Seasons of Bridget

En blogg av Brigitte Ranniger

Den stora isoleringens tid

Många har mentalt blivit ryckta ur ett liv i lyx och lättja och hamnat i tristess.  Typ avsaknad av stimulans. Klart många blir uttråkade. Nu i efterhand så inser man vilken lyx man levt i.  Men vilken lyx då? Själv så inser jag att det varit en form av lyx att kunna resa till så många ställen, bo på hotell och äta gott. Nu under pandemin kan man knappast  göra så mycket som tidigare.  Sådant märks tydligare vecka efter vecka. Ingen regel utan undantag. 
Undra hur många som fått gå i konkurs här i Sverige? Och hur ska allt byggas upp igen?

Numera får man fejka mycket. Sitta hemma och kanske drömma om en utflykt till Capri eller fantisera om en prydlig liten stuga med täppa. Odla morötter. Själv så läser jag mycket. Det ger ju en viss stimulans i hjärnan som vill ha att göra.

Marsmiddagen

Hur mycket får middagen kosta? Vad skulle vara bäst att äta  så här i Mars. 
Något som är gott är rotmos.  Även gravad lax med kokt potatis med äggkräm.
Det är en del att fundera på. 

Ett nytt fräscht jag

Man kan ju sitta framför datorn och gå på upptäcksfärd  genom att bläddra igenom allt möjligt. Från skottsrutig kjol till romantisk skimmer i rosenrabatter. Eller som många gör  ”strävar att bli vackrare”.  Spela sina roller väl i ett fejkat ingemansland utan ordning och reda. Utan bara osäkert sträva sig fram och drömma ”se så vacker jag är”. Tänker en ros så? Eller kan den tänka överhuvudtaget? Funderar en ros ens på det? Den behöver ingen brevvän, mannagrynspudding eller solskenskaka. Den bara är och kan genom sin skönhet ge oss rosor på kinden.

Rosornas favör

Färska rosor ryste
när vindpusten darrade.
Njöt av det
fantastiska lockande ögonblicket
att flyta ödesmättat in i varandra.

Rosorna var en lockelse
där inga moln
skymde.
Rosorna grace
var en favör.

Dikt av Brigitte Ranniger

Vargen

Vargen ylade i ottan. 

På stenen under berget stod vargen och ylade
tidigt i ottan.
Ville förmedla sin längtan och saknad.
Ville få hjälp av den brusande floden
att fylla på sin inre kraft.

Det gäckande ljuset i vinden
skimrade i vargens glänsande päls
och reflekterade växterna i floden.
Vargen sänkte blicken.
Lyfte huvudet och ylade.

Den jadegröna brusande floden
passerade mellan två kraftfulla berg som hade visdom.
Floden förmedlade vargens längtan och saknad.
Vinden svängde och floden glittrade mer än någonsin.
Vargen speglade sig i floden och vände om till vildhallonen.

Dikt av Brigitte Ranniger

 
 

I början av våren


Välkommen månaden mars 2021

Söderhavsöarnas Marsgott

Vilket färgskimmer…..
Vilket rosenskimmer…..
Vilket pärlemorskimmer…..
Vilket purpurskimmer…..

Doftande rosmarin.
Doftande mimosa.
Doftande apelsinblommor.
Doftande mandelträd.

Båten stävade ut från kajen
med gyllene hängande blomsterkorgar.
Pastellfärgade citrussallader på matbordet
kransad av söderhavsöarnas marsgott med det lilla extra.

Dikt av Brigitte Ranniger

Söndagens korta roadtrip

God förmiddag! Tänker göra en kortare roadtrip (biltur idag).  Vet att det kommer vara fullspäckat med folk på många ställen så det är väl bara att köra där det inte är det. Klart att man inte skulle tacka nej till en kopp kaffe nånstans. Men som tidigare så är det ju restriktioner gällande corona. Blir väl att man måste sitta framför plexiglas om man ska våga fika eller äta. Många skiter fullständigt i vilket och vill inte mästras av ”vad man får göra eller inte”. Förstår mig inte på det.

Så varför inte ta en biltur. En unik upplevelse vore väl något. Jag var ju gift nästan i 30 år så vi åkte ju ut till många ställen. Även när barnen var små. Fanns ju hur mycket som helst att uppleva. Man får också tänka på att då var det ingen pandemi. Lite/stor skillnad.
Vi får se vart det bär hän 😀

Det görs ju om rätt mycket här i Göteborg och därmed är det inte så lätt att hitta. Jag hamnade iallafall på motorvägen mot Kungälv. Ja varför inte tänkte jag. Det var ju ett bra tag sen jag var där. Var svårt att få en parkering men stannade iallafall och tog en bild på
borgen.

Kungälv är en mysig kommun. Hittade en plats för bilen och tog en härlig promenad. Finns många fina gamla hus att titta på.

 

Han såg mig aldrig så

Februari fullmånen, flyga på en gåsrygg, framtidens resor

Klockan är 16:59 här i Göteborg och det ser ut att klarna upp.  Kanske man får se februari fullmånen. Det är bara att kika ut genom köksfönstret för min del när den stiger upp från horisonten. Eller så kanske den redan har stigit upp. Ja vem vet. 

Vad finns det att göra en sådan här lördag? Folk är säkert ute och festar eftersom det varit löneutbetalning.  Men det är ju så många restriktioner nu under pandemin så  man lika gärna fantisera om att flyga på en gåsrygg som Nils Holgersson gjorde. Ja ni vet Nils Holgersson underbara resa  genom Sverige.
Visst vore väl det häftigt eller? Ärligt talat hur skulle man ens orka tänka så i en slags meditation? Men fantasier är ju en rikedom utan dess like och det behövs väl mer än någonsin nu? Jojo! Men det kan också få en att fundera på vilka prövningar vi blivit utsatta för och hur vi förändras av det. 

Från det ena till det andra så kan ju undra hur det kommer bli med framtidens resor? 

Trotts allt var han en människa med känslor

Han kämpade
med sina hatiska känslor.
Även om det gjorde ont
så kände han att
den icke medvetna konflikten inom honom
aktiverades
när han framkallade tankar
som hat och avsky.
Det var ett sätt för honom att känna
att han trotts allt
var en människa med känslor.

Dikt av Brigitte Ranniger

« Äldre inlägg