Han stod länge och tittade efter henne. Det hade varit förfärligt att skiljas på det sättet som dom gjort och han ångrade sig redan. Ville be om förlåtelse men förmådde sig inte. Allt var slut ändå.
Deras kärlek hade fått en snabbt slut då en mur kommit emellan dom. Grå och kompakt. Hon hade sagt ”Jag ska gifta mig om några veckor”. Gifta dig? Ångesten hade gripit tag i honom när han förstått att hon träffat någon annan. ”Då har vi väl inget mer att säga varandra” sa han och vände henne ryggen och tänkte gå tillbaka. Han kände ett hat inom sig och hon kunde knappast se för sina tårar som trängde fram och viskade ”Vänta!”.
”Vad är det? Tänker du bjuda mig på bröllopet kanske?” svarade han. Snälla, svarar hon ”Kan vi inte skiljas som vänner”?
Han kände sig sårad. Nu förstod han varför hon inte velat träffat honom på så länge så varför skulle dom vara vänner. ”Jag har inte tid att stå här” svarar han och utbrister ”Varför lekte du med mina känslor? Varför” Hade du det roligt?
Hon svarade inte utan tittade på honom med sorgsna ögon och han kände att det var något mer hon ville ha sagt. Ögonen talade. Det kunde hon inte dölja för honom. Dom sa att hon fortfarande hade starka känslor för honom. Hennes blick berörde honom.
Trots allt så ville han krama henne för sista gången och tittade henne djupt i de vackra ögonen och säga: ”Du kommer alltid finna inom mig”. Det blev alldeles tyst och han började smeka henne över håret, tryckte henne intill sig och de båda kände varandras hjärtslag. Bryskt stötte han bort henne när han påmindes om den kalla verkligheten att hon älskar en annan och ska gifta sig. Hon ville skrika vanmäktigt rätt ut och berätta vad som hänt henne men luften hade tagit slut. Ville bara springa ifrån allt och bli av med det jobbiga som tärde henne. Hade velat säga att hon fortfarande älskade honom besinningslöst med att hennes öde velat något annat.
Det skiljdes åt och tankarna började mala i hans huvud. Svåra tankar som svek, avundsjuka och ilska. Fullständigt obegripligt att hon blivit så förändrad och vad som fått henne att ta avstånd från honom. Tänkte på alla hemliga kärleksbrev dom skickat till varandra. ”Lika bra att bränna upp dom” tänkte han men kände att det hade varit för smärtsamt och definitivt.
Efter vigseln åkte hela följet för att äta middag på en restaurang. De åkte förbi dalen där hennes stora kärlek bodde. Hennes hjärta höll på att brista då hon såg lampan lysa i hans rum. Rummet där dom så många gånger legat tätt tillsammans, kysst och kramats. Lampan lyste som en påminnelse om det som varit. Något som bara händer en gång i livet. Mötet med den stora kärleken.
Han stirrade förtvivlad in i en svart smärtsam hopplöshet när han såg när bröllopsföljet åkte förbi. Ansiktet var sammanbitet och plågat. Detta var den värsta dagen i hans liv. Hans kärlek hade försvunnit ur hans liv.
Det han inte visste då var att deras kärlek hittade tillbaka
till varandra även om vägen dit var tilltrasslad.
Ha det gott!
