I naturen har man öppet sinne och kan känna ”love is in the air”. Det är just där man också känner rättvisans kraft. Man kan också känna att våra steg skiftar på stigens fuktiga mark. Men har det någon betydelse? Det har det nog. Man kan ju då fundera på vilken kraft är starkast – naturens eller eller människornas? Ibland behöver vi människor stiltje i våra sinnen,  andas oss friskare, njuta. Livets mening är väl ändå inte att uträtta hur mycket som helst. Eller?   Behöver vi inte befrielse att känna att allt är egentligen  möjligt som tex att fira in vintermånaden första novemberdag som står framför dörren nu på måndag.