Det var pandemin –  hĂ„lla avstĂ„nd, men Ă€ndĂ„ hĂ„lla fast lite vid traditionen. Ingen dans kring stĂ„ngen, inga stora samlingar – bara nĂ„gra nĂ€ra, och en enkel sillunch i trĂ€dgĂ„rden. Solen sken mellan molnen, och trots allt fanns det vĂ€rme i stunden. Det blev en stillsam midsommar, som pĂ„minde oss om det lilla som Ă€ndĂ„ betyder mest.