Sida 194 av 692
Klockan är 16:59 här i Göteborg och det ser ut att klarna upp. Kanske man får se februari fullmånen. Det är bara att kika ut genom köksfönstret för min del när den stiger upp från horisonten. Eller så kanske den redan har stigit upp. Ja vem vet.
Vad finns det att göra en sådan här lördag? Folk är säkert ute och festar eftersom det varit löneutbetalning. Men det är ju så många restriktioner nu under pandemin så man lika gärna fantisera om att flyga på en gåsrygg som Nils Holgersson gjorde. Ja ni vet Nils Holgersson underbara resa genom Sverige.
Visst vore väl det häftigt eller? Ärligt talat hur skulle man ens orka tänka så i en slags meditation? Men fantasier är ju en rikedom utan dess like och det behövs väl mer än någonsin nu? Jojo! Men det kan också få en att fundera på vilka prövningar vi blivit utsatta för och hur vi förändras av det.
Från det ena till det andra så kan ju undra hur det kommer bli med framtidens resor?
Han kämpade
med sina hatiska känslor.
Även om det gjorde ont
så kände han att
den icke medvetna konflikten inom honom
aktiverades
när han framkallade tankar
som hat och avsky.
Det var ett sätt för honom att känna
att han trotts allt
var en människa med känslor.
Dikt av Brigitte Ranniger
Klockan är snart 10:11 och jag och min dotter och ett av barnbarnen ska ut på promenad. Det är molnigt med 8 m/s sydlig vind. Det är ssv 8 m/s. För övrigt denna dag så tycker jag det är bra att man kan kolla i mars 2021 kalender med helger.
Om en vecka på måndag kommer vi in i månaden mars. Underbart. Blir ljusare sakta men säkert dag efter dag, Fåglar kvittrar kärlekssånger och vem längtar inte efter en kärleksfull vår. Något riktigt fint i slutet av denna vecka (lördagen den 27 februari) så blir det fullmåne. Hoppas, hoppas det blir en stjärnklar himmel. Läget annars? För min del så är jag hos min dotter och familj denna vecka. Leker med barnbarnen. Hoppas ni alla har det bra,
Min hand finns inte längre i din.
Vi möttes i kapitel fem i ödets bok.
Det var en dag då vattenpärlor glittrade
på stenarna vid strandkanten.
Gyllene solstrålar kittlade.
I fukten på fönstret ritade mitt
skälvande finger ditt namn.
Du fattade min hand och vi lekte
vilt mellan raderna.
Orden som var starka flödade.
Stannade kvar djupt i tanken.
En dag kom frosten och
frös de vackra orden till is.
Boken fick inget slut.
Utan blev fångad av vinden
som förde den till den ödsliga herden.
Kvar finns bara iskall hetta.
Brigitte Ranniger
Ljuset flödar av kärlek
Snödropparna behöver inte ha takrosetter ovanför vårmattans tuvor.
Svajar och vaggar hellre i de vårgröna långa stjälkarna
till tonerna av vinden och den porlande vårbäcken som flödar i vårljuset.
Snödropparna älskar att ha trädgårdar och naturen som granne
och de vackra stjälkarna som mantel
innan ett hav av vitsippskvistar tar plats.
Innan skulle kanske snödropparna vilja likt duvorna
sträcka på sina vingar och ge sig iväg.
Blunda och njuta av alla dofter under färden
Eller vara med i snödropparnas livliga ungdomsfest
där alla är bjudna.
Där solens strålar söker de små snödropparna.
Det började lukta vår.
Värmen började stiga upp inom alla snödroppar.
Vinden var busig och viskade i allas öron – jag älskar dig.
Vinden – livets betraktare och budbärare.
Hade föraning om snödropparnas livsöde
vid vårbäcken som hade börjat porla.
Dikt av Brigitte Ranniger
När saker och ting känns bra så lägger det sig som bomull i hjärtat. Gäller även drömmar som tänder hoppets gnista. Sånt behöver vi nu. Igår var det rådimma när jag åkte hem till gården. Blev fullkomligt ställd. Gårdsplanen var snötäckt och ja det var hur mycket snö som helst. Som tur var så var det plogat. Ville sett solen skina i snön. Ville även sett månskäran lysa i en stjärnströdd himmel.
Vågade inte gå ut på isen i sjön. Visst kan man höra ljudet på isen om det är farligt eller inte. Hemskt om man skulle sätta foten i en nyfrusen råk.