Klicka här så kan du läsa om hela resan

Det är tidig morgon på gården i Klåddegärde. Solen har just klivit över trädtopparna och kastar sitt första ljus över ängarna. Luften är klar, men vinden är ovanligt kraftig – den sveper in från nordost, rör i trädkronorna och får lönnarnas blad att dansa.

Jag öppnar dörren och möts av suset. Ett sådant där djupt, ihållande ljud som bara uppstår när vinden tar sig fram genom gammal lövskog. Den känns mot kinden, fräsch och nästan lite salt, som om den burit med sig något långt ifrån. Ändå är det något rofyllt över den – som om hela landskapet andas tillsammans med vindens rytm.

Långt borta i gläntan rör sig något. Två rådjur, försiktigt, vaksamt – men ändå hemma här. De verkar inte störas av vinden. Kanske är det vi människor som märker sådant mest. För djuren är detta bara ännu en morgon i maj.

Tog en tripp idag till Töllsjön. Den gyllene sanden, den spegelblanka sjön och de mörka molnen över skogen skapar en nästan högtidlig stämning. Sommaren känns nära, trots det dramatiska himlavalvet.

Fikade. Hade med mig termos med kaffe, macka med ost och en chokladbit. Allt smakar lite bättre när man blickar ut över vattnet och hör vassens prassel i vinden. 

Kikade upp mot himlens skådespel. Molnen tornade upp sig över sjön.
 Ljus och mörker blandas i ett landskap där stillheten råder, men där himlen berättar en egen dramatisk historia. Tänkte att snart får jag väl gå till bilen innan det börjar regna.

En stilla stund bland kackel och kvitter

Idag tog jag med lunchen ut till bordet på altanen. Det blev en färgstark sallad med grönsaker, lite kyckling och ett kokt ägg – enkel mat som smakar extra gott i frisk luft.

Runt omkring mig hör jag hönsen kackla och tuppen gala. Fåglarna kvittrar i träden, som om de också ville vara med och fira att sommaren är här.

Det är i sådana här stunder jag känner mig riktigt hemma. Naturens ljud, dofterna, lugnet. Allt som behövs är en tallrik mat, ett träbord och tiden att sitta ner och njuta av några dagar hemma på gården

Tog dom här bilderna redan kl. 05:00 hemma på gården nu på morgonen. Jag hoppades fånga soluppgången, men molnen låg tjocka över himlen. Det blev ändå en stilla och vacker morgon med grusvägen, åkern och den gamla stenmurens gröna inramning. Tyst och fridfullt – en typisk försommarmorgon på landet.

Solen bröt fortfarande igenom, stickande vass mellan skuggorna.
Det var som om åkern höll andan och landskapet bakom.
Ska det bli regn, åska eller bara en stilla övergång mot eftermiddagen?
En stund av väntan denna fredag kl 13:30.

En stilla morgon på gården med doften av nybryggt kaffe, grönt som växer i fönstret och fågelsång utanför. Små stunder av ro mitt i vardagen.

Solen värmer över åkern och skogen står nyklädd i grönt. Fick höra att två lösa kor rört sig i trakten – nu håller jag ett extra öga så de inte kliver in här och mumsar i det späda gräset på åkern.

Renoveringen i ett av husen går vidare i lugn takt. Nya lister, fönsterrenovering och lite kärlek till träfasaden – det tar tid, men varje steg gör huset lite vackrare och mer levande.

Det är något alldeles särskilt med att komma hem till gården och stanna några dagar. Ljuset faller mjukt över huset, träden lyser i alla nyanser av grönt och luften är fylld av ljud – koltrasten sjunger, hönsen  kacklar längre bort   och ibland hörs ett flygplan lyfta från Landvetter. Här andas allt lugn och liv på samma gång.

På altanen blommar rhododendronen i full prakt  intill. Det är en sådan plats där man gärna sitter länge, med kaffekoppen i handen och fågelsång i öronen. Pelargonen på bordet har just börjat slå ut, och i bakgrunden syns studsmattan som vittnar om barnbarnens glädje och rörelse. 

Ormbunkarna vecklat ut sina blad.

Min son och svärdotter har satt potatis i år. Här ligger landet nyplöjt, redo att ge liv. Den gamla sättaren står kvar som ett minne av tidigare bruk – och som en symbol för hur nya generationer tar vid. Det är något vackert i att sätta ner något i jorden och veta att man snart får skörda tillsammans.

Min tanke: “Det gäller att låta den jobba med något som aktiverar mycket” – ja, det gäller verkligen. Vår hjärna fungerar på många sätt som en AI. Den bearbetar, tolkar, skapar mönster. Men den behöver rätt input. Här är en jämförelse:

När vi ger hjärnan något starkt, levande och rikt att arbeta med – som ett mål, en dröm, kärlek, nyfikenhet, medkänsla – då aktiveras våra mest livsbejakande system:

• Motivation (dopamin)

• Självreglering (prefrontala cortex)

• Inre lugn (parasympatiska nervsystemet)

• Känsla av riktning

Det är så vi hittar kraft även när livet är kaotiskt. Det är inte att blunda för verkligheten – det är att ge hjärnan något meningsfullt att jobba med.

💡 Vad menas med ”prompt”?

I AI-världen är en prompt den fråga eller instruktion som man ger till systemet för att få ett resultat.
Exempel:

”Skriv en dikt om hösten.” → AI:n svarar med en dikt.

Men det fungerar liknande i oss människor också.

En prompt för hjärnan kan vara en inre fråga, tanke eller riktning.
Till exempel:

• “Vad är jag tacksam för idag?”

• “Vad är mitt nästa lilla steg?”

• “Vem vill jag vara i den här situationen?”

Det du matar hjärnan med styr vilka delar som aktiveras – oro, lugn, kraft, kreativitet.
Rätt prompt = rätt inre rörelse.