Hej! Ska vi dansa i nyponspår och vallmor,
bland kristallkronor, frostdimmor och tornesnår?

Vi mandelblommor, primadonnor, gudinnor och lejoninnor,
vi älskar kaffebönor, skärbönor och skrattande galghumor.

Åh – jag blir uppbjuden av Östersjöns guld, Herr Bärnsten,
i månstrimmornas lek på isblommornas utescen.

Glamorens björnbärssnår stelnade till kåda,
så jag följde istället apelsinblommornas fruktsoda.

– Dikt av Brigitte Ranniger

Kommentar till Dans med Östersjöns guld.

Dikten är en lekfull och glimrande dans mellan naturens rikedomar och fantasin. Med starka bilder – nyponspår, vallmor, isblommor och bärnsten – målas en scen upp där naturens skatter förvandlas till sällskap på en festlig bal. Kontrasten mellan det glamoröst högtidliga (”kristallkronor”, ”primadonnor”, ”utescen”) och det vardagligt humoristiska (”kaffebönor”, ”skrattande galghumor”) skapar en lätthet som ger texten både värme och charm.

Östersjöns bärnsten blir en kavaljer, ett gyllene nav i dansen, men diktens jag väljer till sist det lekfulla och oväntade – ”apelsinblommornas fruktsoda” – ett val som pekar på glädjen i det fria, det lekfulla och det livsbejakande.

På bilden syns Östersjöns bärnsten som kavaljer längst till höger.

Han framträder som en varmgyllene, rund gestalt – nästan glödande inifrån – klädd i gröna ben och armar. På huvudet bär han en vit apelsinblomma med gröna blad, vilket ger en känsla av både elegans och lekfullhet. Hans placering i dansringen gör honom till ett gyllene nav i balens rörelse, där han håller handen med isblommans drottning och leder vidare i dansen.

Dagens roadtrip gick upp till gården i Klåddegärde.
Solen strålade från en klarblå himmel och löven började skifta i vackra höstfärger. Jag tog en promenad runt tjärnet och lät minnena komma tillbaka. Det slog mig också att det idag är exakt nio år sedan det var Klåddegärdedagen – en dag som fortfarande värmer i hjärtat.

Idag har jag promenerat uppe på Ramberget – och det blev en sådan där promenad som fyllde hela mig med energi. Solen lyste från klarblå himmel och vinden var frisk men mjuk och kändes som ett smek i kinderna.  Utsikten över Göteborg kändes extra vackert,

När hösten gör sitt intåg längtar jag efter mat som både värmer och friskar upp. Den här Alaska-inspirerade höstsalladen föddes ur min resa dit i september 2024, då naturen verkligen satte avtryck i mig. Färgerna från skogar och berg, doften från havet och mötet med den klara luften gav inspiration till en rätt som fångar just det – rödbetor och morötter från jorden, potatis för mättnad, bär från skogen och den karakteristiska smaken av rökt lax från havet. Allt balanseras av en frisk citrondressing – en komplett måltid som är både vacker att se på och lätt att njuta av, och dessutom under 400 kcal per portion.

Alaska höstsallad (1 portion, ca 390 kcal)

Ingredienser

• Bladgrönt (t.ex. spenat/ruccola): 2 dl → 10 kcal

• Rödbeta, kokt eller rostad: 1 dl tärnad (ca 70 g) → 40 kcal

• Morot: 1 dl strimlad (ca 70 g) → 25 kcal

• Potatis, kokt: 1 dl (ca 80 g) → 65 kcal

• Varmrökt lax: 1 dl bitar (ca 60 g) → 120 kcal

• Blåbär eller tranbär (färska/frysta): 0,5 dl → 25 kcal

• Dressing: 1 tsk rapsolja + 1 tsk citron + lite dill → 100 kcal

 Näringsvärde (1 portion)

• Bladgrönt: 10 kcal

• Rödbeta: 40 kcal

• Morot: 25 kcal

• Potatis: 65 kcal

• Lax: 120 kcal

• Bär: 25 kcal

• Dressing: 100 kcal

👉 Totalt: ca 385 kcal

Åh, vilken ljuvlig och vacker måndagsförmiddag i september här i Göteborg.
Solen skiner och små vita moln seglar sakta österut, puffade fram av den nordvästliga vinden. Löven har ännu inte börjat dansa, men talgoxarna letar redan ivrigt i träden efter något att fylla magen med.

Så här i höstens entré finns det mycket fint att spegla sig i. Än är de flesta löv jadegröna, men snart kommer de skifta till gräsgulsgrönt, tulpanrött och näckrosrött. Färger som kan väcka riktigt goa känslor. Så passa på att njuta medan det jadegröna fortfarande dröjer kvar. Luften känns kyligare nu, och så är det – och kommer bli. Det gäller att hitta på roliga saker som värmer.

Jag håller fortfarande på med min viktresa och har fullt upp med det. Jag inspireras av allt jag kan äta med få kalorier men som ändå gör mig mätt och nöjd hela dagen. Det är en glädje att prova nytt, leka och fantisera i köket.

Förra veckan bjöd också på mycket roligt. Både min dotter och hennes dotter – mitt första barnbarn – firade födelsedag. Hon fyllde 8 år, och vi samlades nära och kära till ett härligt kalas. Så roligt att fira tillsammans!

Vad gör jag mer om dagarna? Jo, jag försöker ge mig ut och gå två gånger om dagen, forskar i min tyska släkthistoria på morfars sida och söker även mer kunskap om Klåddegärde, platsen där jag är född. Det är både roligt och tidskrävande – men helt klart värt det.

Promenad idag i skottskogen 🫶

Idag har jag varit på Folkdansringens dag vid Gräfsnäsgården i Slottsskogen. Runt de röda husen samlades människor i alla åldrar för att njuta av musik, dans, hantverk och gemenskap. Ute på gården dukades långbord fram, kaffekopparna klirrade och fioltonerna spreds över trädgården.

Jag gick runt bland stånden och såg ullberedning, dräktutställning och gamla hantverkstekniker. Inne i salen spelade spelmanslag, och många sjöng och stampade takten med. Det kändes som en varm blandning av tradition och nutid – att få prova, lära och bara vara en del av stämningen.

Någon nämnde också att det nästan kändes som en ny ”grön våg”, lite som på 70-talet, då människor sökte sig närmare naturen och ett enklare liv. Tankeväckande ord mitt bland dansen och musiken – kanske längtar vi fortfarande efter samma gemenskap och närhet till våra rötter.

En dag fylld av kultur, musik och eftertanke – jag gick hem med både glädje och ro i kroppen.

En strålande dag vid havet! Solen värmde gott, termometern visade nitton plusgrader och många hade tagit sig ut på promenad. Vattnet glittrade, luften kändes frisk och det var en perfekt stund att njuta av både natur och stillhet.

Ännu är det inte för sent för biet vid morgonblomman. Sensommaren håller fast i sina färger, trots att luften redan bär en antydan av höst. Bilden visar hur biet envist fortsätter sitt arbete, som om varje dag fortfarande räknas. Kanske är det just så det är – att vi får ta tillvara de stunder som ges, även när årstiden är på väg att vända.