En flitig humla bland nyutslagna rhododendron i Botaniska trädgården idag.

Tog en promenad i Botaniska trädgården idag. Det var bara 11 grader ute, men ändå kändes det lite som vår i luften. Jag strosade runt bland buskar och träd som precis börjat vakna, och plötsligt fick jag syn på en klunga rosa rhododendronblommor som verkligen lyste upp.

Och mitt i blommorna – en humla! Den jobbade på som om det vore högsommar, helt obekymrad över att det fortfarande var ganska kyligt. Jag stod där en stund och bara tittade. Det är så fint när man märker att naturen börjar komma igång igen.

Jag tror det var en humla – eller rättare sagt, jag vet att det var en humla, även om jag inte kan svära på vilken sort. Den såg ut att kunna vara en jordhumla, stor och lurvig, och surrade så där tungt och målmedvetet som bara humlor gör. Det är något särskilt med dem – de verkar lite klumpiga i luften, men ändå så fokuserade. Inte som getingar som flaxar omkring utan plan – humlor har alltid ett uppdrag.

Visste du att det är ganska lätt att känna igen en humla just på grund av hur den ser ut och rör sig? De är liksom lite rundare, mer pälsiga, och har ett trögare surr. Så även om jag inte vet exakt art, så vet jag med säkerhet att det var en riktig vårarbetare på plats!

Mjukheten.
Det är tisdagsmorgon, dagen efter påskens  firande. Jag ser på älgvandringen på tv. Älgarna rör sig långsamt, nästan svävande, som om naturen själv bar dem. Deras tyngd känns inte tung – bara stilla och mjuk.

Ur älgens mule ryker det lätt i morgonluften. Kanske ligger frosten kvar, men det jag känner är naturens milda värme. Den stilla energi som omfamnar allt levande.

Naturen bär på en mjukhet som inte är svag, utan varsam och stark. Och ibland möter man den också i människor – de som lyssnar med hela sin närvaro, som ser utan att döma. Deras mjukhet bär, precis som mossan bär ett steg eller dimman sveper in en morgon. Stillhetens styrka.

”Människor behöver människor – som kan vara mjuka när världen är hård.”
– Okänd

🐣 Påsk i Klåddegärde, tidigt 70-tal

Det här fotografiet betyder mycket för mig. Det togs under en påskhelg i början av 1970-talet i Klåddegärde – en plats som alltid kommer att ha en särskild plats i mitt hjärta. Naturen har ännu inte hunnit bli grön, men solen skiner och man ser att våren är på väg.

Vi hade gått en sväng ut i skogen och slagit oss ner i det torra fjolårsgräset. Några små granplantor sticker upp i förgrunden, och i bakgrunden står skogen tät och mörk, som en trygg ram kring vårt lilla sällskap.

Längst till höger halvligger min pappa Elon med hatten på. Jag tycker om att se honom så där avslappnad, med en mugg i handen och ett uttryck som andas både närvaro och ro. Runt honom sitter och står vänner och släktingar. Alla håller i likadana vita plastmuggar – kanske kaffe, kanske något annat vi tagit med oss ut för att fira påsken tillsammans i naturen.

Det här var innan påsken handlade om pynt och stress. Det var enkelhet, samvaro, skogsluft och samtal. Jackor i manchester, kepsar och kavajer. Skratt som blandades med fågelsång.

Jag tycker mycket om den här bilden, inte bara för att pappa är med, utan för att den påminner mig om det vardagliga livet i Klåddegärde – där högtid och vardag ofta flöt ihop.

Illustrationsbeskrivning av bilden.
Kunde vara en en tidig vårdag i Sitka, Alaska, den 20 april. Bilden visar den lilla staden vid havet, med snötäckta toppar i bakgrunden – Mount Edgecumbe syns majestätiskt under en ljusblå himmel med tunna moln. I förgrunden blommar de första vilda blommorna, kanske lupiner eller små skogsblommor vid vägkanten. Längs vattnet ligger några färgglada trähus, och en örn svävar högt ovanför. Vattnet är lugnt, med speglingar av himmel och fjäll.

Jag var där en en dag i septemberdag 2024 och tänker ofta tillbaka på den stillheten.

Idag, annandag påsk, kommer regnstänk mot rutan här i Majorna. Vädret i Sitka? Ett par regnskurar och några plusgrader – nästan som här, men ändå långt borta.

Mycket har hänt sen i höstas. Men bilden påminner mig om att det finns platser, och stunder, som stannar kvar längre än man tror.

🌼 En len och påskinspirerad toddy – utan alkohol

Idag vill jag dela med mig av en liten gul påskglädje i glas – en len, krämig äggtoddy som passar perfekt som en liten dessert eller något gott till eftermiddagsfikat. Den påminner om den klassiska holländska Advocaat, men här har jag gjort en alkoholfri och lite lättare version. Den serveras kall, i ett vackert glas. Den är mild, rund i smaken och känns nästan som flytande vaniljkräm. Perfekt att sippa på när vårsolen tittar in eller som en liten avslutning på en påsklunch.

Att den är enkel att göra är en bonus – du behöver bara en äggula, lite mjölk, en skvätt grädde och vanilj. Värm försiktigt, vispa varsamt och låt den sedan svalna helt i kylen. Resultatet blir en liten lyx att njuta av.

1 portion

Ingredienser:

• 1 äggula

• 1 tesked socker eller sockerersättning (t.ex. stevia)

• 0,5 dl mjölk (gärna lättmjölk eller mandelmjölk)

• 1 msk matlagningsgrädde eller extra mjölk

• 1 krm vaniljsocker eller några droppar vaniljextrakt

• En liten nypa salt

• Riven muskot till garnering (valfritt)

Så här gör du:

1. Vispa äggulan med socker och vanilj tills det blir ljust och lite fluffigt.

2. Värm mjölk och grädde försiktigt i en kastrull – den ska bara bli varm, inte koka.

3. Tillsätt den varma vätskan i äggblandningen under ständig vispning.

4. Häll tillbaka allt i kastrullen och värm på låg värme under omrörning tills den tjocknar något (som en lös vaniljsås).

5. Sila om du vill ha den extra len. Låt svalna och ställ in i kylen tills drycken är kall.

6. Servera i ett litet glas, gärna med lite riven muskot ovanpå.

Perfekt att kombinera med en liten kaka, ett vårleende – eller bara som den är.
💛🐣

Ja, idag är det långfredag, och för min del började dagen med att jag tog spårvagnen här i Majorna och hoppade av vid Nordstan, nära Femmanhuset. Det var fullt med folk som också sökte sig dit – regnet hade börjat ösa ner, så många ville inomhus. Jag hade först tänkt promenera i Trädgårdsföreningen, men ändrade mig när vädret slog om. Nåväl, det fanns mycket fint att titta på inne i Femman, så det blev en trevlig stund ändå.

Önskar alla en fin fortsättning på påskhelgen 🐣

Här kan man följa den stora älgvandringen i SVT Play