuktiga, genomträngande kylan som går rakt igenom hus, kläder och humör, oavsett vad termometern påstår.

Att det bara är –3 °C ute lurar hjärnan. Med 6 m/s vind och fuktig havsluft känns det snarare som –8 till –10, och kroppen reagerar därefter.

Härinne känns golven som kylplattor och väggarna strålar kyla. Trots att termometern visar 20 grader fryser man inifrån, inte bara om händerna. Jag vill inte vara gnällig, men det är skitjobbigt. Kalla golv gör att hela kroppen tappar värmen.

Men någonstans vet jag också att det vänder. Vinden mojnar, kylan släpper taget, och kroppen minns hur det är att vara varm igen.