Det är inte ofta man ser igelkottar nuförtiden. Tog bilden ovan på en igelkott på
landet för en hel del år sedan. Försvinner dom mer och mer? 
 Man kan undra varför isåfall?

Bilden ovan tog jag på mig själv i slutet av september 2005.
Jag befann mig i Vancouver Island i B.C. Kanada och skulle om några dagar
flyga tillbaka till Göteborg.  Varför var jag i Kanada? Jag ville lära mig mer
om indianerna eftersom jag varit där både 2001 och 2003. Två underbara
månader som betytt väldigt mycket för mig.

Skrev så här söndag, 02 oktober 2005.

Sitter just nu och surfar på Vancouver airport. Flyger till Frankfurt om några timmar.
Som vanligt så är det ju lika tråkigt att vänta på en flygplats. Lika tråkigt är
det att lämna det underbara Kanada men längtan efter mina barn och vänner är
ju ändock stor. Har varit i Vancouver i några dagar för att gå långpromenader 
inför den långa flygresan hem. Vädret har varit lite halvsoligt men friskt och skönt. 

Stanley Park är en av världens största och vackraste parker  och ligger
intill Stilla Havet och Lions Bridge. Det är lätt att förvilla sig eftersom
det i mitten av parken är en stor skog med massor av trails (stigar).
Det är lätt att bara gå runt och runt i timmar. Jag gick iallafall i tre timmar
runt parken och utmed stilla havet. En underbar promenad.

Ja vad har jag lärt mig under denna resa då? Jo att många av oss är ”lost”
och har ingen riktig kultur att luta oss mot. Indianer är också ”lost”
i den civiliserade världen fastän indianerna är kulturellt berikade.

Jag har läst många berättelser som indianerna skrivit om sig själva och
en berörde mig mer än något annat.

En man i 25 arsaldern (indian) blev bortlämnad av sin svårt alkoholiserade
mamma när han var liten. Mamman hade 11 barn med flera olika men. Pojken hamnade
i samma by som han var uppfödd i och såg sin mamma flera gånger i veckan
raggla omkring. Under alla år kastade hon aldrig en blick mot honom och dom
träffades aldrig. När pojken blev äldre ville han ge sig själv en chans och
började studera. Han blev välutbildad.

Hans sorg i hjärtat var att han aldrig kommer att få uppleva att hans mamma
kommer att vara stolt over honom och älska honom som sin son.
Ändock drömde han att hans mamma var stolt och älskade honom.
Det berörde mig mycket eftersom sådant kan hända
överallt.
Nu får jag kolla min gate och gå dit. Hej hopp!

Idag är det lite kvalmigt 18° här i Göteborg och 
Göteborgsvarvet pågår. Det påverkar flera delar
här i staden.  Var ute förut en sväng och kunde inte undgå att
märka hur mycket folk det är i omlopp.
Shadrack Kimining kom först i mål.

Hoppas det klarnar upp ikväll så vi kan se
maj månads fullmåne.

Vaknade idag strax innan 04:43 då solen var på väg upp. Underbart att kunna 
beskåda något så vackert från sitt köksfönster. 

Är du hungrig?

”Om jag är” svarade han med ett brett leende.
De sprang ner för trappan
till det hemtrevliga köket.

”Vi kan ta några öl och smörgåsar”
sa hon och började plocka fram.
”Det låter gott” mumlade han.
Det kändes enkelt och naturligt
när de stod tillsammans och bredde smörgåsar.

Han såg en vas med röda rosor
i salongen.Tog sig friheten och ställde den på köksbordet
där det låg en välstruken blå duk.
Hon log och tände en ljusstake.

Bakom den flammande lågan från de brinnande ljuset
kunde han se hur ljuset avspeglade sig
i hennes vackra gnistrande gröna ögon.
De röda långa rosorna i porslinsvasen
doftade förföriskt.

Brigitta Ranniger

Har varit helt utmatad några dagar. Sovit, sovit och åter sovit.
Känns både som förkylning men även att det är för mycket pollen
i luften. Ändå så verkar det idag vara måttliga halter.
Känner mig bättre  men får väl ända ta det lugnt.

En ljummen vindstilla sommarkväll för några år sedan tog jag en promenad
runt tjärnet. Solen som gick ned lyste på den vackra gården som speglades
i vattnet. Sagolikt vackert.

Trakten trollband mig även om det kom störtskurar
under hotellnatten. Kakelugnen lystes senare upp av stjärnljuset.
Genom glasrutan lyste det i morgongryningen mot
den vitrosa, violetta, purpurröda blomsterbuketten
med höga slanka stjälkar som signalerade ”här finns vi”.
Så nära, så nära för att förmedla – ta för dig. En enorm
lyckokänsla spred sig inom mig.

Poesi av Brigitte Ranniger

Idag tog jag spårvagnen och klev av nära Liseberg. Brukar ju
gå på Lisebergs trädgårdsutställning.

När jag kollat det mesta så blev jag kaffesugen och tog mig upp till kindstugan 
som bara har öppet denna helg. Beställde kaffe med dopp som lades i en
korg. Tog mig ut och njöt av att sitta ute i det gröna och fika.

När det regnar så kan man ju passa på att uppdatera sina tidigare
studier i psykobiologi.
Har nu i två dagar läst igenom mina sparade 103 studiesidor i psykobiologi
som jag läste på psykologiska institutionen här i Göteborgs universitet
i början av 90 talet efter att jag gått grundutbildningen i neuropsykologi.
Det handlar mycket om att förstå beteende ur ett psykobiologiskt synsätt.
Hjärnan och nervsystemet, det endokrina systemet, cellbiologi och genteknik,
utvecklingspsykologi, sinnespsykolog (ögat, örat och övriga sinnen).
Finns det samband mellan psykologiska och biologiska fenomen?
Vad händer i kropp och själ vid närhet?