Seasons of Bridget

Förmiddag i Botaniska trädgården
Idag tog jag en lugn morgonpromenad i Botaniska – en plats jag aldrig tröttnar på. Trädgården stod i full blom med rosor i alla nyanser, doftande kryddväxter och ståtliga dahlior som sträckte sig mot solen. Fåglarna kvittrade i trädkronorna och fontänens porlande vatten skapade ett härligt lugn.

Jag njöt av att titta och lukta på klätterrosor och gick vidare genom den lilla örtagården där allt från timjan till malört växer sida vid sida. Slog mig ner en stund med en kopp kaffe och bara njöt – av färgerna, dofterna, stillheten.

Botaniska är som en levande målning. Går alltid därifrån med ny energi.

Under 1990- och 2000-talen genomfördes tusentals hysterektomier i Sverige, många utan klar medicinsk nödvändighet. I vissa regioner, som i Göteborg, uppmuntrades kvinnor i förklimakteriet att ta bort sin livmoder för att ”slippa mens” och ”leva enklare”. Det låter nästan som ett kosmetiskt ingrepp, men var i själva verket en allvarlig operation med livslånga konsekvenser. Vad som är än mer upprörande: dessa ingrepp bidrog till forskning och statistik – ofta utan att kvinnorna visste det.

Systematiska borttagningar utan sjukdomsorsak

Hysterektomi var under en period något som många kvinnor ”erbjuds” snarare än något de själva bad om. Många fick beskedet att det var det ”mest praktiska”, att den ändå var ”onödig” efter barnafödandet. Alternativa behandlingar för myom, blödningar eller smärtor diskuterades sällan. Samtycke fanns på papper, men hur informerat var det?

Vem tjänade på detta? En översikt:

• Forskningen: Varje bortopererad livmoder blev ett möjligt studieobjekt. Patologiska fynd registrerades, metoder förbättrades, statistik sammanställdes. Vetenskapliga artiklar kunde skrivas, karriärer byggas.
• Sjukvården: Operationer ger poäng i vårdvalssystemet. Sjukhus och kliniker fick resurser för varje utförd åtgärd. Vissa gynekologer blev kända för sin effektivitet och sitt tekniska kunnande.
• Läkemedelsindustrin: Efter en hysterektomi förlorar kvinnan inte sällan sin hormonella balans, vilket skapar efterfrågan på hormonersättning. Det skapas ett nytt långsiktigt ”behov”.
• Karriärer: Vissa av de mest profilerade läkarna som förspråkade hysterektomi som livsstilsingrepp blev senare pionjärer inom livmodertransplantation – ett fält som bygger på samma organ de en gång förkastade.

En kvinnokropp att forma efter systemet

Det här handlar inte bara om medicinska val, utan om kvinnosyn. Om en kropp som ska anpassas till systemets logik: praktisk, kostnadseffektiv, utan krav, utan blödning, utan besvär. Samtidigt reduceras kvinnors erfarenheter till statistik, deras organ till studiematerial, deras liv till effektivitetsfrågor.

Vi måste fråga oss: hur kunde det ske i modern tid, i ett land som säger sig stå för jämlikhet och medicinsk etik?

Dags att granska historien – och kvinnosynen bakom skalpellen.

Jag själv bär på en stark berättelse om det skräckscenario som drabbade mig våren 2006 – något som hände mot min vilja.

Jag minns Aprica under Italienresan 1988, då vi åkte runt på semestern med folkvagnsbussen. Min nya livstil är ju att äta högst 1400 kcal per dag tills jag når mitt mål. Tittar på gamla sparade filmer i video8 för att inspireras. 

Idag den 7 juli – mitt i sommaren, när dagarna är långa och dofterna starka, får vi stanna upp och känna efter.
Men det bästa kanske inte ens har hänt än.

Vi har allt detta att se fram emot:

🌞 Fler varma dagar då kaffet smakar bäst ute i solen.
🌼 Nya blommor att plocka, nya buketter att binda.
🌿 Skymningar som dröjer kvar, med samtal som aldrig behöver ta slut.
🍓 Söta bär att smaka, nyplockade med daggen kvar.
🌻 Trädgårdar i full blom och fjärilar som dansar mellan färgerna.
🌠 En sensommar som smyger in med stjärnklara nätter och augustivärme.
🧡 Och minnen vi ännu inte vet att vi kommer att älska.

Den här dagen påminner oss: Vi är mitt i det vackra, och ändå väntar ännu mer.

Det märks att folk drar till köpcenter – många står i kö för att panta flaskor. Kanske passar man på nu när semestertiden börjar.

Man kan undra hur vädret blir kommande vecka 28. Jag har ju varit med om det mesta – till och med en hel semestervecka som mer eller mindre regnade bort.

Nu för min del kan jag göra lite som jag vill. Sitter och funderar: när, var, hur vill jag göra något? Åka någonstans? Eller bara ta en dag i sänder.

Mor och dotters äventyrsresa i Nordamerika 2003

På morgonen körde vi från Bighorn norrut på väg 90 mot Sheridan.
Vi forsätter att köra och kommer in i delstaten Montana. I Billings
fortsätter vi köra på väg 87 upp mot Lewistown. På bilden ser ni
hur mörkt det blev när vi körde utmed en slätt.
Det blev nästan kolsvart och ett oväder var i antågande. Såg
ut som en tornardo var på väg mot oss i stormande fart.
Det första jag tänkte att om vi kunde hitta
någon bro så skulle vi stanna bilen och ställa oss under bron.
Innan jag ens hade tänkt färdigt så small åskan till så det
skakade i hela bilen. Det var en fruktansvärd smäll och jag tänkte
att det säkert slog ner i bilen. Som tur var så var det inte så. Det var
säkert 38 grader varmt och kvavt. Vi kör en bra bit och ser att
Lewis and Clark National Forest ligger i närheten.

Vi körde vidare mot Lewistone och hittade ett mysigt motell. På kvällen så
badade vi i en pool. Innan vi dagen efter lämnade motellet så badade
vi i poolen igen och satt och solade. Helt underbart. Vi körde vidare
mot Great Falls  som visade sig vara en stor stad. Åt lunch där och
fortsatte sen mot Choteau (elvation 1.164 m). Det var väldigt varmt
när vi kom dit (38 grader). En mysig liten stad som bara ligger 32km från
inkörsporten till Rocky Mountains. David Letterman har en ranch
strax utanför Choteau. Han gifte sig med Regina Lasko 2009 i Teton County
Courthouse i Choteau.

Choteau är också känt för dinosaurier. Det har grävts upp fossiler (ben och spår efter utdöda djur och växter) Finns ett museum där man bl a kan gå
in i ett dinosaurie galleri trail Museum

Vi handlade och tog in på Big Sky Motell där det fanns kök.

På kvällen promenerade vi i parken där det fanns
möjlighter att campa. Andra dagen tog vi först en promenad och handlade
sen i Rex`s market. Körde senare i riktning mot Rocky Mountain för
att kolla en ranch. Det ranchen vi hittade kunde man rida ut i
5 dagar och tälta ute i bergen. Fanns 60 hästar inklusive mulåsnor.
Vi pratade med en man som var värd på ranchen. Vi fick gå in i stallen, i en stuga och in i huset. Fanns två kök. I ett av dom stod mannens fru och bakade bröd
och kakor till dom dom skulle ut på ridtur. Första morgonen innan ridturer så
kunde man äta frukost på ranchen. Mannen sa att dom var värdar
på ranchen från maj – oktober och fick bo i huset. Övrig på åren körde
dom runt i sin campingbil och hälsade på sina släktingar i USA.

När vi kom tillbaka till motellet så lagade vi mat. Innan vi gick
ut på kvällen så pratade vi med ägarna. Vi skulle få följa
med mannen på en Hike dagen efter.
Tidigt på morgonen skulle vi träffas och ha med oss
något att äta i våra ryggsäckar. Då visste vi inte att vi skulle upp
till ”Our Lake” i Klippiga bergen där det var ett högfrekvent grizzlyområde.

Jag kommer inte ihåg vad han hette men jag skriver hans namn som (ER). Han anmälde i sheriffkontoret som låg nära att han skulle ta med sig mig och min dotter upp till ”Our Lake” med en revolver ”magnum 40 kaliber”.

Det är ju inte så konstigt att jag frågade varför han skulle ta med sig en revolver. (ER) var en väldigt trevlig man och sa att dit vi skulle fanns det grizzlybjörnar och att han skulle ta med sig en revolver som säkerhet ifall vi skulle bli attackerade. (ER) fru önskade oss lycka till. Jag tyckte hon såg lite ängslig ut i ögonen.

Vi körde mot klippiga bergen och gick ur bilen. (ER) hade med sig en överlevnadsryggsäck med tält, tändstickor, ljus samt en visselpipa. Tre blåsningar med den skulle innebära nödsituation. Jag frågade varför han hade med sig ett tält?
Det kan bli tjock dimma väldigt snabbt när man är uppe i bergen och då får vi helt enkelt sova över, svarade han. Det får vi verkligen inte hoppas tänkte jag.
(ER) visade hur vi skulle göra om vi blev attackerade av en grizzly och en av oss skulle bli skadade i pulsådern. Man skulle knyta hårt i den skadades arm med ett snöre. Sen skulle man sätta knivändan innanför snöret (fanns en hake på kniven). Varje tredje minut skulle man snurra på kniven så det blev blodflöde. Han visade mig också hur jag skulle skjuta med magnumen ifall han inte kunde skjuta grizzlyn om han själv blivit attackerad. Jag skulle sikta mot björnens bröst och nos. Han sa också att revolven skulle studsa upp med en väldig kraft. En björnhona kan attackera om man kommer mellan den och ungarna. Den kan även attackera om den fält ett djur och man råkar komma för nära. Man ska helst inte går upp till sjön ensam. Bästa är att gå i grupp. Om björnen kommer emot en ska man inte titta den i ögonen utan typ bara ignorera och gå sakta bakåt. Skulle den gå efter så skulle man lämna packningen. Jag tänkte vad har vi involverat oss i.
Innan vi skulle vandra upp så var vi tvungna att skriva i ett papper vilka vi var och att vi tog vandringen på eget ansvar. Pappren lades i en låda. Vi började vandra uppåt och ju längre upp vi kom ju syrefattigare blev luften även om den var frisk. Det var väldigt jobbigt. Vi fick stanna flera gånger för att hämta luft. Vi gick på stigar där det var enorma stup utmed bergen i den vackra naturen i klippiga bergen.

Vi kom till ett vattenfall och jag tänkte att nu är vi väl där
vi skall. Nej! Vi skulle upp till nästa berg.

Äntligen hade vi lyckats komma upp till ”Our Lake”. Det var
bedårande vackert. Det blåste och var lite kyligare än det var längre ner.

Vi satte oss utmed sjön och fikade. Vi var glada att
vi lyckats ta oss upp. Plötsligt tycker jag det var något bakom min rygg.
Bara det inte är en grizzly tänkte jag. Som tur var så var det
en Mountain Goal som höll på att tappa sin fina päls.

Vi började sakteligen hanka oss neråt. (Er) gick bredvid min dotter där det
var mest stup och sten. Jag själv gick sist och fick hålla koll
bakåt mellan varven så att inte en puma skulle kunna hoppa på mig
bakifrån. (ER) hade innan varnat för det. När jag ser på bilden under så vet jag ju
efter dramat i Yellowstone hur snabb en grizzly är. Skulle den kommit snabbt från
berget då hade det nog inte blivit lätt att värja sig.

När vi kommer ner till skogen så säger (ER) att det låg ett
djur som dött alldeles intill stigen. Jag tänkte ta ett kort men
(ER) sa att vi måste ta oss därifrån direkt eftersom det djuret som dödat förmodligen var alldeles i närheten.

Ja vilken spännande äventyrsdag. Vi kom välbehållna tillbaka
till hotellet där det var skönt att vila en stund.
Alla rum på hotellen var uthyrda och det var ju inte så konstigt för nästa
dag var det den 4 juli och då firar USA Indepedence Day. Vi pratade med flera hotellgäster som vi träffade sen på en pub. Stämningen var på topp och än mer blev det den 4 juli.

4 juli independence Day i Choteau 2003

Det började med en stor parad. Hästar, bilar, musik, motorcyklar och godis till alla barnen. Tomten var där också.
På bilden under ser ni (ER) på motorcykel.

Det var hur mycket folk som helst i parken. På kvällen var det ett fyrverkeri som jag sälla har skådat och det höll på hur länge som helst. Hela Choteau sprakade av vackra färger. Efter det blev vi  bjudna av cowboys till
en pub.

Dagen efter var det dags att åka vidare. Det kändes som jag ville stanna
kvar. (ER) och hans frus dotter fyllde år så jag överraskade med en liten
present för deras vänlighet mot oss.

Vi körde vidare norrut mot St Mary och körde genom Blackfeets nation. Övernattade i St Mary innan vi körde upp till glaciär park.

Fortsättning följer till St Mary och Glacier Park Montana

Det är svårt att säga vad som är det mest romantiska man varit med om. Ibland letar man efter stora gester, rosor, resor, passion. Men när jag verkligen tänker efter, minns jag något mycket enklare. Och mycket större.

Jag var 13 år, på konfirmationsläger i Stockholm. Vi kom från olika delar av landet – ett gäng tonåringar med blyghet i blicken och förväntan i luften. Jag minns en kille som log mot mig. Ett sådant där leende som letar sig in under huden. Jag log tillbaka. Det behövdes inte mer.

En dag gick vi alla ut på promenad i skogen. Plötsligt tog han min hand. Inga ord, bara det. Värmen från hans hand i min. Blicken som mötte min. Det ögonblicket har stannat kvar i mig hela livet. Vi var ett par i tre veckor. Vi gick på Skansen tillsammans. Vi höll handen och tittade på djuren, men mest på varandra.

När lägret var slut, åkte vi hem till våra olika orter. Avståndet gjorde sitt. Han skrev till mig att han längtade. Och jag… jag klantade till det. Något gick snett, som det ibland gör när man är 13 och inte riktigt vet hur man ska hålla kvar något som känns så stort.

Men det gör inget. Det där ögonblicket i skogen, när någon för första gången tog min hand med värme och vilja – det var romantik i sin renaste form.

Hur var det för dig? Minns du ett särskilt romantiskt ögonblick – stort eller litet – som dröjt sig kvar?

Romantisk björnsaga

Bilden under – djurens romantik.

Festen under stjärnhimmeln

av Brigitte Ranniger – barnversion

En solig dag gick nyckelpigan på promenad i gräset.
Då träffade hon tusenfotingen bland honungsdroppar.

– Vill du ha lite trollsmör och hallon? frågade nyckelpigan.
– Ja tack! Men bara om du också bjuder in snoken, ekorren, fjärilen och lärkan, svarade tusenfotingen.

– Då ordnar vi en fest! sa nyckelpigan glatt.
Alla djur får komma!

Snoken blev jätteglad och simmade till floden för att fånga en fisk.
Grodan satt där med sitt teleskop.

– Vad tittar du på? frågade snoken.
– Jag letar efter stjärnor! sa grodan.
– Följ med på fest! sa snoken. – Ta med ditt teleskop!

Örnen flög till havet och hämtade blåmusslor.
Sol-ekorren och lärkan plockade blommor – blåklockor, rosor och vallmo.

På festen fanns massor av mat: majs, dill, ostkupa med trollsmör, röding, oliver och en rödorange tårta!

Alla dansade cha-cha långdans under stjärnorna.
Tamduvan höll tal och gav nyckelpigan en stor säng.

Där somnade alla tillsammans under stjärnhimmeln – glada och trötta efter en underbar fest.