Guldörhängenas  glaspärlor
glimmade ihop med kristallkronan
i det oskrivna bladet

Säga vad man vill om dess excesser när
Purpursnäckan i den nerkylda marken ville kyssas…men saknade läppar
Ropade i ekot – men ingen svarade

Kärleksåren var djupa i frosten
Tiden måste läka tills vägen delar sig och
snön yr i körsbärsträden i den kärva vinternatten

Dikt av Brigitte Ranniger