Doften mötte mig där jag gick –
vit, stilla, försommarens första viskning.
De stod där som tysta vittnen
till år som gått och stunder som kommer.
Jag stannar inte. Jag andas in. Jag minns.

 

Började dagen med en riktig nostalgitripp. Hembygdsgården Solsten är ett ställe där man får både historia, detaljerade miljöer och lokal gemenskap. Det lilla köket, skrivbordet vid fönstret, dockskåpet och den virkade duken skapar en känsla av lugn och tradition.

Kombinationen av gamla miljöer, musik och mycket folk ger ofta en varm känsla av gemenskap och tradition. Sådana vårmarknader är också ett fint sätt att möta andra med intresse för historia, hantverk eller bara bygemenskap.

Vilken skattkammare av gamla redskap och jordbruksverktyg! Den här miljön andas verkligen gårdsliv från förr – man nästan känner doften av trä och smörjmedel. Slipstenen, såmaskinen, plogarna, skyfflarna och mjölkpallarna ger en konkret känsla för det vardagsarbete som präglade livet på landsbygden.

Och den målade träkon med svans ser ut som något för barnen att prova ”mjölka”? Sådana detaljer gör ju också att yngre besökare får en rolig upplevelse.

 

Körde sen till Härskogen – en plats som verkligen bjuder på lugn och natur. Vet inte om huset är en kursgård numera. Hade med mig picknick! En termos med varm kaffe, 2 bröd med ost, skinka och paprika, samt lite frukt och en liten godsak i skålen  vindruvor och en energiboll. Bordet och utsikten ger en lugn naturkänsla. En fantastisk plats! Mellan de gröna trädtopparna, den spegelblanka sjön och det dramatiska molntäcket kändes det som en paus mitt i naturen som laddar batterierna på riktigt.

Efter picknicken stannade jag till på ett av ställena längs Gamla R40-slingan – en charmig sträcka fylld av små pärlor mellan Härryda och Bollebygd. Lokala gårdsbutiker, loppisar och kaféer i lantlig miljö. Där köpte jag färska ägg. Det känns ju alltid som en lyx

Ni som har följt Bonde söker fru tidigare minns säkert Sigrid Bergåkra – hästbonden från Hälsingland med stort hjärta och stark vilja. Nu är hon tillbaka i TV4:se  Bonde söker fru – Andra sommaren, och jag kan inte låta bli att följa hennes resa med nyfikenhet.

Sigrid, som driver en ridgymnasieskola på gården i Vallsta, blev känd redan 2016 när hon deltog första gången i programmet. Då valde hon att gå sin egen väg och avslutade programmet i förtid efter att ha förälskat sig i en man utanför brevskrivarna. Tyvärr höll den relationen inte i längden – och även en senare förlovning tog slut. Nu ger hon kärleken en ny chans, vilket jag tycker är både modigt och inspirerande.

I den nya säsongen visar Sigrid en varm och öppen sida av sig själv. Hon söker inte bara någon att dela vardagen med – utan någon som verkligen delar hennes värderingar kring natur, djur och familj. Hennes tre döttrar finns också med i bakgrunden, och det är fint att se hur viktig familjen är för henne.

Redan i första avsnittet klickade det rejält mellan henne och en av brevskrivarna – och jag måste erkänna att jag log när det nästan blev en kyss! Det ska bli spännande att se vart det leder.

Jag hejar på Sigrid, för det är inte alltid lätt att våga öppna hjärtat igen. Särskilt inte i tv. Men hon gör det med värme och integritet.

 

Idag lever jag lättare – med färre kakor men större glädje.
Minnet är fortfarande sött, men mitt val idag är ännu sötare. 💚
#livsstilsresa #hälsoresa #sötaMinnen #balans

Det vackra röda huset med vita knutar står stadigt, omgiven av gröna ängar och gamla ekar. Renoveringen pågår för fullt, men charmen från förr lever kvar i väggarna. Byggställningarna skvallrar om ett pågående arbete – men helhetsintrycket är redan inbjudande.

På väg in mot huset möts man av en grusväg kantad av mäktiga träd. Här känns stegen långsammare och tankarna djupare. Utsikten mot huset är lika vacker som ett vykort – röd fasad, grönt gräs och en himmel som lovar sommar.

Arbetet pågår i varje vrå av huset. Här ser vi exempel från övervåningen:

• Nya golv och väggar – ljusa trätiljor ger rummen ett luftigt intryck.

• Isolering och takarbete – moderna material möter gammal byggteknik.

• Ett arbetsbord står mitt i ett av rummen, som en tillfällig plats för ritningar, skisser och beslutsfattande.

I verandan är fönstren nu på plats. Genom dem ser man ut mot vägen och åkern där maskrosorna börjat  blomma– samma utsikt som tidigare generationer blickat ut över. En känsla av kontinuitet genomsyrar hela bygget.

Det är rörigt, dammigt och fortfarande mycket kvar att göra – men huset andas hopp. Snart kommer ljudet av hammare att ersättas av skratt och samtal, och rummen kommer fyllas av liv igen.

Tidigare inlägg om gården i Klåddegärde

 

Tre veckor efter den första träffen, nästan på dagen, möts de igen. Denna gång hemma hos Margareta i Uppsala, i hennes lilla lägenhet med pelargoner på fönsterbrädet och böcker i dubbla rader.

Det är inte en upprepning av något.
Det är en förlängning.

Här är fortsättning på singelträff i tanken. I bilden från längst ner till vänster och sedan medurs runt bordet:

1️⃣ Lars – 65 år, f.d. sjökapten och akvarellmålare
2️⃣ Erik – 62 år, pensionerad civilingenjör
3️⃣ Margareta – 63 år, pensionerad bibliotekarie och kvällens värdinna
4️⃣ Helena – 58 år, sjuksköterska och resenär
5️⃣ Yvonne – 60 år, konstpedagog och gallerist
6️⃣ Jonas – 59 år, tidigare samhällskunskapslärare och föreläsare

Korta citat från  var och en – något de kanske sade just den kvällen?

1️⃣ Lars
– Jag tror vi behöver fler kvällar där ingen tävlar om att vara mest intressant. Bara närvarande.

2️⃣ Erik
– Det är först nu jag har tid att lyssna på skogen. Den säger mer än jag trodde.

3️⃣ Margareta (värdinna)
– Jag ville se om det gick att mötas utan förklaring. Och ja – det gick.

4️⃣ Helena
– Jag har bestigit berg. Men ibland är ett samtal vid ett köksbord en större resa.

5️⃣ Yvonne
– Jag tror på kort, tecken – och människors magkänsla. Och min sa ja till det här.

6️⃣ Jonas
– Jag är van att ställa frågor. Men ikväll fick jag svar jag inte visste att jag saknat.

❤️  Vad hände sen – blev någon ett par?

Fortsättning följer!

 

Idag tog jag en promenad genom Azaleadalen, och jag blev påmind om hur vacker naturen är. Solen värmde , fåglarna sjöng och överallt började knoppar slå ut i färg. De första rosa och gula azaleorna lyste som små facklor bland det gröna, och jag stannade flera gånger bara för att titta, andas och ta in allt.

Jag passerade skylten som berättade att Barnens zoo var öppet och att blomningen var igång – och det var verkligen sant! Det var som att hela dalen viskade: nu börjar det. Jag gick över den lilla bron in bland buskarna, och det kändes som att stiga in i en tavla.

 

🥗 Dagens lunch – fräsch, färgglad och kalorisnål

Idag blev det en riktigt god och mättande lunch – precis i min smak och linje med hur jag vill äta just nu. I skålen finns:

• Kokt ägg

• Avokado

• Blomkålsris

• Sallad, tomat, gurka och persilja

Allt detta tillsammans ger bara omkring 225 kalorier – ändå håller det mig mätt och nöjd länge! Om man lägger till lite olivolja eller dressing blir det förstås lite mer, men fortfarande lätt och hälsosamt.

Jag älskar sådana här salladsskålar – enkla att slänga ihop, fulla av färg, smak och näring. Perfekt om man vill äta lätt men ändå känna sig riktigt nöjd. 🌿🥚🥑

---

💡 Tips till dig som också vill äta lättare:
Byt ut vanligt ris mot blomkålsris – du spar massor av kalorier men behåller volymen i maten. Lägg till ett kokt ägg för mättnad och en sked avokado för nyttigt fett. Det går snabbt, ser vackert ut och gör gott i kroppen!

Är det okej att äta så?

Ja, det är mycket bra att äta så här! Här är varför:

✅ Näringstät – du får vitaminer, mineraler och antioxidanter från grönsakerna.
✅ Mättande men kalorisnål – blomkålsris och grönsaker ger volym utan mycket kalorier.
✅ Bra fetter – avokado innehåller enkelomättade fetter som är bra för hjärtat.
✅ Protein – ägg ger dig både protein och viktiga näringsämnen som B12 och D-vitamin.
✅ Låg kolhydratsnivå – vilket kan vara särskilt fördelaktigt om du försöker gå ner i vikt eller hålla blodsockret stabilt.

Det är alltså en utmärkt lunch – både för kroppen och för vikten.

🐟 Kvällsmat – laxfärslimpa i ugnen

Till kvällsmat idag har jag en laxfärslimpa i ugnen. Det är ett enkelt och nyttigt sätt att tillaga lax på – saftigt, smakrikt och fullt av goda näringsämnen. Jag blandade laxfärs med lite ägg, lök, kryddor och kanske en skvätt citron.

🍽 Serveringsförslag:
Jag planerar att äta den med en fräsch sallad eller blomkålsmos – något lätt som passar bra på kvällen 🫶

Tänk om vi skapade en singelträff i tanken? Tre kvinnor och tre män, främlingar för varandra, kliver in i samma rum en majkväll. Ingen vet vad som ska hända – men alla är där av samma skäl: nyfikenhet.

🌸 De tre kvinnorna

1. Margareta, 63 år
Sitter vid fönstret, bär en grön klänning som matchar hennes milda sätt. Hon är pensionerad bibliotekarie från Uppsala, älskar trädgårdsskötsel och har nyss börjat skriva på en bok om sin barndom i Dalarna. Hon lyssnar mer än hon pratar, men när hon väl säger något – då lyssnar alla.

2. Helena, 58 år
Med ett varmt leende och mörkblå klänning, är Helena kvällens samtalsmotor. Hon är sjuksköterska och reser gärna på egen hand. Hon har vandrat i Alperna och paddlat i skärgården. Hennes skratt smittar och hon är kvicktänkt – det märks att flera vid bordet gillar hennes sällskap lite extra.

3. Yvonne, 60 år
Klär sig i rödorange och bär glittrande örhängen. Hon har tidigare drivit ett galleri i Småland och jobbar nu deltid med konstpedagogik. Hon är intresserad av andlighet och astrologi och har lagt kort för några av gästerna innan middagen – med många leenden som följd.

---

🌿 De tre männen

4. Erik, 62 år
Har nyss gått i pension från sitt jobb som civilingenjör. Han gillar klassisk musik och gör sina egna inläggningar av sill och svamp. Han pratar gärna om skogspromenader och gamla hus. Margareta och han har hamnat mitt emot varandra och funnit varandras lugn väldigt behagligt.

5. Jonas, 59 år
En man med glimten i ögat, tidigare lärare i samhällskunskap. Numera håller han i föredrag om lokalhistoria och älskar gamla kartor. Han ställer alltid frågor till alla runt bordet, som om han ledde ett litet radioprogram. Helena verkar trivas i hans närhet.

6. Lars, 65 år
F.d. sjökapten som numera målar akvarell och bor nära havet. Han säger inte så mycket men är mycket observant. När Yvonne pratar konst lutar han sig fram. Han är nyfiken på människors drömmar, inte bara deras yrken.

Hur kommer detta att utvecklas?
Vad uppstår när sex människor, utan historia tillsammans, möts?
Det blir dagens fundering   ✨🕯️🤔📖

 

---

🗞️ En liten notis – och ett stort steg

Det hela började med en liten ruta i en lokal veckotidning, insprängd mellan annonser om kaffe och fotokurs:

“Singelträff för dig 55+: En kväll vid havet med samtal, enkel mat och nyfikenhet. Sex platser – tre kvinnor, tre män. Inga förväntningar, bara möjligheter. Hör av dig om du vågar.”

Margareta klippte ut notisen och lade den på köksbordet.
Helena såg den på sidan 7 och tänkte: “Varför inte?”
Jonas höll i tidningen på biblioteket och log.
Yvonne ringde direkt.
Erik tvekade – men lade märke till datumet. Det var exakt tre år sedan han blivit ensam.
Lars? Han var redan tillfrågad att låna ut sin plats – och kanske också sitt hjärta lite grann.

Ingen visste vad som skulle hända.
Men alla visste att det inte skulle hända – om de inte dök upp.

---

💬 Samtalen vandrar under träffen

Jonas frågar om någon minns sin första mobiltelefon. Plötsligt pratar de om hur snabbt allt har förändrats. Lars minns när man skrev sjörapport för hand.

Yvonne nämner att hon hört talas om ChatGPT.
– Jag bad den skriva en dikt om min barndom – och den fick mig att gråta. Fast den inte vet något om mig. Det är märkligt, säger hon.
– Eller mänskligt, säger Margareta. – Den kanske bara samlade ihop allas barndomssorg och la det i några rader. Det räckte.

Erik säger:
– Jag tror det handlar mer om att vi vill bli förstådda. Vem som än förstår oss.

Jonas lutar sig fram:
– Men om en maskin förstår dig bättre än en människa – vad säger det?

Tystnad.

Sen säger Helena:
– Att det är dags att våga möta varandra lite oftare. På riktigt.

---

🌙  Sent på kvällen – något rör sig under ytan

De har suttit vid bordet i timmar, men ingen verkar vilja resa sig. Det är som om något hållit dem kvar – inte av artighet, utan av nyfiken stillhet.

Margareta fingrar på sin tekopp. Hon ser på Erik, som just berättat att han ibland går ut i skogen utan telefon, bara för att lyssna på vinden i träden.
– Jag gjorde också det, säger hon, förr. Men sen blev tystnaden för stor.
Erik möter hennes blick.
– Men nu sitter du här. Bland ljud.

En liten tyst nickning. En mikroskopisk öppning.

---

🔥 En öppen fråga

Jonas, som varit kvällens mest pratglade, lutar sig tillbaka. Han tittar ut genom fönstret.
– Får jag ställa en fråga?

Alla nickar.

– Om ni fick välja att börja om med en sak i livet – men utan att sudda något ni varit med om – vad skulle det vara?

Tystnad igen. Men inte en sådan där som ber om ursäkt. En sådan där där alla tänker.

Helena svarar först.
– Jag skulle våga lite mer. Jag har gjort mycket, men vågat… mindre än jag tror.
Lars nickar.
– Jag tror jag skulle börja skriva. Inte för att bli läst – utan för att få höra min egen röst.
Yvonne säger:
– Jag skulle säga ja snabbare.
Jonas:
– Jag skulle säga nej oftare.

De skrattar, och det känns som ett samtal som kunde ha tagit timmar – men de behövde bara säga just det där.

---

✨ Och där, i skenet av de sista värmeljusen…

…uppstod något tyst, något som inte behövde förklaras. De var sex personer som aldrig tidigare mötts – men som delat något som kanske bara händer en gång. Eller kanske börjar det nu?

Träffades de igen? Vem hörde av sig först? Vad bär man egentligen med sig hem efter en kväll som denna?

Det får bli morgondagens berättelse.
Du är varmt välkommen tillbaka då.

🕯️🌿💬