–  Jag ska bjuda på en fantastisk tårta till dig imorogn
–  Kan du inte istället bjuda på en ugnstekt gyllenbrun kalkon?
–  Det kan jag väl.

–  Vad härligt det är här ikväll i Montmatre

–  Mmmmm. Du! Imorgon måste vi gå på marknaden och köpa kalkon, färska grönsaker så det blir lite feststämning.
–  Vem var han?

– Vilken han ?
– Han som satte sig bredvid dig precis?
– Han ville träffa mig.

– Du skojar. Sicken idiot. Såg han inte att vi är ett par?
– Han kunde väl inte motstå snygga mig. Finns väl bara en på miljoner som är som jag.
– Ja ja. Det är väl så. Vill du ha mer vin?

– Nä tack.
– Du! Jag sålde bara en tavla denna vecka.
– Det var ju inte bra. Du får måla av mig nu till hösten. Kommer sälja som smör.

– Du! Molnen speglar sig i dina dojor. Har du putsat dom?
– Sluta tjata.
– Innan vi lägger oss så drar vi till Care Coeur

Hon tog ett blad från citronmelissen
som smekte hennes frusna hand
Andades in doften som
väckte hennes känslor

Omgivningen runt henne var lugn och stillsam
Som om allt hade stannat till
Stillheten och citronmelissens doft
framkallade tankar, fantasier och längtan

Tankar som ofta började lyckligt
Önsketänkande som mynnade ut i en smärtsam känsla av övergivenhet
Hon tänkte på vilken makt han hade haft över henne
Hur han förödmjukat henne med sitt dominanta sätt

Vidrigt att någon skulle få uppleva det
De få gånger de hade kramats
hade känts som en kompakt grå mur
De kunde inte nå fram till varandra

Inte ens de få gånger de delat säng
Hon ville känna sig älskad
Känna sig stolt och vacker
Behöver inte varje levande varelse det?

Dikt av Brigitte Ranniger

How easy do you think it is to erase something that meant so much out of your life?
Have you ever felt a lump in the throat?

Although the water is dark so it can shimmer in the day light.
Even the gulls fighting against the wind.

There was no other way than to go against the freedom.

Poetry by Brigitte Ranniger

– Kan inte du komma till ”matter of fact” istället?
– Vad betyder det konstiga ordet?
– Hallå! Sakfråga
– Du har en vass tunga du!
– Tycker du det?

– Hur var frågan?
– Är allt bara en illusion?
– Va?
– Sa inte Filosofen Rene Descartes ”Allt vi tar för verkligt kan vara en illusion?
– Menar du sinnesförnimmelse?

– Du! Jag är ingen djuping så jag sätter på kaffet.
– Inte till mig. Var är min gulaschsoppa?
– Den slängde jag.
– Du? Mystiken om dig tätnar.
– Tycker du det? Du vet väl att äga mycket bara är luftbubblor och det inkluderar också din soppa?

– Nä nu har jag fått nog.

Vad sägs om det här?

Nu har den vegetariska lunchbuffèn öppnat igen här i Majorna Göteborg efter sommar uppehåll. Nu är allt som vanligt igen och det är gott att äta vegetarisk lite då och då.

Inte så långt från Yellowstone West Montana ligger Cody i Wyoming. Var där 2003 och glömmer inte det historiska Buffalo Bills Irma hotell. Hela Cody har historiska vingslag. Kom ihåg att jag köpte boken om den kvinnliga legenden Calamity Jame som hade befunnit sig både i Yellowstone ridandes på sin häst när hon ville känna friheten till fullo och i Cody där hon uppträdde med Buffalo Bill.

Minns hur snyggt klädda många män var i Cody. Tajta jeans, snyggt skärp runt midjan, cowboyskor och cowboyhatt.
Vi var bl a på Stampede när vi var i Cody där det även var Rodeo i kvällsvärmen i Wyoming. Bilfärden gick vidare efter några dagar mot Little Big Horn.

http://www.irmahotel.com

Har sett flera ystra ekorrar som skuttar omkring på sammetslena gräsmattor för att plocka till sig föda inför vintern. Om några månader så kan vi ha puderfrost i morgondaggen. Idag blev det en promenad i härligt solsken till tandläkaren. Fick beröm att jag skött tänderna så bra. Blev himla glad. Det blev också en promenad för att andas in havsluft utmed hamnen. Nu är klockan 15.18 och regnet bara vräker ner. Konsekvenserna av för mycket regn vänder upp på allt som brukar vara vanligt framförallt i naturen.Man vet ju varken bu eller bä om man ska ha regnkappa och stövlar eller gå sommar klädd. Men varför gnälla? Nu är klockan 15.24 och solen skiner igen. Det var väl tur det. Lite tur kan räcka långt. Vad tänker jag på? All förändring bryter ju det som är konstant. Varje sekund framåt är ju en förändring så alltet är egentligen bara en fortsättning.

Idag har vinden och regnet piskat upp mindre mysig sensommarstämning.  Bäst att hålla sig inne så man inte fastnar i  vattenöversvämningars grepp. Det kalla piskande regnet gör ju ändock att man längtar efter något lagom varmt, rogivande och gemytligt. Doppa ner fötterna i varmt vatten, applicera en ansiktsmask och sen hoppa i en ångbastu vore väl grejer det.
Sol och värme är för tillfället ett avlägset minne.

Gud va jobbigt. Man står där, stilar och gör sig till. Så kommer någon fram och viskar i ens öra ”hej snygging”. Så händer det som bara inte får hända när man är ute och dansar och koketterar. Det var inget guldörhänge precis som ”var borta med en puff från en mans varma andetag i mitt öra” men ändå. Han som viskade hade tagit ett glas för mycket och hade en guldkedja om halsen.

Men varför grina åt det? Örhänget kunde ju lika väl fallit i ett saftigt moget gult doftande hjortron som fastnat i en vindrutetorkare. Oj! Nu minns jag när jag tappade ett guldörhänge som jag fått av min dåvarande make för en hel del år sedan.

Vi skulle ge oss iväg och plocka kantareller på ett ställe som han kände till. Först vara försiktig med guldörhängena i öronsnibbarna när MC hjälmen skulle på. Sen hoppa upp bakpå hans motorcykeln som dundrade och mullrande iväg för att hitta skogens gyllengula guld i eftermiddagssolen.

Stannade utmed vägkanten. Titta där, sa min make. Jag minns att jag tänkte – jag har väl aldrig sett något liknande. Så många kantareller alldeles under en gran där det var mossa. Jag hoppade av motorcykeln och tog försiktig av mig MC hjälmen. Hjälmen satt åt och på något sätt så lossade ett av guldörhängena och förblev spårlöst borta. Tråkigt men för att vända på kakan så var det ju ändock positivt att hitta så många kantareller.