Det var lite dimma idag ute på åkern i gryningen. Katten satt på stenmuren vid vägkanten och spanade kanske efter sork. Har funderat idag på hur jag ska göra en påskdukning fram i genom. Tog fram både lite gamla och nya grejer.
Sida 495 av 686
Jag och min son har gått en härlig syrerik skogspromenad upp till ett hygge med en enorm panoramautsikt.
Att stå upp för sig själv öppnar upp positiva inre kanaler. Ibland måste man ryta till.
Även om det var glashalt att gå på skogsvägen så kunde man trots det bara njuta av solen som kändes vårlik.
Isen på nedsjön börjar luckras upp och börjar sakteligen smälta.
Vilken efterlängtad vårlik fredag den 1 mars. Underbart att det är +5 och klarblå himmel. Den 21 mars är det vårdagjämning och den 25 mars är det vårfrudagen (våffeldagen) och den 30 mars är det påskafton. Isarna börjar bli osäkra så det gäller att kolla noga och i mars kommer tranorna till hornborgasjön.
I Tyskland så firas våren i början av mars med ”Frühjahrsfest”. Jag firade det förra året i Kiel.
http://www.bridget.se/?p=19499
Min vita amaryllis blommar för fullt 🙂
I texten från WWF under står det bl a ”Vid sekelskiftet fanns det nästan inga lodjur kvar i Sverige. Under en period av fridlysning 1927 till 1942 återhämtade sig stammen, och vid 1980-talets början fanns det lodjur i nästan hela landet. Men därefter har antalet minskat och 1991 blev lodjuret åter fridlyst.”
http://lynx.uio.no/jon/lynx/lodjur01.htm
Är det då lagligt att skjuta lodjur och varför isåfall är dom inte välkomna här på jorden längre trots att dom är fridlysta ????????????????????
Kärlek och hat
Vinden minns och berättar smekande om
sin färd genom skälvande årstider
Genom blixtrar och dunder som skapat fruktan och bävan
Många sorgsna varma tårar har den spridit med regnet
Ömma kyssar och kärleksfulla blickar genom dis och dimma
Vinden minns även de förkrossade och bedrövade
Som önskade att allt skulle vara förlåtet och glömt
Men den minns också det oskrivna bladet som skymdes av både kärlek och hat
Men som i det lyckliga slutet lystes upp av det skälvande månskenet
Brigitte Ranniger
Igår var det fullmåne och jag tittade på vetenskapens värld på TV där det handlade bl a hur månen styr vårt liv på jorden varje dag. Hur den formar tidsvattnet, dagslängden och årstiderna.
I slutet av 50 talet höll jag på att dras med ut i havet tack vare månens kraft men räddades tack och lov.
Jag var med min mamma som så ofta förr i hennes hemstad Haarlem i Holland. Vi solade och badade i Zandvoort am see. Jag visste att det kunde bli ebb och flod och jag tror det var en flagga som visade det. Jag började gå mot land och helt plötsligt så ramlade jag med huvudet bakåt under vattnet fastän vattnet knappt var en meter högt. Jag hörde folk skrika och såg flera män som kom springande från land emot mig. Jag kämpade för att försöka resa mig upp men kraften i sanden under fötterna drog mig mot havet. Jag lyckades resa mig och en man fick tag i min hand, en annan man i hans ena hand och det var ett helt led av män som fick hålla i varandras händer för att kunna orka dra mig i land. Det var fruktansvärt obehagligt att känna vattnets kraft i sandbotten och jag trodde jag skulle slitas i stycken under kampen om vem som var starkast. Männen lyckades dra mig i land och det är jag tacksam för.
Gick utmed havet i Zandvoort am see för några år sedan och pratade med en kvinna om ebb och flod. Jag berättade för henne att jag höll på att dras med i havet för många år sedan. Hon sa att det är många som försvinner varje år i havet (40 st) eftersom det är svårt att rädda någon där det är ebb och flod. Numera finns det en livräddningsenhet ungefär samma som det var i TV serien Baywatch.