Juli
Sol i blom —
en nejlika lutar
mot bordets ljus.
Allt är nu.

På eftermiddagen körde jag från Rydal mot Kinna och hamnade rakt in i ett åskväder. Regnet vräkte ner så kraftigt att bilen började nästan vattenplana – vägen förvandlades till en rännil.

Åskan och regnet följde mig sedan hela vägen mot Göteborg. Värst var det på motorvägen vid Landvetter, nära flygplatsen – där kändes det riktigt farligt, med vattenplaning och dålig sikt.

När jag kom till Kallebäck small åskan till rejält, men där föll inget regn. Nu, klockan 17:38 här i Majorna, är himlen mörk och hotfull igen. Undrar om ovädret tänker vända tillbaka?

Fantastisk roadtrip igår som gick till Åsle Tå.

Tog en massa bilder som jag nu försökt att berätta om i 5 olika kollage. Känslan att gå in i alla små torp sitter kvar än idag. Väckte mycket tankar och känslor när man kom så nära inpå. Härligt var det i vilket fall när man även hörde den porlande bäcken.

Kollage 1: Torp och tvättstuga

1. Museibyggnaden och servering: Här inleds besöket med information, kaffe och hembakat. Röda väggar och vita knutar – klassisk svensk landsbygd.

2. Grusväg genom Tån: En slingrande väg leder förbi gärdsgård, gamla uthus och torp – en promenad rakt in i historien.

3. Litet torp med grästak: De små torpen är låga, ofta med grästak som håller värmen inne och kylan ute.

4. Stugan från gaveln: Svarttjärat trä, torv på taket, låga dörrar – och tystnaden runt omkring.

5. Inne i en torpstuga: Ett bord dukat för kaffe, med trasmattor och bokhög på byrån. Fönstret släpper in ljuset.

6. Fäbodkista och barnsäng: På golvet en väggfast barnsäng och ett bord för det lilla hushållet.

7. Museivärd i tidsdräkt: En gest av välkomnande i en stuga där takhöjden berättar om livets ramar förr.

8. Tvättstugan: Trätunnor, tvättbräda och dagsljus genom springor i timret – torparens tvättstuga.

Kollage 2: Grusväg, kök och veranda

1. Stigen mellan torpen: Ljus och skugga bland lövträd, mossa på stenmur och ett svart torp i bakgrunden.

2. Sovplats i kökssoffan: Solstrålen på kudden vittnar om vila efter dagens arbete. Geranier i fönstret.

3. Barnvagga och vardagsliv: Ett helt liv ryms i detta lilla rum – matbord, vagga, kista och kamin.

4. Utekökets redskap: Spisen, kitteln, tvättfatet – och vattenspannen redo. Här lagades maten på ved och vilja.

5. Verandans bänk: Här kunde man sitta och knyta skor, ta en kopp kaffe, eller bara blicka ut över torpen.

6. Brunnen: Den klassiska svängarmen över brunnen står kvar, redo att sänka ned hinken i djupet.

Kollage 3: Stugor i bruk

1. Matplats med spetsduk: Bordet är dukat med serviser, broderad duk och blommande fönster. Här fanns ändå stolthet.

2. Vagga på hjul: Barnvagn med väska och filt – omsorg och praktik i ett.

3. Matrum med hantverk: Två stolar, symaskin, vävda mattor – hemmet som arbetsplats.

4. En annan torpstuga: Här ett rum med ljusblått kök, ordning i hörnen och färska blommor på bordet.

5. Köksdetaljer: Emaljerade kastruller, diskställ och vedspis – vardagsliv i miniformat.

6. Husets växt: ”Bergklint” – en tålig och vacker torpblomma.

Kollage 4: Eldstad, kvast och blommande knutar

1. Sovalkov och spis: Matbordet med linneduk, sovalkoven bakom rutigt tyg, och eldstaden som värmde hela rummet.

2. Enkel entré med kvast: Envis vardag – kvasten vilar mot väggen, redo att sopa ut grus och barfotasand.

3. Fönsterglimt: Geranier och spetsgardin – en klassisk kombination i torpens fönster.

4. Två röda stugor i rad: Röda väggar, mossa på murar och välklippta gräsgångar – en lantlig idyll i juli.

Kollage 5: Varning och vardag

1. Skylt på eken: ”Klättra ej – rasrisk” står det. Kan gälla stenmurarna.

2. Köket i dagsljus: Här syns den lilla köksdelen med sin runda matplats, blommor i fönstret och randiga gardiner.

Klicka vidare för hela berättelsen om singelträffen – som bara finns i tanken.

Sommaren är inte vad den en gång var. Många med båt har knappt kunnat ge sig ut förrän nu i juli – det har varit kallt, blåsigt och osäkert. Samtidigt ser vi fler och fler som byter ut båten eller stugan mot husbil, eller som väljer att bara hyra en stuga några veckor. 

Här är en liten jämförelse:

Att ha båt är en dröm för många, särskilt med närhet till skärgården. Men med dagens instabila väder blir båten ofta liggande i hamn. Värmen uteblir, stormarna kommer tätare, och frågan uppstår: är det jag som har båt – eller båten som har mig?

+ Frihetskänslan på sjön
– Kort säsong, väderkänsligt och kostsamt

Med husbil (rullande sommarstuga) kan man åka dit solen finns. Man behöver ingen båtplats eller sommarstugegräsmatta att sköta. Men det kräver både utrymme hemma, en rejäl plånbok – och ibland tålamod när campingar är fulla.

+ Flexibel, bekväm och kan användas året runt
– Dyr investering, kräver plats och service

Att hyra stuga är kanske det mest bekymmersfria. Ingen investering, inget underhåll – bara njuta av naturen. Men man måste boka i tid, och det är inte alltid lätt att veta vad man får.

+ Ingen stress, variation, bara betala för tiden du är där
– Inte ditt eget, ofta dyrt under högsäsong

Vad vill man ha ut av sommaren. Är det stillhet? Frihet? Bekvämlighet? Att slippa ansvar – eller att skapa något eget? I en tid där vädret inte längre är att lita på, kanske vi måste välja det som ger mest glädje oavsett om det gungar, rullar eller står still.

Eller så gör man bara så här…

Man behöver kanske inte välja alls. Man bara åker. Tar dagen som den kommer. Ser vad vädret vill, vad hjärtat säger och var vägen slutar. Kanske blir det en strand man aldrig sett förr, en liten vägkant med utsikt över en vik, eller en enkel stuga man råkar hitta på vägen. 

Det kan förstås bli dyrare än man tänkt – särskilt om man spontant bokar i sista minuten eller följer frestelser längs vägen. Men ibland är det värt det, bara för känslan av att vara fri.

Friheten ligger kanske inte i vilken sommarform vi väljer – utan i att vi vågar släppa taget lite. Och vara där vi är, just nu.

I vilket fall så ha med grundutrustning för att kunna övernatta enkelt (liggunderlag, sovsäck, stormkök).

Besökte Ekhagens forntidsby den 14 juli 2023. Väldigt intressant. Läs här.

Sammanfattning av Roadtrippen den 13-16 juli 2023

I en fönsternisch med utsikt över smidesbalkonger i klassisk parisisk stil arrangerade jag i datorn en liten, stillsam utställning med handgjorda dekorationstårtor. Idén föddes ur min kärlek till äldre textilier, konstblommor och 1800-talets dekorativa formspråk.

Material och inspiration

De tre tårtorna är inte ätbara – de är tillverkade av skumgummiformar, täckta med spets eller tyll i mjuka toner som gräddvitt, puderrosa och lavendel. Jag har använt konstgjorda rosor, nejlikor, lavendelkvistar, pärlband, sidenband och en antik brosch för att skapa variation och detaljrikedom.

Faten de står på är metallfat i dämpade nyanser – ett med sliten patina för att förstärka det åldrade intrycket. Den rosatonade tårtan är draperad i veckad tyll med ett pärlband längs kanten, avslutat med en spetsrosett. De två andra är klädda i antik spets med blommor i symmetrisk komposition.

Dekoren omkring

För att ge utställningen en kontext placerade jag ett litet bord framför fönstret, klätt med en duk i blek lavendelton och spetskant. På bordet står även två små bakelser i tyg, en antik vas med rosor och lavendel samt guldfärgade ramar med romantiska motiv – som påminner om gamla salonger i Montmartre.

Historisk känsla

Stilen påminner om det sena 1800-talets franska inredning, där spets, blekta färger och blommor ofta förekom i hem med influenser från både rokoko och tidig art nouveau. Rosor hade stark symbolik under denna tid – de stod för kärlek, kvinnlighet och skönhet – vilket gör dem till ett naturligt val i denna typ av arrangemang.

När jag gick Slottsskogen häromdagen så dök en oväntad liten gäst upp. En svart fågel med rödnäbb kom spatserande över gräset, rakt mot mig – helt orädd. Det visade sig vara en rörhöna, en av parkens charmiga och lite undanskymda invånare.

Rörhönan (Gallinula chloropus) är en fågel som trivs i närheten av vatten, och i Slottsskogen finns flera dammar som passar perfekt för den. Med sin mörka fjäderdräkt, röda pannsköld och långa gröna ben såg den nästan exotisk ut där den trippade omkring bland fallna lönnlöv.

Jag blev stående, nästan andäktig, när den kom så nära. Kanske hade den träffat på vänliga människor förut. Kanske hoppades den på något ätbart. Men mest av allt kändes det som att den var nyfiken – på mig, på världen, på allt.

Det är sådana stunder som gör att jag älskar att vandra i Slottsskogen. Även mitt i stan går det att möta det vilda på nära håll.

Rese reportage Nice och Monto Carlo 15-18 augusti 2015.