Hur ser väderkameror ut i city på orter A-Ö i Sverige?
Sida 512 av 688
Tog kort för en stund sen ute på åkern på gäss som är på höstflytten söderut.
Har tagit en härlig långpromenad här på landet nu på förmiddagen. Hörde ljud av en traktor, sophämtningsbil, motorsågar, porlande bäckar, eltransformatorn och några enstaka skällande hundar. Gick förbi får som låg och vilade i en åker och som tuggade, hästar som tittade på mig och en ekorre som verkade så pigg och uppspelt. Tänkte på att människor som bor så här på landet gillar vildmark. Ja att vara så nära naturen som möjligt. Bo ganska så högt och andas in syrerikt från skogarna. Härligt är att också att vara nära sjöar och tjärn.
Har börjat kratta bort en del löv här på landet som legat genomblöta i trädgården. Hoppas det klarnar upp i morgon så att löven torkar. Det är ju Alla Helgon nästa vecka så det är lika bra att börja greja redan nu.
Härligt med promenad runt svartsjön i delsjöområdets naturreservat.
Alla ni som ler idag. Om ni vill så spegla er i dagens rosor. Rosor som jag tog kort på från Hyde Park i London i september.
Klicka på bilden så blir den större.
Härligt att vakna med ett solskenshumör. Jag gillar att gå upp upp på morgonen och brukar för det mesta vara på gott humör. Mest glad är jag om det det är en klar himmel och jag kan se solen gå upp. Em enorm positiv kraft som man kan spegla sig i.
Däremot så är jag nog inte se hurtig så jag ger mig ut tidigt vid 7 tiden och börjar promenera eller jogga. Ärligt talat så beundrar jag dom som är så flitiga och energiska som börjar den tidiga morgonen med att röra sig. En härlig rivstart på morgonen.
Var på mysig, färgrik och inspirerande höstmarknad igår i kungsmässan. Det bjöds på nygräddade croissanter och visades höstarrangemang, höstdekorationer och höstdukning mm.
Ja då var det fredag igen. Det har regnat hela natten och ja det är som det är. Vad ska jag hitta på idag då? Vore kul att lära sig att dansa dansa cha cha sa 🙂
Det är dimma över åkern och det är höstrusk. Vill tända brasan och berätta om coyoten som strök bakom min rygg långt upp i bergen i Kanada. Jag hade inga skygglappar eller stirrade inte bara rakt fram utan jag tittade år höger och vänster och även bakåt. Det var tur det eftersom Jag kände att det var någon bakom mig som iakttog mig. Vi tittade på varandra och förmodligen kände vi båda vinden för jag såg att coyoten drog lite lätt på huvudet och drog in luft. Det gjorde även jag. Jag undrade vart den var på väg i sitt mäktiga territorium. En av indianstammarnas territorium.
Coyoten har en hög rang i stammen och sitter högst upp i deras totempåle. Jag visste att en Coyot ska man vara försiktig med. Hade läst nånstans att den hade dödat ett barn för flera år sen. Jag var inte rädd med satt lugnt och stilla och undvek att stirra coyoten rätt in ögonen. Coyoten undrade kanske vad jag gjorde så högt upp i berget. Kanske var det någon mer som iakttog
mig?
Jag körde med bilen långt ner till hotellet och nästa dag låg det en lapp där. Jag var inbjuden till ett indianpar som varit gifta i 40 år. En indianfest uppe i berget där jag mötte coyoten. Hade coyoten varit budbärare till indianstammen eller hade någon eller några indianer iakttagit mötet mellan mig och deras heliga coyot.
Jag körde med bilen långt ner till hotellet och nästa dag låg det en lapp där. Jag var inbjuden till ett indianpar som varit gifta i 40 år. En indianfest uppe i berget där jag mötte coyoten. Hade coyoten varit budbärare till indianstammen eller hade någon eller några indianer iakttagit mötet mellan mig och deras heliga coyot.
Det var 100 fästklädda indianer på festen och jag var den enda icke indian. Det kändes omtumlande och det hade förmodligen indianerna räknat med eftersom dom stirrade inte på mig utan lät mig går runt i lugn och ro i gruppen och känna av. Jag blev först bjuden på lax och majs och satte mig för mig själv. Dom lät mig vara ifred. Jag kände mig inte utanför utan istället varmt välkommen. Kan känna fortfarande den välkommenkänsla i hela kroppen. Blir positivt varm både i kropp och själ bara jag tänker på det.
Vi dansade alla vänskapsdansen och fattade varandras händer. Sen satte vi oss alla och lyssnade på en äldre indankvinna som berättade om coyoten och det känns fortfarande mäktigt och indikerar på att djur och människor har ett oerhört samband. Festen pågick i flera dagar och jag kommer aldrig glömma mötet med coyoten.
”Han var kraftigt berusad efter bröllopscermonin. Hon var rädd och förtvivlad. De nygifta paret gick upp för trappan med tunga steg till rummet. Hon klädde snabbt av sig. På den bruna karmstolen lade hon sakta och försiktigt ned den snövita slöjan, kransen av blommorna, den ryschiga spetsunderklänningen, nylonstrumporna, pärlhalsbandet och guldörhängena. Sakta så drog hon sidennattlinnet över huvudet och smekte därefter sina bara skuldror innan hon kröp ner under täcket. Hon kände sig som ett maktlöst offer. Kroppen skakade våldsamt av rädsla och hon mådde illa”
Ur romanen ”Också tystnaden talar” av Brigitte Ranniger