En påminnelse om att kärlek också finns i det enkla: i att hålla, vårda och låta det vackra få vila en stund i våra händer.

Om några månader närmar vi oss jul, och många letar säkert redan nu efter inspiration i förra årets populära julbloggar.
Än doftar det dock oktober – och visst är det ändå skönt att tiden inte rusar iväg för fort.
Det är något särskilt med den här övergångstiden, när löven ännu prasslar under fötterna och mörkret sakta smyger sig in tidigare för varje kväll.

Den här morgonen ligger dimman tät över fälten, och solen kämpar sig fram som ett matt klot av ljus. 

Snart kommer tiden för ljus i fönstren, doften av gran och saffran, men ännu får oktober  hålla oss kvar en stund till. Låt väntan ta sin tid – som om naturen själv viskar: inte än, men snart.

Några dagar efter att min dotter tagit studenten här i Göteborg i början av juni 2001 så hade vi packat klart för en resa till Nordamerika.

Los Angeles 2001

Las Vegas 2001

Gran Canyon 2001

Körde förbi Mojave Air and Space Port 2001

Sequoia 2001

El Portal 2001

Yosemite 2001

Lake Tahoe Cartwrights Ranch Ponderosa

Sacramento och Napavalley

San Francisco 2001

Redwoods nationalpark 2001

Port Angeles 2001

Viktoria B.C. Canada ”City of garden” 2001

Vancouver och Stanley Park 2001

Harrison Hot Spring 2001

Lillooet 2001

 Höstluften var klar och mild när jag tog en promenad idag på förmiddagen i Slottsskogen. Kanadagässen betade lugnt på gräset, och under de stora ekarna började löven skifta färg – en stillsam start på veckan.

Jag minns eftermiddagskaffet på helgerna. Doften av nybryggt kaffe, småprat vid bordet och något nybakat som stod på köksbänken och svalnade. Just på hösten var det alltid Apfelkuchen – den klassiska tyska äppelkakan som min mormor bakade med självklar hand.

Den doftade av äpplen, smör och kanel – en blandning av värme, trygghet och förväntan. Det var inte bara en kaka. Det var ett sätt att samlas.

Ska försöka baka en sådan idag typ 1 portion  till eftermiddagskaffet. 

Mini-Apfelkuchen – 1 portion (ca 200 kcal)

Ingredienser

• ½ litet äpple (ca 50 g)

• 1 tsk smör eller margarin (5 g)

• 1 tsk socker (eller sötningsmedel)

• 2 msk vetemjöl (15 g)

• 1 msk havregryn (10 g)

• 1 msk lättmjölk (15 ml)

• 1 msk äggvita (eller ½ ägg)

• ½ tsk bakpulver

• Kanel efter smak

• Några droppar vaniljextrakt (valfritt)

Gör så här

1. Förbered fyllningen:
   Skala och skär äpplet i små bitar. Stek lätt i smöret med kanel och socker tills äpplet blir mjukt och doftar gott.

2. Blanda smeten:
   Rör ihop vetemjöl, havregryn, bakpulver, äggvita, mjölk och vaniljextrakt till en tjock smet.

3. Montera:
   Häll smeten i en liten ugnsform (ca 8–10 cm i diameter) eller en muffinsform. Lägg på äppelbitarna.

4. Strö över “streusel”:
   Blanda 1 tsk havregryn + ½ tsk smör + lite socker eller sötningsmedel. Nyp ihop och smula över.

5. Grädda:
   175 °C i 15–20 minuter tills den fått gyllene färg.

✨ Näringsvärde (ungefär)

• Energi: ca 195 kcal

• Protein: 4 g

• Fett: 6 g

• Kolhydrater: 30 g

• Fiber: 2 g

Första försöket. Mums blev det iallafall och mättande.

Idag blev det en riktig hemmagjord söndagsrätt – enkel att förbereda, men med känslan av något extra.
Jag blandade kycklingfärs med 1 msk ströbröd, lök, 1 ägg, lite senap, salt och peppar, formade en rulle och lindade in den i bacon. När den stått i ugnen 200 grader i 30 minuter spred sig doften i hela köket – och när den kom ut var baconet gyllene och krispigt.

Jag serverade rullen i två tunna, varma skivor. Till det en potatis som jag skar först i tunna skivor och stekte den tills den blev krispig.  Till det en sallad som jag byggde upp lite på höjden. Basen med strimlad gurka och morot, mellanlagret av krispiga salladsblad, och på toppen lite hackad morot och rädisa och två små bitar färdiga rödbetor. Till det en klick lätt yoghurtsås med lite senap i – en lätt men mättande söndagsmiddag.

Till dessert: äpplemos med en liten maräng och några bitar kex. En perfekt avslutning på helgen.

Nu har jag flera bitar av kycklingrullen kvar – lagom att frysa in eller spara till några kommande måltider i veckan. Det känns alltid extra bra när man får både en god söndagsmiddag och lite färdig, hemlagad mat på köpet.

Min son bjöd ut mig idag på en roadtrip. Första stoppet blev på en fin utsiktsplats i tjörn där vi såg ut över Tjörnbron som vi just kört över – solen glittrade i vattnet som nästan var spegelblankt. 

Nästa stopp blev Laxbutiken i Ljungskile, där vi åt en härlig lunch med utsikt över fjorden. Buffén dignade av olika laxsorter, såser och fräscha tillbehör. Jag valde varmrökt lax med potatispuré och grönsaker – så gott! Efter maten tog vi en  promenad ner mot vattnet och njöt av stillheten.

Sedan körde vi vidare till Gustafsberg utanför Uddevalla, Sveriges äldsta badort. Här finns vackra gamla byggnader, stora lindalléer och en lugn atmosfär som känns tidlös. Löven glödde i gult och rött. Vi tog en promenad och stannade sen till vid Konditori Snäckan för kaffe och lite smått och gott – en perfekt paus.  

Dagens sista stopp blev Vänersborg, där vi strosade runt på torget, tittade i butiker och såg folk sälja loppisfynd. Staden var full av liv, men ändå rofylld, med trädens höstfärger som ram runt allt.

Det blev en riktigt lyckad dag – full av färger, god mat och små upplevelser längs vägen.

Kl. 18.30 i kväll förändrades himlen plötsligt i bara några minuter. Molnen lyste i flera olika färger, och de vita huslängorna blev nästan ljusblå i skenet. Samtidigt ven vinden hårt genom kvarteren. Ett märkligt och magiskt ögonblick som försvann lika snabbt som det kom. Har aldrig sett något liknande.

Klockan är 19:31 och äntligen så kan jag se fullmånen. Molnen spricker upp emellanåt.