Det är en fin vårvinterdag och dagens rivstart startar med att följa rapportering i media om prinsparets  Harry och Meghans intervju av Oprah Winfrey. Det har nog skakat om hela kungahuset. Man fick en känsla i intervjun att det bästa var att ”sticka medans tid var.” 

Allt började ju så gull i gull. Harry och Meghan gifte sig den 19 maj 2018.  Läs här.  Det var en bröllopsyra utan dess like.  Prinsbröderna stod sida vid sida. Hur är deras relation nu?

Visste Meghan dold under den transparenta slöjan vad det hela innebar att gifta sig med en kunglighet?

Varför flydde prinsparet  från England och kungafamiljen hux flux och oväntat? Intervjun förklarar en hel del. Kommer kungligheten förklara sin kärlek till Harry och Meghan? Vi får hoppas på det bästa.

På tal om Windsor så var jag inne i slottet 1998. Läs här.  

Min höstresa till England 1998.

Idag är det internationella kvinnodagen. Det är en betydande dag liksom alla dagar för Mother Earth. Vi kvinnor för ju livet vidare eftersom vi föder barnen. Behandlas kvinnor med kärlek och respekt? 

Läs om kvinnor som leder kampen mot covid-19. Klicka här.

Javisst är det så.  Det basuneras ut högljutt för att tala om för hela världen något märkvärdigt och enorm men som försvinner lika snabbt som det blossade upp eftersom det inte var så märkvärdigt. Finns mycket som är dolt som är stort och bra men inget som allmänheten ska få veta. Varför är det så? Många vill sticka ut för att bli lovprisade massmedialt. Åtminstone en stund. Synd att dom som gjort mycket bra inte alltid uppmärksammas. Därför blir det en ros till dig/er. 

Många har mentalt blivit ryckta ur ett liv i lyx och lättja och hamnat i tristess.  Typ avsaknad av stimulans. Klart många blir uttråkade. Nu i efterhand så inser man vilken lyx man levt i.  Men vilken lyx då? Själv så inser jag att det varit en form av lyx att kunna resa till så många ställen, bo på hotell och äta gott. Nu under pandemin kan man knappast  göra så mycket som tidigare.  Sådant märks tydligare vecka efter vecka. Ingen regel utan undantag. 
Undra hur många som fått gå i konkurs här i Sverige? Och hur ska allt byggas upp igen?

Numera får man fejka mycket. Sitta hemma och kanske drömma om en utflykt till Capri eller fantisera om en prydlig liten stuga med täppa. Odla morötter. Själv så läser jag mycket. Det ger ju en viss stimulans i hjärnan som vill ha att göra.

Hur mycket får middagen kosta? Vad skulle vara bäst att äta  så här i Mars. 
Något som är gott är rotmos.  Även gravad lax med kokt potatis med äggkräm.
Det är en del att fundera på. 

Man kan ju sitta framför datorn och gå på upptäcksfärd  genom att bläddra igenom allt möjligt. Från skottsrutig kjol till romantisk skimmer i rosenrabatter. Eller som många gör  ”strävar att bli vackrare”.  Spela sina roller väl i ett fejkat ingemansland utan ordning och reda. Utan bara osäkert sträva sig fram och drömma ”se så vacker jag är”. Tänker en ros så? Eller kan den tänka överhuvudtaget? Funderar en ros ens på det? Den behöver ingen brevvän, mannagrynspudding eller solskenskaka. Den bara är och kan genom sin skönhet ge oss rosor på kinden.

Rosornas favör

Färska rosor ryste
när vindpusten darrade.
Njöt av det
fantastiska lockande ögonblicket
att flyta ödesmättat in i varandra.

Rosorna var en lockelse
där inga moln
skymde.
Rosorna grace
var en favör.

Dikt av Brigitte Ranniger

Söderhavsöarnas Marsgott

Vilket färgskimmer…..
Vilket rosenskimmer…..
Vilket pärlemorskimmer…..
Vilket purpurskimmer…..

Doftande rosmarin.
Doftande mimosa.
Doftande apelsinblommor.
Doftande mandelträd.

Båten stävade ut från kajen
med gyllene hängande blomsterkorgar.
Pastellfärgade citrussallader på matbordet
kransad av söderhavsöarnas marsgott med det lilla extra.

Dikt av Brigitte Ranniger

God förmiddag! Tänker göra en kortare roadtrip (biltur idag).  Vet att det kommer vara fullspäckat med folk på många ställen så det är väl bara att köra där det inte är det. Klart att man inte skulle tacka nej till en kopp kaffe nånstans. Men som tidigare så är det ju restriktioner gällande corona. Blir väl att man måste sitta framför plexiglas om man ska våga fika eller äta. Många skiter fullständigt i vilket och vill inte mästras av ”vad man får göra eller inte”. Förstår mig inte på det.

Så varför inte ta en biltur. En unik upplevelse vore väl något. Jag var ju gift nästan i 30 år så vi åkte ju ut till många ställen. Även när barnen var små. Fanns ju hur mycket som helst att uppleva. Man får också tänka på att då var det ingen pandemi. Lite/stor skillnad.
Vi får se vart det bär hän ?

Det görs ju om rätt mycket här i Göteborg och därmed är det inte så lätt att hitta. Jag hamnade iallafall på motorvägen mot Kungälv. Ja varför inte tänkte jag. Det var ju ett bra tag sen jag var där. Var svårt att få en parkering men stannade iallafall och tog en bild på
borgen.

Kungälv är en mysig kommun. Hittade en plats för bilen och tog en härlig promenad. Finns många fina gamla hus att titta på.