Seasons of Bridget

Idag tog jag en promenad i Slottskogen. Dammen var nästan helt frusen, isen låg matt och gråblå under vintersolen.

Änderna satt tätt tillsammans vid en liten öppning i isen. Där bubblade vattnet upp underifrån, som om dammen själv andades.

Vid ett av dammens hörn bubblade vattnet upp under isen. Det var inte naturliga källor, utan en luftare som satte vattnet i rörelse. När vattnet rör sig kan isen inte lägga sig, och en liten yta hålls öppen hela vintern. Där kan änderna dricka, bada och vila – en nödvändig plats när kylan tar över.

Samtidigt var det trösterikt att se att det fanns en plats där isen aldrig riktigt får fäste. En liten livlina mitt i vintern.

Den här drömfångaren köpte jag i South Dakota 2003.
Den har jag haft kvar ända sedan dess, och i dag hänger den här hos mig i Majorna.

Jag tycker mycket om att samtala med ursprungsbefolkning för att gå lite djupare och förstå mer.
Det ger perspektiv, och gör livet både mer spännande och mer förklarande.

Den här drömfångaren består av flera ringar, som kan ses som olika delar och skeden i livet.
Allt som möter oss får passera, men bara det som är viktigt och meningsfullt stannar kvar.
Det andra får falla vidare, utan att tynga.

A – Apelsiner lyser i fruktskålen.
B – Bistert väder, varm halsduk.
C – C-vitamin varje dag.
D – Dagarna blir långsamt ljusare.
E – En extra kopp te.
F – Fönster med frostrosor.
G – Gröt värmer gott.
H – Hjärtans dag passerar stilla.
I – Iskallt ute, 20 grader varmt inne.
J – Jackan åker på igen.
K – Kylan nyper i kinderna.
L – Ljuset dröjer lite längre.
M – Mössa på, lugn i steget.
N – Nästan vår, men några månader kvar.
O – Ovanligt tysta morgnar.
P – Promenad i långsam takt.
Q – Qvällsljus i köket.
R – Rester av snö i skuggan.
S – Soppa känns helt rätt.
T – Tända ljus mitt på dagen.
U – Under täcket är det bäst.
V – Vinterluften är klar.
W – Weekend utan planer.
X – X-tra lager kläder.
Y – Ylle värmer snällt.
Z – Zzz… februarisömn.
Å – Ångan från tekoppen.
Ä – Ännu en vinterdag.
Ö – Övergångstid.

Hallonhjärta i lättare tappning.
Samma form. Samma färg. Samma kärlek.
Men med mindre socker, mindre grädde och mer av det som känns friskt och snällt.
En tårta för Alla hjärtans dag – eller vilken dag som helst när man vill fira mjukt.

 Botten – mjuk och diskret

Ingredienser

• 2 ägg

• ¾ dl strösocker

• 1 tsk vaniljsocker

• ¾ dl vetemjöl

• ½ tsk bakpulver

• En liten nypa salt

Gör så här.
Vispa ägg och socker riktigt ljust och luftigt.
De torra ingredienserna blandas för sig och vänds försiktigt ner.

Smeten hälls i en hjärtform med bakplåtspapper i botten.
Bakas på 175°C i 15–18 minuter tills kakan är precis klar.

Låt botten svalna helt i formen.

 Hallonmousse – lätt, frisk och krämig

Ingredienser

• 250 g hallon (frysta eller färska)

• 1–2 msk socker eller sötningsmedel, efter smak

• 3 gelatinblad

• 2 dl lättkvarg

• 1 dl lättvispgrädde (15 %) eller mild yoghurt

Gör så här.
Gelatinbladen får ligga i kallt vatten.

Hallonen värms försiktigt med lite sötning tills de mjuknar.
Sila  bort kärnorna om man vill ha en extra len mousse, men det är inget måste.

De urkramade gelatinbladen rörs ner i den varma purén.
När hallonen svalnat till ljummen temperatur blandas de med kvargen.

Grädden vispas lätt och vänds försiktigt ner.
Moussen hälls över botten och får stå kallt i minst 2–3 timmar.

 Hallongelé – tunt, blankt och vackert

Ingredienser

• 1½ dl hallonsaft eller utspädd hallonpuré

• 1 gelatinblad

Gör så här.
Gelatinet blötläggs och löses i den varma saften.
När blandningen svalnat något hälls den försiktigt över den fasta moussen.

Tårtan får sedan stå kallt tills gelén har stelnat helt.

 Dekoration

• Färska hallon

• Ett par små maränger

• Några chokladhjärtan eller sockerpärlor

• Eventuellt lite mynta

Lite räcker långt.

 Näringsvärde (ungefärligt)

Baserat på lättkvarg (0,2–1 %), lättvispgrädde 15 %, reducerad sockermängd och 12 bitar:

Per bit: ca 145 kcal

• Kolhydrater: ca 14 g

• Protein: ca 6 g

• Fett: ca 6 g

Så vackert väder i starten av denna månad.
Till och med Karlatornet strålar i morgonljuset. Nu är det nya tag, nya steg och möjligheter. 

Önskar er alla en riktigt fin första februaridag.

Klockan är 16:50 här i Majorna och från mitt fönster ser jag månen (fullmåne imorgon den 1 februari) som ser blek och blyg ut så här i skymningen. Men har ändå sin stillsamma skönhet. Himlen dominerar bilden – mjukt blågrå med tunna, slöjliknande moln. Högt upp, något till höger, syns fullmånen, delvis dämpad av molnen så att den ser lite suddig och inbäddad ut, nästan som bakom tunt glas.

De här bilderna är tagna i slutet av 1960-talet på mig i köket på Hotel Ritz i Göteborg, inte långt från Centralstationen. Finns inte kvar längre,
Där arbetade jag som kallskänka i ett år– ung, noggrann och med en stark känsla för ordning och ansvar. Jag höll på med allt möjligt hela tiden

Jag minns hur viktigt det var att allt var rent, rätt placerat och klart. Hotellchefen brukade säga att de aldrig var rädda för inspektörer när jag var i tjänst. Det gjorde mig lite mallig – och väldigt stolt. Med all rätt, tycker jag i dag.

När jag ser de här bilderna väcks inte bara minnen av arbetet, utan av känslan: arbetsglädjen, yrkesstoltheten och tryggheten i att kunna sitt jobb.
Och något fint har hänt på senare tid. Nu, när jag varje dag lagar min egen mat för att nå min målvikt, kommer samma känsla tillbaka. Jag vill ha mer ordning, omtanke och närvaro – och ibland känna det nästan som att jag jobbar på Ritz igen, fast i mitt eget kök.

Roliga minnen. Viktiga minnen.
Och en påminnelse om vem jag är och alltid har varit. En som jobbat flera av olika jobb. Himla kul och lärorikt.

När jag tänker tillbaka på tiden då jag arbetade i köket så minns jag inte exakt vilken dag det var på bilderna – men det var antagligen ett morgonpass eller ett eftermiddagspass.

Morgonpassen började tidigt. Redan klockan sex var man på plats. Då kokade jag gröt, ägg och förberedde frukosten innan kocken kom. Hotellet hade många våningar – jag vill minnas sex eller sju – och ibland ringde det från någon av dem. En gäst eller flera  ville ha frukost upp på rummet.

Jag gjorde i ordning brickan och ställde in den i den lilla mathissen i köket. Hissen gick upp till rätt våning, där personalen som arbetade där tog över och levererade frukosten vidare till gästen/gästerna. Det kändes både effektivt och högtidligt på något sätt – allt hade sin ordning.

Ibland gjorde jag majonnäs. Räksmörgåsar var mycket populära, så allt behövde vara väl förberett. Räkor, bröd, tillbehör – allt skulle finnas färdigt och lätt tillgängligt i det stora kylskåpet. Då gick arbetet smidigt, även när tempot var högt.

När jag skriver detta känner jag hur tydligt jag minns känslan: struktur, ansvar och arbetsglädje. Och kanske är det därför det känns så bekant nu, när jag varje dag lagar min egen mat med samma omsorg. På sitt sätt jobbar jag fortfarande på Ritz – fast hemma i mitt eget kök.