Peter Hjörne skrivit om Backabranden.

För 20 år sedan den 29 oktober drabbades Göteborg av
det värsta som kan hända.
Läs vad som hände!

Det som hände har hänt och livet har gått vidare.
Men ingen här i Göteborg kommer glömma hur hemskt
det måste ha varit för de som drabbades. Fruktansvärt och
även om man själv inte blev drabbad så är det ändå traumatiskt.
Man har svårt att förstå händelsen. Och hur ska dom drabbade kunna
förstå? Läker tiden alla så? För en del kanske.
När jag tittade ut igårkväll från fönstret så steg månen sakta upp
bakom masthuggskyrkan. Den var apelsin orange och otroligt
vacker. En måne som är till för oss alla här på jorden. Både som en tröst
och ett lugn.

Var befann jag mig den 29 oktober 1998 för 20 år sedan?
Jag var i london. Jag bodde just då på ett hotell där ägaren
ville bjuda mig på mat på kvällen samt senare se på filmen
Titanic. Filmen är ju ganska så lång så jag kände senare att att det var sent
så jag sa tack och godnatt och gick upp till rummet. Lyssnade på att
något fruktansvärt hänt i Göteborg. Klart man tänker i första hand på
sina anhöriga. Min dotter var i london och jag kontaktade min son
sent på natten. Som tur var hade han inte varit i Backa.

Varje gång man åkte förbi backa under årens lopp så kändes det.

Vem vet efter denna torra sommar om det blir
gnistrande vinterlandskap, snötunga granar, slingrande skogsvägar,
hungriga domherrar i byn med åtminstone några röda stugor? Ja vem vet
hur det kommer att bli?
Hur många gånger har jag inte åkt häst och vagn upp till gården i
min barndom och ungdom? Hur många gånger har jag inte åkt slädparti? Hur
många åker inte folk förbi gården varje dag till sina ställen i byn eller från byn
till sitt jobb? Är byn en drömdestination eller är det bara en by i ett
sovsamhälle? Kan man känna någon idyll? Javisst! Byarna existerar och
många känner till grannskapet mer än väl. Vad behöver framtiden
om inte byar? Byar skall inte raderas bort och omformas. Ett samhälle
måste vara rädda om sina byar.

Idag besökte jag Johannas Cafê som ligger i ett av Hindås vackra skogsbygder.
En kompis som gått genom skogen stod och väntade på mig när jag kom
körande på en grusig väg med min bil strax efter 11:15.
Strax efter kom min kompis syster vandrande
 med sina två hundar. Och sen kom hennes man.

Hembakat så klart! Hela familjen hjälper till de  söndagar då Cafèt är öppet.

Det trappade in folk hela tiden och vad jag kan förstå så var det många som
gått genom skogen på söndagspromenad. Flera bodde i hus och gårdar
i byn. Men det kom också folk via bil. Ja ända från Göteborg.
Så himla mysigt att ha ett cafè på en gård som man kan gå in i
 och beställa vad som finns till buds. Vad jag kan förstå
så gick nygräddade våfflor med sylt och grädde åt som smör.

Verkar som folk tyckte det var roligt att växla några ord med andra
till söndagsfikat och sedan promenera vidare.  Himla bra sätt att träffas.

Kändes att man var långt ute i vischan i Hindås landsbygd. 
Den lantliga stämningen förmedlade en känsla av gemenskap. 
En känsla att man var inne i något som redan varit. Och då tänker jag på en lada 
som nu var ett mysigt cafè. Nuet vilar ju på det förflutnas grund
vilket ökar stämningen och förnyelsen i historiens vingslag.
Vi satt  ett bra tag i cafèt och såg folk komma och gå. Många
barn var också med sina föräldrar. Såg en barnstol även för mindre barn.

Som ni kanske kan förstå så har detta varit en härlig söndag 🙂

Har snöat lite lätt i natt och varit -2. Vackert att se pudersnö på
 takåsarna.

Det har snöat lite lätt inatt vilket man kan se ute på åkern och även i
trådgården.

Räven raskar över gårdsplan. Man kan undra vad den är ute efter? Inga andra
djur än min sons katter finns där. Skatan verkar vara nyfiken.

Idag blev det hemmagjord fiskgratäng. Toppad med potatismos.
Citronsåsen förgyllde också fredagsrätten. Mums!

Soluppgång kl 08.09 här i Göteborg. Känslomässigt vackert även om
det smattrar i fönstret av regnstänk. Man kan undra om det kommer
bli snöblandat senare idag. Tur att det blivit bytt till vinterdäck i min bil. 

Best Actress in Oscars Winners 1951
Vivien Leigh

13 februari 1951 visades filmen i
Sverige.

Linje lusta

 Vivien Leigh och Marlon Marlon spelade huvudrollen i filmen.

Vad handlade filmen om?

Bilden ovan visar månen igår kväll den 23 oktober 2018. Ikväll onsdagen den
24 oktober blir det fullmåne och vi får hoppas det blir klart väder.

Schwarzwald radio på besök i Altenburg
Häftig att åka runt till olika ställen för att
profilera sig. Schwarzwald kom till Altenburg med
en food track där dom tagit med sig specialiteter bl a
korv med varm potatismos.