Idag är det lucia och då blir det kanske en luciapepparkaka.

Jag och min dotter flög från nästan ett snökaotiskt landvetter tisdagen den 4 december 2012 till ett soligt och behagligt +22 grader varmt Fuerteventura som är den näst största ön i den Spanska ögruppen Kanarieöarna. Den ligger 100 km utanför Afrikas nordvästra kust i Atlanten.  Vi kom tillbaka igårkväll till Landvetter.  Vilken kontrast! Från först snökaos och kyla till  blå himmel och hav + 22 i en vecka och sen tillbaka till vinterlandskapet och idag iallafall -14. Burr!

Det var häftigt att kika ut från flygplansfönstret när vi lyfte från Fuerteventura och flög en bit utmed atlanten och senare kunde blicka ner mot Gibraltar, Paris och Holland.
Ja som sagt så längtar jag redan tillbaka till värmen. Vi här i norden längtar ju ofta till våra olika årstider. Tänk när dom första snödropparna kommer någon gång mellan februari och mars. Man blir ju överlycklig att varsebli att våren sakteligen är på väg även om det tar tid. Undrar vad spanjorerna längtar efter åtminstone när det gäller årstider? Dom njuter kanske totalt och lever här och nu. Men ärligt talat så är det ju härligt med kontraster också med tanke på snön på vintern och olika växtligheter vår, sommar och höst. Det växer ju inte mycket i Fuerteventura. Det är ju mest vulkaner som hade den sista utbrottet på 1400 talet.

Vi sov över i  lägenhetshotelettet Las Marismas i Corralejo. Det var hur bra som helst. Kändes som man var i en oas där allt som behövde fanns på plats.

Man kan åka ut på utflykter när man är i Carralejo. Vi besökte OASIS park där vi även gav oss ut på kamelsafari. Det tar ca 2 timmar att åka buss från Corralejo till parken.
 http://www.fuerteventuraoasispark.com/

Det var första gången vi red på en kamel. En helt otrolig känsla. Jag klappade den först så att den skulle känna att vi var snälla. Retar man upp en kamel så kanske den inte går en meter. Vi red upp till en hög topp vilket förmodligen var en vulkan. Det var stup på sidorna och blåste rätt så bra när vi var längst upp med panoramautsikt. Kamelerna stannade inte utan fortsatte neråt sen. Vi red i ungefär 40 minuter.

Klicka på bilden så blir den större.

Skickar en hälsning från hotell Las Marismas i Curralejo  på ön Fuerteventuro i Spanien.Här är underbart att vara. Att åka från en snökaotiskt Göteborg till en ö nära Afrikas kust kan inte vara mer än underbart.

Härlig adventspromenad.

H

Vilken strålande härlig morgon denna första advent. Pudersnö med gnistrande kristaller, solsken, födelsedagsfirande och -12 grader kallt. Har gratulerat min son som fyller 37 år idag. Gjorde iordning en god adventfrukost i stora huset här på landet, plockade fram presenterana och bjöd in honom från Lillstugan :-). Han firade med sina kompisar inne i Göteborg igårkväll.

Det har varit kallt i natt. Det är ju som det brukar så här i vintertid. Såg föresten ett sportigt par som var ute och gick vi 7 tiden på morgonen med pannlampa på huvudet i decembermörkret och – 6 grader kallt.

Har pyntat inför advent. Satt upp 9 advenstljusstakar och har två kvar. Härligt när det lyser i alla fönstren. Imorgon är det söndagen den 1 advent och då ska jag tända ett ljus.

Imorgon är det den 1 december och då börjar nedräkningen dvs 24 dagar kvar till julafton. Har ingen vuxenkalender men skulle gärna vilja skapa en :-). Det har varit extremt mörkt och tråkregnigt så man behöver verkligen vända det negativa till något som är myskul. Det har kommit lite pudersnö här på landet. Minns när jag var liten här på gården och såg snöstjärnor bildas av snön utanför köksfönstret. Satte nästippen mot fönstret och kikade.
Mamma gillade när det kom snö och sjöng ”Leise rieselt der Schnee”

http://www.youtube.com/watch?v=2OYhDn6P4b4

Vill man det? Man kanske behöver stöpas om för att uttrycka vem man är. Det klassiska är ju att vara välpolerad för att vara representativ i vårt samhälle. Men det behöver nödvändigtvist inte handla om att vara välpolerad. Man kanske hellre vill plocka fram sitt inre ”Wabasha-Röda lövet”. Oj nu pratade jag indianspråk. Men man kanske är den vita antilopen, stående björnen eller lilla sköldpaddan? Ja vem vet.

Många förtränger nog ”nya vädrets offer” och att arktis smälter och ser det bara som förgången tids vingslag. Man vill ju inte att något ska lägga krokben så att man tappar orienteringen. Vad ska man göra då? Tänka till, förändra och andas in förändringens friska vindar.

Se men inte röra 🙂