Igår på Luciadagen här i Göteborg regnade det. Grått, blött och lite tungt – som det kan vara i december.

Men framåt eftermiddagen sprack molnen plötsligt upp. Ljuset kom tillbaka i samband med solnedgången, oväntat och varmt, och solen låg lågt.

Jag tog bilen  till Fiskebäck och gick en promenad. Havsluften, ljuset som speglade sig i vattnet och stillheten gjorde gott.  Det är sådana stunder man måste ta vara på när de ges – när vädret vänder i positiv riktning även om det bara var i några timmar innan regnet kom tillbaka.

Du behöver inte veta allt i dag.
Det räcker att nästa steg bär.
På tredje advent får du luta dig mjukt mot livet
och märka att marken fortfarande finns.

Madeira december 2013

Bollebygds hembygdsförening 12 december 2015

I vild galopp
bland apelsinblommornas skimmer.

I vild galopp för att beskåda sparvhöken,
innan passadvindarna bildar dimma i de porösa bergen.

I vild galopp till kärleksparken,
för att pussa papegojblommorna och julblommorna.

I vild galopp ut till vågorna i Atlanten,
för att hämta espadan som ska dekoreras med banan.

I vild galopp mot ödet,
som korsar de vidgade näsborrarna.

Mulen känns varm mot min kind.

Dikt av Brigitte Ranniger

Exakt klockan 14:50 stod jag med öppet köksfönster och väntade. Fåglarna utanför blev plötsligt oroliga, och då förstod jag att något var på gång.

Och så – där, strax över Masthuggskyrkan – kom de. JAS-planen gled fram i den vackra julgransformationen, smidiga och tysta på avstånd, med sina blinkande ljus som små stjärnor mot himlen.

Det gick fort men ändå med en sorts stilla elegans. 

Många av oss här i Göteborg brukar verkligen se fram emot julgransflygningen — den har liksom blivit ett litet årligt, gemensamt startskott inför julen.
Det är något med ljudet av Gripenplan och formationen som känns högtidligt och samtidigt festligt. Många står ute på balkonger, gårdar och trottoarer bara för att få vara med. Jag kommer att kolla genom köksfönstret. 
Det är ju inte varje dag man känner marken vibrera lite och hör ett helt förband passera på låg höjd. Många ser fram emot just ljudet – det är så speciellt. Var kommer de? Från vilket håll? Ser vi spetsen? Blir det en tydlig julgran i år?
Folk kommer peka och ropa när de upptäcker den.

Stolthet över försvaret. Oavsett åsikter i övrigt brukar många känna stolthet när de ser Gripen-piloterna göra dessa avancerade formationer. Det ger en känsla av skicklighet och trygghet.

Försvarsmakten 

Faktaruta. Så startar planen.

 Startplats
Julgransflygningen för Västsverige utgår vanligtvis från F 7 Skaraborgs flygflottilj i Såtenäs vid Vänern.

 Uppställning
JAS-planen står redo på flottiljens platta medan tekniker gör sista kontrollerna.

 Motorstart
Planen startas ett i taget. Varje plan genomgår en noggrann systemkontroll.

 Rullning till bana
Planen kör ut i bestämd ordning: spetsplanet först, därefter sidorna i granen.

 Start i följd
Gripenplanen lyfter ett i taget, oftast med 20–40 sekunders mellanrum.

 Samling i luften
De flyger mot en punkt där formationen byggs upp. Spetsplanet leder, övriga ansluter.

 Slutlig formation
Piloterna finjusterar höjd, avstånd och fart tills granen är perfekt och symmetrisk.

 Klart för julgransflygning
När formationen är stabil ger ledaren klartecken, och färden mot städerna börjar.

Även när vädret ställer till det och julgransflygningen blir inställd, finns det en särskild sorts ro här i Majorna – ljudet av regn mot fönstren, spårvagnens skrammel, ljusen som tänds i fönstren.
Om vädret blir bättre imorgon kanske julgransflygningen ändå blir av. Vi får se!