Seasons of Bridget

En blogg av Brigitte Ranniger

Sida 238 av 690

Ich Liebe Dich

Idag är det den 3 advent och som vanligt så regnar det
här i Göteborg. Har kollat i lite gamla bilder och
hittade fina tyska pepparkakor. Kommer ihåg att jag köpte
någon av dem i Berlin för en del år sedan. Visst är dom fina?

För övrigt så är det väl som vanligt. Har väl inte kommit
så långt än med att julpynta eftersom jag fortfarande
har vinterhostan. Däremot så har många andra gjort
det. Klätt sina granar för att kunna njuta av kommande
jul. Helt rätt. 

Stekt fläsk och ägg från gården

Pappa Elon`s skogsarbete Klåddegärde Gård på femtiotalet!
Det var vinter.

Ibland fick jag som liten följa med pappa till skogen när mamma jobbade.
Det var mycket han var tvungen att göra innan han kom iväg
och samtidigt passa mig.
Under dom första åren hade jag en barnflicka som hette Else.

Detta minns jag.

Rassel i vedspisen, knarret i golvet.
Klanget av kaffekoppar, kaffeskedar.
Kaffe o vetebröd.
Utfodring av djuren, mjölkning.
Stekt fläsk och ägg från gården.
Sirapslimp smörgåsar packas i ryggsäck insvepta i smörpapper.

Ryktning och selning av hästen Pajas, säck med hö.
Himlens röda sken.
Kallt och bistert.
Vintervägen över mossarna.
Dimmslöjor.
Tunga blöta snötussar.
Tystnad.

Yxans eko mellan bergen.
Lukten av kåda.
Granen fälls, marken skakar, snön yr.
Tunga stockar lyfts till släden.
Fryser! Gör åkerbrasa med armarna.
Skogsfågelns kvitter.
Hästens slit uppför backarna.
Näsborrarna vibrerar.
Hovarna slår i den steniga backen.
Manen fladdrar.

Hästens längtan hem till spiltan.
Korna, grisen och katterna väntar.
I backen står hunden Sessan och lyssnar.
Ljudet av slädens skenor.
Hö och havre i spiltan.

Brigitte Ranniger

Strålande sol

Idag har det varit strålande sol här i Göteborg vilket bilden visar.
Passade på att ge mig ut.

När jag skriver detta så är klockan 16:55 och det
är mörkt ute. Jag kikar ut mot masthuggskyrkan som
är belyst och vacker. I husen glittrar avdentstjärnorna
och tittat jag bakom trädtopparna så ser jag månen som
steg upp kl 14:45.  Det är halvklart ute och molnen skymmer
lite sikten för månen. 

Opersonligt fenomen

Opersonligt fenomen
Dikt av Brigitte Ranniger
 
Jag lät mig uppfyllas av en känsla av en enorm
kärlek.
Ett möte med en person om än på
konstgjord väg.
Trodde mina känslor var äkta.
Mina tankar registrerade alla känslor som bara
”kom” fram
 
Ett konstigt opersonligt fenomen som jag inte
riktigt känt eller tänkt, bara trott mig känna.
 
En känsla som inte blev upplevd ihop med
föremålet.
Känsla som ej heller kommer ge något bestående
intryck eller?
 
Tankarna och känslorna var mycket oreflekterade
och hade ingen grundval.
 
Det fanns inte det minsta samband mellan mig och personen
jag trodde mig älska.
 
Sådana känslor blev lätta att punktera av personen
och till slut av mig själv. Eller?
 

——————————————————————————————

 
Måste man förklara en dikt om någon
inte förstår vad den handlar om?Jag har skrivit dikten för att provocera hur
det skulle vara att bli kär i en robott. Hade bl a tittat på Japan med Sue Perkins.
 
 
« Äldre inlägg Nyare inlägg »