Bilden ovan brukar jag ta fram när jag vill komma i kontakt med mitt inre för att få kraft. Precis som indianer bruka göra för att få mental styrka genom att meditera sittandes långt uppe i bergen med en vidunderlig utsikt.  Genom att titta på bilden så kan jag plocka fram i min minnesbank hur jag tänkte och upplevde alla dom gångerna jag suttit så högt i bergen i Lillooet B.C. Kanada. Ja herregud. Det första jag tänker på hur bra jag mådde och att det alltid varit lika intressant att se  The Eageles (örnar) som ofta cirkulerade mellan dom mäktiga bergen i de 7 indianreservaten runt om. Örnar används ofta av indianerna som symbol för kraft, uthållighet och stryka och bland djuren har örnen den största makten och visdomen. Deras näbb är kort och böjd och den ser milslångt och har överblick vad som händer. Många totempålar har örnen längst upp. Minns också coyoten som smög bakom mig i en åker.

I mitten på bilden syns floden fraser river. Där har jag suttit med indianerna för att vänta in när den första laxen kommer i augusti/september beroende på väder. Alla indianer väntar då med spänd förväntan eftersom laxen är en viktig föda för deras överlevnad. Vad tänker jag om den slingriga vägen på vänster sida på bilden? Ja där har jag kört många gånger. Lillooet har ju också drabbats av klimat och miljöförändringar och många slingervägar som är uppbyggda på porösa berg kontrolleras(förhoppningsvis).

Många europeer kom till Lillooet på 1800 talet för att leta efter guld och Lillooet invarderades då av folk som fått nys om guldet och snart blev Lillooet det mest bebodda stället norr om San Francisco. Många guldsökare försökte ta sig upp till Lillooet i båt uppströms via floden fraser river och drunknade. 500 gruvarbetare fick jobb av regeringen att bygga en väg upp till Harrison river och sen skulle folk kunna ta sig via sjöar till Lillooet. Plötsligt bodde det 16 000 i området jämfört med 2741 år 2005. Det finns 7 indianreservat runt om i lillooet. Dom svarta bergen som tillhörde indianerna var heliga för indianerna men ”lycksökarna” brydde sig inte om det.

Sedan ett sekel tillbaka så bestod indianstammen i lillooet av 4000 personer men många dog av sviterna av ”smallpox”. En hövding bad indianerna följa med upp i bergen och de som följde med honom drabbades inte av ”smallpoxen”

Populationen i Lillooet 2011 var 2321. Det är ju en minskning av 420 personer. Vad kan ha hänt. Indianer tål ju inte socker och jag hoppas verkligen inte att indianer drabbats av diabetes. Första gången jag kom till Lillooet var 2001. Då fanns det inte många mataffärer och ingen Mac Donalds. Det fanns det däremot 2005 och 2008.

När jag var själv i Lillooet i två månader 2005 så berättade indianerna för mig om sin dröm att få ett kulturcenter uppbyggt. Dom skulle få stöd av regeringen  men dom måste först tjäna ihop en stor summa pengar själva. Kulturcentret skulle ge många indianer i reservaten möjligheter att få bevara sin kultur och därmed få en meningsfullhet att jobba med. Jag själv hade stora planer att återvända till Lillooet 2006 för att se hur det hade gått med projektet. Tyvärr så drabbades jag av en stroke p g a en hormontablett som gav mig en vårdskada eftersom jag är APC resistent vilket inte uppmärksammades. Svävade i livsfara på lasarettet i 4 dagar och när jag kvicknade till så var mina barn och Lillooet det första som var viktigt för mig för att få kraft att överleva. Att bara tänka på mina barn och Lillooet gav mig livskraft. Jag var inte i sådant skick att jag skulle kunna ta mig till Lillooet förrän augusti 2008. Jag ville berätta för indianerna var som hänt mig. Min dotter och jag  flög  till Vancouver i Kanada 2008.

Bilden på mig togs i B.C Kanada augusti 2008

Vi stannade  1 månad och besökte Lillooet först. Det betydde oerhört mycket för mig att komma tillbaka till ett ställe som betytt och betyder så mycket för mig. Vi var på pubben en kväll då jag kom i kontakt med en man som hade parkerat sin stora Harly Davidsson utanför hotellet för att nästa dag åka mot Vancouver Island. Helt spontant berättade han att han hade drabbads av en stroke 2001 men att det inte hindrade honom att besöka Lillooet som var en av hans älsklingställen 🙂

Jag frågade indianerna hur det gått med  kulturcentret? Förstod då att dom inte fått ekonomisk hjälp av staten än iallafall men att dom hoppades att dom skulle få det. Just därför så vill jag åka dit igen och kolla hur det har gått.

Fick som gåva av indianerna dels kramar och dels en fin vandrarstav som dom gjort själva med en nyckelpiga inristat. Dom önskade också att jag snart ska komma tillbaka. Hoppas, hoppas, hoppas det blir så att jag kan återvända.

Varm choklad med grädde är aldrig fel 🙂

Alla hjärtans rosor och choklad
denna dag börjar helt underbar

Önskar alla en fin Alla hjärtans dag

I mitten av April 1998 besökte jag Emmerdale Farm

Platsen där serien till stor del utspelas ligger i
Esholt strax utanför Bradford i Yorkshire i England
Omgivningarna var underbart vackra.

Puben Woolpack

Marriot Hotel ligger i gångavstånd till Emmerdale.
Ett hotell i gedigen engelsk herrgårdstile. Rekommenderas.
Stora Quennsbed i Marriot hotel.
Kom ihåg att mitt namn stod på TV skärmen med en välkomsthälsning i rummet.

Fanns kaffe/te på rummet

Jag använde hotellet delvis som inspiration och omgivningens vackra natur till min bok ”Också tystnaden talar” 

”Staden Bradford där hennes släkt bodde låg idylliskt. Förtrollande vackert omgärdad med gröna mjuka kullar. Betande tackor gick med sina små skuttande lammungar. En vacker kontrast mot det gröna friska gräset. Lammungarna bildade gäng och lekte ihop. Folk var ute i staden för att köpa påskchocklad till sina barn och vänner. Trots våren så var luften rå. Det var lite tungt att andas. Sophie blev väl mottagen av sin släkt. Egendomen låg strax utanför staden på en kulle med vidunderlig utsikt. I sällskapsrummet fanns stora öppna spisar och burspråksfönster som gick ända ner till golvet. Sophie hade känt en glädje att återigen få komma hit när hon körde genom allén i parken med de höga träden för att parkera sin bil framför stenhuset. Det skulle bli roligt att träffa sin kusiner igen.”

Vackert att se vattenpussar i blommor på våren och sommaren i gryningen.

Tänk er doften av hembakad pitzza en sådan här lite kyligare dag. Mmmmm. Ja det har jag fått uppleva idag hemma hos min dotter till lunch. Bara jag ser bilden så minns jag den goda smaken av den varma delikatessen.

Hej på er mina läsare. Hur är läget? Gällande mig själv så är det bara bra. Vaknade till munter fågelsång.
Tänk hörni att det redan är onsdag. Tiden är som en flod som alltid rör sig och det är väl gott det. Lika gott är också att vi kommer skönja ljuset mer och mer för varje dag som går och om några månader så kommer vi se vårens vackra blomstrande färgspel.

Det har ju för min del varit mycket dans så här i början av detta år och det är kul. Speciellt orientalisk dans som ska locka fram kvinnans feminina boudoir. Ja få kontakt med sitt feminina inre. Vi är kvinnor från olika länder som dansar helt fritt och spontant till musik. Otroligt lärorikt.

Tänk vad mycket positivt inom oss som man kan väcka till liv igen. Lägga sådant som är tråkigt och slentrianmässigt åt sidan mellan varven. Befria sig från tråkiga vanor. Göra varje dag till ett nytt äventyr. Musik, sång, tango eller varför inte rida på en kamel i en karavan för att korsa öknen eller utmed havets sandstränder.

Ha precis läst boken Jag har hört kamelerna sjunga av Marianne Ahrne. Otroligt spännande bra bok. Marianne har lyckats med förmågan att läsaren kan känna sig som medresenär. Ja som man är på samma platser. Det jag berörts mest av alla mentala intryck är när hon beskriver sig i det totala nuet liggande på rygg i ökensanden i kvällsmörkret i Niger och blickar upp mot stjärnorna. Mäktigt när både kameler och människorna i karavanen ska somna under stjärnorna långt ute i ödsligheten vilande på ökensand.

Läste för ett tag sen att Marianne Ahrne ev ska jobba som kamelinstruktör som bisyssla i Angereds kamelcenter. Hon ska lära människor rida kameler och leda karavaner genom kusten. Spännande! Har själv bara ridit kamel vid ett tillfälle i fuerteventura i Kanarieöarna. Borde kanske prova igen men då här i Göteborg.

http://angeredskamelcenter.se/index.php

Härligt att ge sig ut på förmiddagen. Röra på benen, andas in havsluft och om man vill se när Stena line  danmarksfärja sakta tar sig in i Göteborgs hamn.

Denna måndag v7 har varit nästan vårlikt. Här i Göteborg har det varit 10°. Bilden ovan tog jag uppe i masthuggsberget ikväll när jag beskådade solnedgången. Tjusigt!
Många verkar gilla att se när solen går ner. Det kan jag förstå för det gillar även jag.