Morgonen började i rådimma hemma här i Majorna. Luften var fuktig och när jag öppnade balkongdörren. Efter lunch klarnade det något, och jag körde ut till Fiskebäck för en promenad.
Ljuset växlade hela tiden – ibland grått, ibland ljusare – som om himlen inte riktigt kunde bestämma sig. Marken var fortfarande mjuk och ofrusen. Jag gick förbi en skata som pickade mask ur den fuktiga jorden. Många var ute och gick denna annandag jul, trots att luften fortfarande var rå.
Jag körde vidare mot Gunnebo slott, men där gick det inte att få parkering. I stället tog jag en promenad i närheten.
Här var det plötsligt strålande sol. Dimman hade släppt sitt grepp och ljuset blev klart och lågt, sådär som det bara blir under vintern. Kontrasten mot morgonens rådimma var påtaglig – samma dag, men ett helt annat uttryck.
När jag körde tillbaka mot Göteborg förändrades allt igen. Dimman kom tillbaka, men nu i olika lager och nyanser. Det lockade mig att köra upp till Masthuggsberget när solen började gå ner.
Där var redan många som samlats för att se samma sak – hur dimman låg över staden medan himlen ovanför fortfarande glödde svagt. Ett märkligt och vackert möte mellan rå luft, ljus och vinterkväll.
När kvällen kom var rådimman tillbaka igen. Samma fuktiga stillhet som på morgonen – som om dagen gjort en hel cirkel.
Annandag jul blev en dag av rörelse, inte bara i landskapet utan i ljuset självt.
Nu är det dags för att tillreda enJansons frestelse.
En fortsatt fin annandag jul till er alla.