Tidigt på morgonen, strax efter klockan sex, stod jag vid köksfönstret i Majorna. Himlen var klar och gråblå i gryningsljuset. Masthuggskyrkan låg mörk och stilla mot horisonten, men ovanför kyrkan, lite åt höger, lyste Venus klart – morgonstjärnan.
Venus kallas ofta Morgonstjärnan (eller Aftonstjärnan, beroende på när den syns). Den har i alla tider haft särskild betydelse.
I antikens mytologi förknippades Venus med kärlek, skönhet och harmoni.
I litteraturen används “morgonstjärnan” ofta som en symbol för hopp – något som lyser klart innan dagen tar sin början.
För sjöfarare har Venus, den starkt lysande morgonstjärnan, i århundraden varit en pålitlig ledstjärna. När natten började ge vika och gryningen långsamt ljusnade, lyste Venus fortfarande klart på himlen och visade var öster låg. Som ett himmelskt riktmärke fungerade den nästan som en fyr i skyn – en vägvisare för den som seglade över öppet hav.