Då är det måndag och en ny vecka (3). Det blåser fortfarande 10 m/s V och regnar. Har plockat bort alla mina julgrejer och skulle vilja fylla mina glasvasar med frodiga tulpanbuketter på tulpanens dag den 15 januari. Har satt på min elektriska Fireplace Mantle innan jag ska värma min frysta 5:2 lunch i micron. Skönt att bara sitta och filosofera, ta djupa andetag och koppla av i nuet.

Det började blåsa på igår eftermiddag här i Göteborg. På kvällen och natten var det nästintill orkan. Älvsborgbron stängdes av igår kväll och den var avstängd även idag på morgonen. Det dånade från min balkong hela natten när orkanvindarna skakade om. Egentligen så ska man ju inte sitta nära några fönster ifall tex byggnadsplåtar eller annat sitter löst. Man kan ju undra om färjan gick till kiel igårkväll?

Så här har stormen egon härjat i natt på landet i Hindås. Flera träd har fallit ner och det går inte att ta sig fram på vissa vägar. Jag får avvakta och ta mig dit senare.

På tal om storm och orkan. Något jag aldrig kommer att glömma är en höstförmiddag 1998 då jag parkerade min bil på Englandfärjans bildäck här i Göteborg. Delade en hytt med engelsk sjuksköterska. Det blåste på när vi närmade oss Vinga. Hyttkamraten ville att vi skulle gå upp till Jolly Rogers för att äta lite mat. Jag ville bara ha något lätt eftersom vi skulle ju vara i färjan ända till påföljande dag. Mitt hyttkamrat beställde mer och hann bara ta några tuggor då tallriken flög iväg och vågorna var katastrofalt höga när jag kikade ut från fönstret. Hyttkamraten började spy och mådde illa så personalen fick bära iväg henne. Jag själv tänkte att det bästa är kanske ändå att för min del ta mig ner till hytten. Men det gick inte. Man flög som en trasa mot väggen så jag lyckades ta mig till en sittplats.Där satt jag ända till kvällen eftersom det inte gick att resa sig för då flög man iväg. Jag såg från fönstret hur båtens framsida reste sig tragglande högt i sällskap med dom enormt höga vågorna och sen sjönk rätt ner. Så höll det på ända till sent på kvällen. När det sakteligen mojnade av så minns jag att jag gick ut på däck för att andas in frisk luft. Pratade med två män som var fiskare och dom sa att detta var nog den hårdaste storm dom upplevt men att vi kan vara glada nu när vi var på nordsjön eftersom där inte är så djupt hav.

Nåväl!Solen strålade glatt vid ankomsten till England. Träffade först min hyttkamrat när jag skulle köra ut min bil eftersom hennes stod bredvid. Hon sa att hon aldrig varit så sjösjuk som under denna resan men att hon mådde bättre nu. Jag fortsatte min resa in till London för att senare under 1 månad resa runt i södra England. Som kontrast till den dramatiska överfarten så kan jag berätta att hemresan tillbaka till Göteborg var på ett hav som då var lugnt och spegelblankt.

Sitter och tittar ut från köksfönstret för att beskåda snötussarna som dalar ner. Den västliga vinden ger tussarna olika rytmer. Ser nästan ut som vissa tussar dansar. På tal om rytmer så såg jag i går på tv 2 om jazzmusikern Ronnie Gardiner.  http://www.tv.nu/p/15010820002055svt2?popup=true

Ett otroligt gripande men även intressant program. Ronnie berättar dels om sitt liv och dels om rytmer. Hans stora livsverk är att hjälpa patientgrupper med diagnostiserad hjärnskada. Han grundade RGM-metoden 1980.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Ronnie_Gardiner

Dagen lunch började med att jag gjorde en paj

Lade i grönsaker och kycklingbitar

Riven ost

Hackad persilja ock sen skjuts in i ugnen

Mmmm mums. Delade pajen först i 4 delar. I del till dagens lunch och de andra delarna fryste jag in.

Fruktsallad till lunchdesserten.

Önskar alla en fin härlig fredag.

Har tagit en rejäl promenad idag i det fina vädret. Blev lite kall om kinderna när det blåste på i skuggiga områden. Men i solen vad det gott.
Gick bl a förbi hästevik i nya varvet.

Stena Line som varit i Fredrikshamn på väg in i Göteborgs hamn.

Byggs lägenheter strax under älvsborgsbron.

Det är trettondagen och regnet hänger lätt i luften. Tog mig en rejäl förmiddagspromenad och när man går så tänker man ju en hel del. Jag tänker ibland på vilda western och framförallt på legenden Calamity Jane. För några år sedan när jag satt bredvid en man på ett flygplan så satt vi och snackade om allt möjligt. Det visade sig att han varit på flera ställen i USA där jag hade varit. Däremot så hade han inte varit i Cody där jag köpte en bok om Calamity Jane. Däremot så hade han läst boken här i Sverige och kom ihåg mycket var som stod om den kvinnliga legenden. Ni fattar väl hur kul och intressant det var att att sitta i ett plan och snacka om Calamity Jane. Calamity var ofta i Cody och framträdde i Buffalo Bills shower.

Det har ju skrivits hur mycket som helst om Calamity vilket man kan hitta på nätet. På något sätt så måste man åka till platser för att känna av gammal historia. Jag har varit på en del av de platser där hon ofta var. Virginia city Montana, Yellowstone,Cody och  Little Big Horn när hon var spanare för Custer.

Har varit en teater 2013 i Halland ”Calamity Jane rider in på teatern”

http://www.gp.se/kulturnoje/1.1468876-calamity-jane-rider-in-pa-teatern

En sak är säker iallafall gällande Calamity Jane att hon var född i Princeton Missourri där hennes namn har fått en historisk markering och att det varje september firas Calamity Jane Days Fall Festival i Princeton.

http://www.waymarking.com/waymarks/WMJA11_Calamity_Jane

Undrar hur det skulle vara att ha en träff här i Göteborg där man snackar i en grupp om Calamity. Skulle vara väldigt kul.

Man kan också diskutera om kvinnor kände till Calamity i början av 1900 talet.

2014 läste jag om Linde Klinckowström von Rosen

http://sv.wikipedia.org/wiki/Linde_Klinckowström-von_Rosen

Läste en bok som heter Oss håller inga bojor, oss binder inga band som handlar om när Linde rider på långritt i 1920 talets Europa. En av de bästa böcker jag läst 2014. Ett spännande och fascinerande kvinnoliv som inte liknar något annat.

http://www.adlibris.com/se/bok/oss-haller-inga-bojor-oss-binder-inga-band-pa-langritt-i-1920-talets-europa-med-linde-klinckowstrom-von-rosen-9789174242959

Jag kan tänka mig att friheten var viktig för Calamity och även Linde. Att rida ut själv och klara sig själv var något dom hade gemensamt. Tex Linde som kom från en fin familj fick ofta bo hos bekanta i Europa. Hennes absolut bästa vän var hennes häst Castor och det som berörde mig i boken vara att Linde om hon nu inte hade någon stans att sova backade inte utan sov i ett stall där hästen hade fått en plats.

Ibland kunde hon vara finklädd och gå på bal men även mocka efter hästen. Hon liksom Calamity var kvinnor som kunde klara sig själva och gillade det också.

Himlen var dramatisk med gråa oroliga moln
som tornade hotfullt upp sig i horisonten
Bergen var mystiska och karga.
Vilda.

Det doftade spänning.
Han tittade på henne.
Med bestämd blick höll hon hästens man
Forcerade framåt

Han var glad att vara vid hennes sida
Få ta del av hennes frihet
Hon kände sig vild av längtan
att känns sig helt fri

Farten gjorde att hon blev av med tunga känslor
som hopat sig till berg
Nu ville hon springa ur buren
som varit hennes fånge

Dikt av Brigitte Ranniger

Masthuggsberget

Spegelblanka ögon vill gärna tala
Ha överblick från masthuggsberget Göteborg
Lyssna till skrikande måsar vitala
Kraxande kråkor som bygga högt i korg

Beskåda tutande färjor som lämnar, kommer tillbaka
Dagar komma dagar gå
Skönja solen gå upp, skönja solen gå ned utan att bejaka
Betrakta vackert månsken över lugn hamn påfågelblå

Masthuggsberget där man kan sitta och erinra
då man blickade ner mot amerikalinje
med undrande bultande hjärta återerinra
amerikakryssarens telefonlinje

Blicka mot Vingas utsiktspunkt
Sista utposten mot öppet hav
Vacker himmel och stjärnpunkt
Visar vägen över världshav

Månskenet kommer fridfullt
när alla ljus är tända även vinterkväll
När värmevärket går behagfullt
och snön ligger vit på taken och önskar Godkväll

Dikt av Brigitte Ranniger

När jag tog en lördagspromenad idag så funderade jag på sidan 97 om Vinterfesten som jag skrev i min första bok Också tystnaden talar för flera år sedan.

”Ett par hade träffats och var på väg till en vinterfest i ett ljusgult slott i Sydtyskland. Hela vägen  dit hade det snöat. De blev hänvisade till var sitt rum i slottet och begav sig sedan ut till parken innan festen skulle börja. Frosten på snön låg snövit och gnistrade på trädens grenar. En flod låg i närheten och var isbelagd. Svanar gick och letade efter föda och en del hade lagt sina huvuden i sina vingar och slumrat till. Paret gick och samtalade medans det knastrade i snön under skorna. Var dom kära i varandra? Knappast. All kärlek saknade betydelse för henne och han som var en kall man stämde in på henne framtida önskemål. Varken ge eller ta emot kärlek. Hon kände sig vilsen och förvirrad och fick tårar i ögonen när hon blickade på den vita tunga snön som låg på grenarna.

Han drog henne intill sig och ville kyssa hennes vackra läppar. Snuddade dom lätt. ”

När jag läser en del av det jag skrivit så kan man ju undra vad jag tänkte på. Tex varken ge eller ta emot kärlek? Kvinnans öde i bokens började med en guldkantad tillvaro och förändrades till smärta och kärlekssorg. Fick han kyssa henne? Nej hon blev fullständigt överrumplad och sprang till slottet. Men herregud var hon så rädd för honom med tanke på att dom hade ju åkt till vinterfesten tillsammans?

Många par lever ett platoniskt  äktenskap. Det kan ju bero på många orsaker. Varför ville hon leva ett äktenskap utan känslor? Hade det hänt henne något? Hur var han?

Det framgår i boken som delvis förklarar det hela speciellt i sidan 117 då dom skulle gifta sig.
De nygifta gick upp för trappan med tunga steg till det rum som hon brukade sova i slottstornet. Han var kraftigt berusad och hon rädd och förtvivlad. Hon klädde snabbt av sig. På den bruna karmstolen lade hon sakta och försiktigt ner den snövita slöjan, kransen av blommor, den ryschiga spetsunderklänningen, nylonstrumporna, pärlhalsbandet och guldörhängena. Sakta så drog hon siden nattlinnet över huvudet och smekte därefter sina bara skuldror innan hon kröp ner under täcket. Hon kände sig som ett maktlöst offer. Kroppen skakade våldsamt av rädsla och hon mådde illa. Genom den nyputsade blanka glasrutan i fönstergluggen skapade månskenet en ljusöppning för ett kort ögonblick och lyste upp hennes sorgsna ansikte. I badrummet bredvid hörde hon honom gurgla medan han borstade tänderna. 

När man efter trettondedag jul börjar packa ner julgrejerna så vore det fint om den vita hortensian träder in och får visa upp sin skönhet i det ljusaste rummet. På tal om något som är ljust och lyser upp så är det månsken ikväll och det är stjärnklart. På måndag nästa vecka så är det fullmåne.