En blogg av Brigitte Ranniger

Kategori: Uncategorized (Sida 210 av 688)

Frukt för hela slanten


God förmiddag! Återigen en makalös härlig augustidag. Kommer bli varmt även idag. Kanske uppåt 30°.
Inatt väcktes jag flera gånger av ett skällande rådjur alldeles utanför husknuten. Trodde först att det var min sons katt Gustav som var jagad men när jag öppnade fönstret så blev det knäpptyst. Lyste med en stark ficklampa för att kolla runtom men inget rådjur syntes. Ofta brukar dom springa uppåt skogen så det knakar i trädgrenarna.  Men förmodligen så hoppade den över stenmuren ut på åkern. Får även ha koll så att inte vildsvinen är i antågande. Minns vad de ställde till med den 31 augusti förra året.

Tog en liten runda på morgonen i trädgården och då hörde jag hästhovar. Kikade på vägen och då red en ryttare sakta på grusvägen. Så härligt det både hördes och såg ut. Vilken frihet.

Från det ena till det andra så syns en hel skål med frukt på bilden ovan. Nyttigt och gott. Om man vill så kan man ju baka något tex av bananer, äpplen och päron. Ja jag får se tiden ann.

 

Ljuvligt

Vilken härlig ljuvlig morgon här på landet. Nu kan man passa på att njuta i solen, lyssna på vindens sus och kurrande duvor. Och lugnet. Och samtidigt slå följe med blommorna och växtligheterna. Här i skogsbygden doftar det gott. Det är bara att njuta. Lite skillnad på doften av en pizzeria ner i centrum men det kan väl dofta gott  när hungern sätter i.  Vi mår bra om det finns en hel del att välja på för att mätta våra behov. 

Från det ena till det andra så hörde jag stridsflygplane flyga rätt över här även igår. Kanske pejlar läget hur det är att flyga från Skövde mot Göteborg. eller tvärtom. Lördagen den 15 augusti genomföres en Överflygning över Göteborg av Team 50. Man planerar ett deltagande med 10 flygplan. Läs gärna mer på Aeroseums Facebook.  eller på hemsidan!

Manifestation lördagen den 15 augusti.

 

Den kapriciösa vinden!

Vill vindens läkande kraft
tränga igenom muren i våra själar?

Vill vinden dansa med oss
i de vilda vågorna och lyssna på oss ?

Vill vinden smeka våran hand och
låta närheten strömma igenom?

Dikt av Brigitte Ranniger

Klippans naturreservat i Hindås

Idag tog jag bilen på förmiddagen till Klippans naturreservat i Hindås. Ville promenera uppåt för att se klippans torp som nu är i ruiner. Enda som finns kvar är grunden och murstockarna. Det var bra grusväg att gå upp men för säkerhets skull så gick jag med stavar. 

Gick förbi en flugsvamp och den ska man inte ens smaka på för den är giftig.

Gick uppåt och uppåt förbi många nedfallna träd i den ödsliga skogen och dom ska ligga där dom ligger. Bort igenom såg jag en vacker äng. Nu är jag nära ett ställe där dom odlat förr.

Stenmurar.

Gamla vildäpplen och gränslöst vackra ängar.

Längst upp i en kulle såg jag murstocken

Tänk om den murstocken kunde berätta om vem som satte upp den och vilka dom var. Enligt det som stod i anslagstavlan har det bott samma släkt där sen 1620 – 1975. Tänk vad mat där har lagats och där kanske både ha varit sorg och glädje i det torpet nu som bara är ruiner. Kanske även bröllop och midsommardans.

Såg ut som en vedspis men som var placerat väldigt lågt. Det fanns bänkar man kunde sitta och filosofera i. Vad tänkte jag om torpet? För det första varför låg det så högt? Förmodligen för att kostigar har funnits i många herrans år. Kor har gått samma stig hela tiden eftersom dom vet var det finns mat i skogen och vatten. Många torp ligger högt i skogar. Tex som fäbodar. Till torpet har det även funnits en ladugård, Allt verkar ha varit så välbyggt. Skogar omgärdar torpet i kullen och det kan ju vara bra om det stormar. Förr var det nog väldigt lugnt och tyst i torpet men nu hördes bilar och tåg nerigenom. Hur kan det varit på vintern.? Hindås var ju tidigare väldigt snörikt. Dom fick väl ta häst och vagn eller åka skidor om dom skulle inhandla eller göra något. 


Jag fortsätter stigen genom en fägata. Korna skulle förr när dom mjölkast bege sig ner till skogarna för att äta och dricka vatten. 

Här ser man en bäck. Var nog första stoppet till toner av bjällrorna.


Nu blev stigen väldigt stenig så jag var glad att gå med stavar. Ingen vill väl vricka sig mitt inne i skogen. Roligt att se växter som man kallade/kallar för rävsvans. 


Gick förbi flera mossar och även vildhallon som luktade gott. Summan av kardemumman så har det varit en trevlig och intressant tisdag promenad där det legat ett gammalt torp uppe i skogen.

Glimten i ögat

Behöver vi möta folk i dessa tider  med glimten i ögat? Ja varför inte för mycket oro hänger i luften. Som jag skrev för ett litet tag sen så hör jag inte några plan lyfta eller landa från Landvetter flygplats ca 1 mil härifrån. Innan Corona Pandemin så kunde plan höras dygnet runt och väcka en gång på gång om dom skulle råka flyga högt rätt över åkern sent på natten. Så det är ju rätt så gott att slippa höra det. Men ändå så känns det konstigt. För en halvtimme sen så skulle jag kolla i flygradarn och då flög helt plötsligt ett stridsplan  högt rätt här över gården. Och inget får man veta varför. 
Hur skulle det då hjälpa att möta folk med glimten i ögat som vill skoja till det ena med det andra så att vi alla bibehåller det positiva lugnet? 
Några med glimten i ögat brukar ju vara piloter. Men dom ligger nog risigt till numera.

 

 

« Äldre inlägg Nyare inlägg »