Visst vore det skönt att få hjälp med fönsterputsningen?
DiteWimba FPR20 är en fönsterputsrobot som sprayar vatten, fäster på glaset och putsar av sig själv.
Jag blev riktigt sugen på en sådan här – tänk att slippa klättra och kämpa med svåra rutor!
Hoppas bara att den putsar lika fint i verkligheten som det ser ut i filmen. 

Ser att den har en sladd vilket innebär att man behöver ha ett eluttag i närheten av det fönster man ska rengöra. ​En del att fundera tex hur lång är sladden?

Cheese nourishes the body, flowers nourish the soul, and light nourishes hope.

Tre burkar och en liten dröm

I mars, under en loppisrunda i Hindås, köpte jag tre burkar som fångade mitt hjärta. De är sådana där små fynd som kan inspirera till mycket mer än man först anar.
Nu idag på morgonen då jag satte dem på min spiselkrans, föddes en liten påhittad berättelse – om Madame Claire och hennes butik.

Madame Claires lilla butik

I en slingrig gränd i byn Saint-Rémy låg en liten butik som alltid doftade av smör, rosor och varma ljus. På den handmålade skylten stod det:
”Chez Claire – Fromages, Fleurs et Lumières.”

Madame Claire, en kvinna med sammetsmjuk röst och ett skratt som porlade som vårvatten, hade drivit butiken i över fyrtio år. Varje morgon bar hon ut sina tre stora plåtburkar, prydda med bilder av blomsterbuketter och leende ostmadamer. Runt burkarna slingrade hon små ljusslingor som blinkade vänligt mot förbipasserande.

Inne i butiken stod ostar staplade som små konstverk – brie som doftade av sommarängar, chèvre rullad i örter och kraftiga comté som fått mogna i mörka källare. Bland hyllorna stod buketter av torkade rosor och nyplockade pioner i rosa glasvaser. Och i varje vrå glittrade små lampor som kastade gyllene sken över alltihop.

Ibland räcker det med tre gamla burkar för att öppna dörren till en ny liten värld.
Små ting bär på stora drömmar – om man bara ger dem plats.

Varför inte duka ett litet bord ute på innergården med snurrbricka, kaffekoppar och vårens första plockmat – en mysig stund mitt i vardagen 🫶

”Färska jordgubbar, krispiga rädisor, sockerärtor, ost, kex och en len färskostdipp – en lätt och inbjudande buffé som snurrar i takt med vårkänslorna.”

Stubben bar vårens duk,
muggar och minnen i solskenets sken,
en gammal rot, en ny början.

”We take it one step at a time.
It will work out, it always does.”

Hur längesen var det inte man höll i en liten kattunge?
Jag tänkte på det idag. Minns fortfarande hur mjuk pälsen var och hur det lilla hjärtat dunkade mot min hand. Jag tror att den spann också. En svag, lycklig vibration.

Att hålla i en kattunge väcker något speciellt. Ömhet, glädje och en stilla närvaro som får allt annat att försvinna.
Det är som en liten dos naturlig terapi – forskning visar att djurkontakt kan sänka stress och öka välbefinnande.

Kanske är det därför sådana ögonblick stannar kvar. För att de är så äkta.

När jag ser bilden så  tänker jag att det kunde vara något annat också.
Ett nyfött barn. En liten fågelunge. En fjäril som satt sig stilla. 

Något varmt, levande eller ömtåligt som påminner oss om hur viktigt det är att hålla varsamt i livet – och i varandra.
Kanske är det just de små, sköra stunderna som bär den största styrkan 🫶

Denna soliga lördag blev det en roadtrip till Sammels Lantgård, ett ställe jag har besökt flera gånger genom åren. Jag gillar verkligen atmosfären där – enkel, genuin och alltid lika välkomnande.

Solen strålade över gårdsplanen. De röda ladorna, den grusade vägen och den lantliga känslan fick hela besöket att börja på bästa sätt.

Bilden under visar innergården med den gamla traktorn som nästan blivit ett charmigt landmärke. Solpanelerna på taket vittnar om en gård där tradition möter framtidstänk.

Runt hörnet från ladan öppnar sig en grönskande trädgård med blommande träd, välskötta rabatter och en liten sittplats där man kan slå sig ner och bara njuta av lugnet och fågelkvittret.

Ett  fint ställe  på Sammels – den lilla gula bänken vid stenmuren. Här kan man sitta en stund i solen, omgiven av blomsterprakt och med utsikt över de öppna hagarna där får går och betar.

På sluttningen bakom gården breder en blomsteräng ut sig, där röda tulpaner och vita narcisser lyser som små färgklickar i det gröna. Bakom syns en mysig grillkåta och ett gammalt vagnshus som ger platsen ännu mer charm.

Inne i gårdscaféet väntade ett lockande utbud av hembakade godsaker – allt från rabarberkaka och kardemummabullar till saftiga äppelkakor. Ett perfekt stopp för en fika i solen!

Det blev en riktigt fin dag. En plats som alltid bjuder på ro för själen, vackra vyer och god fika. Jag kan varmt rekommendera ett besök om du vill uppleva lite äkta lantlig charm.

Sammels Lantgård

Facebook

Återigen dags för en tidig morgon och en ny iakttagelse från tv-sändningen av älgvandringen. Vad iakttog jag idag?
Jo, först:

Två älgar korsar älven.
Den här bilden är tagen direkt från SVT:s Den stora älgvandringen. Två älgar är mitt i sin vandring genom skogen i Ångermanland och korsar en iskantad älv. Vattnet ligger spegelblankt och reflekterar både djuren och skogen omkring – ett ögonblick av stillhet och rörelse på samma gång.

Lite senare:

En ung älg i vila fångade jag den här närbilden från samma plats. Kanske en tjur med små hornknoppar, ligger ner bland mossa och ris, halvt dold bakom träd och grenar. Den vilar, men håller vaksamt ett öga på omgivningen. En påminnelse om skogens stilla liv.

Det är något särskilt med dessa tidiga morgnar. Att följa älgarnas rörelser genom skog och över vatten ger en känsla av lugn, tacksamhet – och en aning vår i luften.

Tog en tripp idag upp till Ramberget.

På den slingriga vägen upp blommade tusentals vitsippor – ett vitt hav som låg som ett stilla sus mellan träden. Från bergshällarna hade jag sedan fri utsikt över vår fina stad Göteborg – och där stod det, Karlatornet, Sveriges högsta byggnad, med sin glittrande glasfasad. Tornet speglade himlens blå toner och solens varma sken i orange, som om det levde med ljuset.
Men bakom ryggen fanns något annat – tystnaden bland tallarna, vinden i kronorna och den spruckna stenen under mina fötter. Ljung och blåbärsris växte tätt intill stigen, och renlav klamrade sig fast vid klipporna.
En ensam gullviva tittade fram i en solglimt, som om våren viskade att den snart tar över helt. Ramberget är en plats där naturen möter staden, där man kan stå mellan lav och skyskrapa och känna sig både liten och fri.
Jag blev kvar längre än jag tänkt – det är något med kontrasten mellan det stilla berget och stadens silhuett som gör att tiden saktar ner.

Växter, träd och blommor man kan se på våren i Ramberget

Vårblommor

• Vitsippa (Anemone nemorosa) – vita mattor i skogsmark

• Gullviva (Primula veris) – gula klungor i soliga backar

• Blåsippa (Hepatica nobilis) – blå blomma i skogsbryn (mer sällsynt här)

Buskar och ris

• Blåbärsris (Vaccinium myrtillus) – gröna blad och små rosa blommor

• Ljung (Calluna vulgaris) – ris på torra berg, blommar senare på sommaren

• En (Juniperus communis) – lågväxande barrbuske

Träd

• Tall (Pinus sylvestris) – höga, vindpinade och vanliga på berget

• Björk (Betula pendula) – vita stammar, slår nu ut med musöron

• Ek (Quercus robur) – börjar slå ut i varmare, soliga lägen

Mossor och lavar

• Renlav (Cladonia rangiferina) – ljusgrå lav som växer på klippor

• Grönmossa – täcker fuktiga, skuggiga områden i sänkor och mellan stenar