Idag mellan kl 16:00 – 18:50 ska jag titta i TV4 på Cast Away.
”Chuck överlever en flygkrasch och flyter i land på en öde ö i Stilla havet. Hans enda sällskap under fyra långa år på ön blir en ilandfluten volleyboll som han döper till Wilson”
Är det så att något måste hända så att man blir fri? Fri från vad?
Jag har sett filmen flera gånger under 2000 talet. Psykologiskt sett så är den väldigt intressant. Hur klarar man sig helt ensam på en öde ö i 4 år? Ensamhet kan vara en trygghet i sig. Känna tillit, kärlek och vänskap eftersom man kommer vara tillsammans med sig sjäv hela livet. Filmen kan på något sätt visa vad som händer i hjärnan när man utmanas att klara sig på egen hand. Det kanske var det som fick mig att vara allena i B.C. Kanada i två månader 2005. Jag utmanade mig i mycket. Kände mig helt fri och det enda jag behövde då var just frihet som öppnade upp mycket.
Intressant också är att läsa om Richard Louis ” Dick ” Proenneke ( 4 maj 1916 – April 20, 2003 ) som lämnade den vanliga civilisationen 1968 vid 51 års ålder och byggde med enbart handverktyg en timmerstuga ute i Alaskas vildmark. Han hade ett förflutet inom amerikanska flottan och arbetat som bland annat dieselmekaniker på olika platser i USA.
Intressant även är ”ensamhet i en tvåsamhet”.