Det känns som mångt och mycket i mitt liv för närvarande är i en brytningspunkt. Kan det vara vädret, min energi eller är det dags att ändra på saker och ting? Eller kan bara det att måla om i hallen förändra och röra om i tankegrytan? Jovisst blev det jättefint men jag känner mer att det finns något som finns inom mig som vill komma upp till ytan. Ungefär känna sig som en höna som vill och behöver värpa 🙂
Kanske är det dags att flytta där jag kan få mer lugn och ro, kanske är det dags att resa eller det är kanske dags att i meditationen känna mig som en vildhäst igen som galopperar och stannar i bergets topp och drar in frisk luft i nosen av frihetes doftande vindar. Ja vem vet.
Ju mer bilder man tar, ju mer man funderar ju mer kittlar lusten att skapa eller ta reda på.Har kommit in i ett Riddartänkande och det är ju inte så konstigt om jag haft en riddare i släkten sen långt tillbaka.
Tänk er en vacker borg uppe i ett berg med vidunderlig milsvid utsikt genom fönster från alla håll och kanter. En riddare tar sig en ridtur ner till skogsvägen. Rak i ryggen och morgonpigg kikar han uppåt borgen för att kolla så han inte missade att stänga borgporten (eller finns det vakter där?. Något ligger i backen och han hoppar av hästens rygg. Böjer sig för att plocka upp en torkad blomsterbukett. Han behagas av de skira färgerna. Blekt pastellcremevitt och skirt pastelllila.
Nej nej detta är ingen Elvira madigan historia utan funderingar hur en riddare tänker på goda pastejer,pajer, rosenpuddingar och fikon med mandel.
Snart blir det gästabud i borgen 🙂
