Älven ligger nästan helt täckt av drivande isflak – stora, runda skivor och mindre krossad is som flyter tätt ihop. Ytan är grågrön och tung, och himlen ovanför är lika grå, som ett lågt lock över staden. Ljuset är dämpat men ändå lite ljusare vid horisonten, som om solen försöker bryta igenom.
På en av bilderna syns Älvsborgsbron resa sig högt över vattnet, med sina pelare som försvinner upp i dimman. Körde över bron till Lindholmen.Marken längs kanten är snötäckt, och vid strandkanten ligger isen tjock. En flock änder har samlats i en öppning i isen – de håller ihop där det fortfarande finns öppet vatten.
På bryggorna ligger ett tunt lager frost eller snö, och räckena ser kalla ut att ta i. Träpålarna i vattnet är inkapslade i is runt foten, som om vintern långsamt håller dem fast.
En av Stena Line-färjorna ligger där borta, stor och vit mot den grå bakgrunden. Den ger en känsla av rörelse och förbindelse, trots att allt annat känns stilla och fruset.
Det är en bild av vinter i Göteborg – rå, tyst och lite högtidlig. Man kan nästan känna den kalla luften i lungorna och höra isen skrapa svagt mot sig själv i strömmen.