Vi hade inget mer att säga varandra
Poesi av
Brigitte Ranniger

Det bildades silhuetter i skorstenen och
det är inget jag dillar om. Konturerna var både hycklande
och spännande. Det påminde mig om
att vi inte hade något mer att säga varandra.

Minns floden som gick mellan bergen som talade
med varandra. Minns det porlande vattnet som
reflekterade ljuset. Ville dom förmedla saknaden att vi
inte kan kura ihop längre?

Små tuffa vita rosor i sängen. En frukost i
pastell då vi njöt av varje tugga. Milda makter!
Tänk att vi inte hade mycket mer att säga varandra.
Vinden viskade ”Låt ingen ta över ditt liv” Så rätt,så rätt.

Mitt på förmiddagen var det dax att sticka med
skinn på näsan. Kände jag bara en man till namnet som
pratade i nattmössan?
Såg han och båten stäva ut från kajen med en kanna med….?

Bilden visar gryningen på landet då solen gick upp den 19 november 2012.
Finns inget härligare att åtnjuta vad som stiger upp med skimrande
färger bakom grantopparna ute på åkern. 
Fint också om en räv passerar under det gäckande ljuset som kan
få rävens päls att glänsa. Man blir berörd och då kan man skapa.

Blev en promenad idag i slottskogen. Blåste NÖ 6 m/s och jag blev
lite kall om kinderna trots att det var 4°. Man känner på sig att vintern
är på väg. Trodde inte mina ögon då jag hörde ett helt lass med gäss
som i sista sekund förstått att nu måste dom flytta söderut.  Drar dom
över Tyskland så är det ännu kallare där. Stackars vasar. Hoppas dom klarar sig.

Undrar vad som händer i himlen sent på  nätterna
nu när vi snart kommer gå in i vintermånaden december? Är det klart väder så
kan vi se vackra stjärnor. Man kanske ska ha utsikt mot himlafenomen om
det blir många stjärnfall nu när jorden denna helg passerar genom meteorsvärmen
Leoniderna. 

Till eftermiddagskaffet idag har jag mixat ihop
en krispig varm Apfelstrudel.
Med filodeg kan man skapa och lägga i
mycket gott.

Hörde på nyheterna att kylan är på väg. Man kan undra om denna vinter 
kommer att bli snötäckt och frostig?
Min dåvarande make tog bilden ovan på mig och min svägerska i början av 70 talet.
Hunden Sessan står framför oss. Jag har för mig att det inte var så bra skidföre 
den dagen  och att vi fick passa oss för istappar i skogen
då det blivit mildare väder. 
Härlig minne iallafall. 

Minns hunden sessan som var en västgötaspetz.  En hund
som vaktade gården från ”inkräktare.” 

Lyssnade på radioprogrammet Karlavagnen häromdagen
som handlade om ”Hjälpt av ett djur”
Fint att lyssna på hur många som blivit hjälpt
av djur.

Blev jag hjälpt av ”Sessan” någon/några gånger? 
Ja många gånger.  Hon var trygg att ha med sig tex i
skogen för hon morrade direkt om hon lade märke till någon levande
varelse som rörde sig. Älgar, rävar men även vandrande människor. 
Hon försvarade mig också om någon mot min vilja
kom för nära. Hon kunde också morra på natten på landet
om hon hörde ett ljud.  Skulle någon knacka på
då skällde hon högt.  En underbar hund som alltid
kommer finnas bevarat i mitt minne. 

På tal om snö så minns jag snöstormen den 18 november
1995.

Idag blev det en promenad i Botaniska trädgården. Mysigt att höra ljudet av
fåglar, sina steg i gruset och även av annat som rör sig i vinden.
Vart man än går så förändras det man ser för varje steg man tar.
Det är mycket att observera
om man vill. Spännande att se hur skuggan förändras. Det är allt
skillnad att titta på en bild än att vara ute i ”real life”. Bilder kan man
ju granska, minnas och spara. Det är ju jättebra. När man är ute och går
så ska man koncentrera sig och inte vara i andra tankar för då minns
man inte så mycket av promenaden.

Hej! Jag kikar ut och ser att solen skiner för fullt. 
Det är bara att njuta så länge det varar.  Gillar
 att se så långt man bara kan och det kan man göra nu
när det är så klar sikt. Sikten är över 20 km. 
Otroligt bra för sina ögon. Det är stor skillnad att titta på
en bild än att titta ut mot den verkliga horisonten. 
Att titta ut blir en form av ambivalens. Antagligen positiva eller
negativa tankar beroende på vädret eller hur? Dagen kan ju starta
kraftfullt av en glädjekänsla men samtidigt kan känslan vara
bräcklig beroende på om vädret ändras. Vädret kan ju vara
väldigt spännande men även hycklande.

Sen lite annat tänkande. Varför är vi vänster eller
högerhänt? Jag är högerhänt  men borde kanske använda
min vänsterhand mer än vad jag gör. Varför? Det är väl bra
att länka lite mer till min högra del av hjärnan. Man kanske blir
lite smartare som genierna Albert Einstein, Picasso, Bill gates,
och Goethe som alla var vänsterhänt. 😉

Så till dagens lunch som jag snart ska sätta igång med.
Blir en god soppa med rotsaker, kyckling och klimp.
Mums!

Det är mycket i görningen nu. Många börjar stegvis städa och
plocka undan innan advent. Även jag. Skurtrasorna tas fram och det får 
man väl ändå stå ut med. ”Det borde väl hon kunna klara av” kanske männen
tycker. Gott att man är singel.
Ännu härligare att kunna ta en  promenad mellan varven.
Andas in frisk luft. Vore väl något under promenaden att lyssna igen
på reprisen Hur träffade du kärleken?
Roligt att lyssna på folk som berätta om sina erfarenheter.

Tänk att det är så svårt för många som varit ihop
under en längre tid att säga och höra
de tre magiska orden ”Jag älskar dig”. Vad skulle ni göra om
någon ni inte känner säger ”Ich liebe dich”, ”I Love You”
eller ”Je t’aime”? Ja herregud sånt går man ju inte på.
Så enkelt är inte livet som en del kan tro.  

Blev lite sugen på hönsfrikasse. Väldigt gott speciellt
nu under eftermiddagsmörkret. Solen går ner här i
Göteborg 15:53.
På tal om mat så ska jag laga till något med Fillodeg
för första gången. I degen ska jag lägga lax och risfärs och
skjuts in i ugnen. Hoppas det kommer bli ”mums”

Ha det gott!

Det finns mycket intressant att titta på
i Thüringen i Tyskland.
En historiskt täckt träbro är Holzbrücke i Wünschendorf
som ligger inte så långt från staden Gera. 
 Hur blir det med träbron vid högvatten?  

Vår Abba sångerska Anni-Frid Lyngstad fyller
73 år i morgon den 15 november.
Hon är officiellt  inbjuden till en födelsedagsfest i Greiz i Thuringen
av borgmästare Alexander Schulze. 
Anni-Frid var gift med  Heinrich Ruzzo, Prins
Reuss von Plauen. Med anledning av det så har
Anni-Frid ett personligt förhållande till staden Greiz. 
Det är ju inte säkert att hon tackar jag till inbjudan men det
hade varit kul att veta hur hon ska firas.