En sådan här solig februari dag känner man sig uppspelt, glad och pigg.
Sida 456 av 685
Det friskar på rejält idag och skatboet i lönnen svajar för fullt i den hårda vinden här på landet. Fåglarna kvittrar för fullt och det är 4 °C. Kommer lite regndroppar mellan varven. Ganska så behaglig söndag måste jag ju säga. Flera har varit ute på promenad och några ryttare har ridit förbi på sina hästar. En traktor har skrapat gruset på vägen så det inte blir några onödiga vattenhål och gupp
Idag så småregnar det här i Göteborg och då behöver man en gnista motivation som triggar igång lusten att inspirera. Tyvärr så har jag inte känt tillstymmelse eller ett enda uns av lust att skapa något än idag iallafall. Tar en slurk kaffe mellan varven medan jag kikar ut genom fönstret i hopp om en flyktig anblick av solen. Men nä den lyser med sin frånvaro. Har inte ens sett en enda tillstymmelse till någon kort solglimt än.
Vad gör man då. Minns när jag var på SPA att det blev skum av en rosentvål. Köpte häromdagen en rosentvål som heter Le Petit Olivier. Är ju perfekt att istället sitta och lyssna på vattendropparna utifrån fönstret pröva tvålen istället. Hela kroppen ska ju bli både lugn och mjuk och det blev den. Så det blir min nya motivation för att komma igång. Började med att sätta tvålen i en skål och fyllde till hälften med varmt vatten. Ville testa om det blev skum när jag höll i tvålen och skakade om den i vattnet. Ja det blev skum. Så idag blev det duchskurar med rosenstänk a la SPA. 🙂
Så nu är det slut med att stressa och jaga upp sig själv
Borgen i kärleksön spridde väldoft
av nybakade riddarsemlor
garnerade med rosenröd vaniljkräm
Kokuspalmens kavaljer
lät kärlekens bullar
jäsa i rumstemperatur i lerkrukorna
Sköldpaddans gyllenvita makeup
speglade sig i ostronens
förförande lingonsorbet
Dikt av Brigitte Ranniger
Ja nej
Kanske kanske inte
möjligen eventuellt
kan det bli så
Men när? Hallå NÄR?
Ett leende spreds på hans läppar
Betraktade henne mellan träden
Hjärtat bultade hårt
Kändes i hans tinningar
Små snötussar
dansade förbi
Den nya obehagliga sanningen om honom
sänkte hennes blick
Han som hade fått hennes kinder att rodna
Ögon att stråla
i skenfrihetens
horisont pudrad av nysnö
I duggregnets snövita slöja
hoppade hon in i sin sportbil
Innanför fukten i bilfönstret
Tog hon fingret och ritade ett hjärta
Skrev ett namn
snabbt
strök bort det
med bägge handflatorna
Dikt av Brigitte Ranniger