I en fönsternisch med utsikt över smidesbalkonger i klassisk parisisk stil arrangerade jag i datorn en liten, stillsam utställning med handgjorda dekorationstårtor. Idén föddes ur min kärlek till äldre textilier, konstblommor och 1800-talets dekorativa formspråk.
Material och inspiration
De tre tårtorna är inte ätbara – de är tillverkade av skumgummiformar, täckta med spets eller tyll i mjuka toner som gräddvitt, puderrosa och lavendel. Jag har använt konstgjorda rosor, nejlikor, lavendelkvistar, pärlband, sidenband och en antik brosch för att skapa variation och detaljrikedom.
Faten de står på är metallfat i dämpade nyanser – ett med sliten patina för att förstärka det åldrade intrycket. Den rosatonade tårtan är draperad i veckad tyll med ett pärlband längs kanten, avslutat med en spetsrosett. De två andra är klädda i antik spets med blommor i symmetrisk komposition.
Dekoren omkring
För att ge utställningen en kontext placerade jag ett litet bord framför fönstret, klätt med en duk i blek lavendelton och spetskant. På bordet står även två små bakelser i tyg, en antik vas med rosor och lavendel samt guldfärgade ramar med romantiska motiv – som påminner om gamla salonger i Montmartre.
Historisk känsla
Stilen påminner om det sena 1800-talets franska inredning, där spets, blekta färger och blommor ofta förekom i hem med influenser från både rokoko och tidig art nouveau. Rosor hade stark symbolik under denna tid – de stod för kärlek, kvinnlighet och skönhet – vilket gör dem till ett naturligt val i denna typ av arrangemang.