Kan naturen bjuda på alltet dvs hela faderullan vad vi människor behöver? Eller kan det vara så att jag tittat för mycket på den stora älgvandringen. Ärligt talat så är det åtminstone rena rama terapin. Många kanske behöver det när pandemin är över. Att vara i stabläge tär ju utan tvekan på krafterna.
Naturen kan få oss att öppna upp mycket som vi gått miste om. Naturen är tryggheten. Våra sinnen aktiveras och vi störs inte av en massa stressande ljud och intryck. Naturen är lugn och harmonisk där vinden smeker våra kinder och själar. Kan vinden, träden, vildblommorna, vattnet, stenarna, djuren, växterna, elden, månen och solen lyssna på oss. Ge oss råd? Prova!
Fantisera i naturen. Föreställ en lilleputt by. Bygg upp och rita i fantasin. Var medveten samtidigt hur mycket som lever i naturen. Myror, daggmaskar, ormar, sniglar. sländor, älgar, rävar, orrar, fåglar, fiskar och ja säkert tusentals levande till. Naturen behöver inte kännas som ödslig, vild, ensam och karg. Den kan istället locka fram mycket från vår inre värld som alltid är vår följeslagare och förhoppningsvis bästa vän. En vän som man ska vara ihop med ända till sista andetaget. Samtidigt lever vi i samklang med den yttre världen. som står till bjuds med hur mycket underbart som helst. Passa på och njut. Ock var inte rädd att berätta för skogen vad du känner. Skriv ner tre saker du verkligen känner du vill göra.
Ta med barn eller barnbarn och spela en teater i skogen. Skriv dikter och sagor. Måla, sjung, spela flöjt, dragspel eller munspel. Leta efter djuren spår och mönster. Fundera på eller testa vad som smakar bäst i skogen. Ha med dig det i ryggsäcken. Jag gillar att ha med mig mackor med stekt ägg och tomater. Och kaffe?
Om du inte vill stöta på något djur så gå där vinden blåser bakom dig och framåt. Djur längre fram kommer känna att det är nån inte långt ifrån. Oftast går dom undan. Normalt sätt är vilda djur skygga och håller sig undan.
