En blogg av Brigitte Ranniger

Dag: 9 augusti 2023

Augusti 1971

Augusti 1971, var en månad då jag fyllde 20 år och trädde in i en ny era av vuxenlivet.

Denna månad var fylld av förväntningar, likt fälten som sträckte sig mot horisonten.Mitt liv var som en bok med sidor som ännu inte hade skrivits, och varje dag var en ny chans att forma mina drömmar och mål. Vänner och familj samlades för att fira mig, och glädjen som fyllde luften speglade den vackra sommaren.

Augusti 1971 markerade inte bara en födelsedag, utan också en stund av personlig tillväxt och reflektion över de år som hade gått och de som låg framför. Med varje andetag fylldes jag av hopp och en känsla av att det bästa ännu var att komma.

Ja jag stod på en tröskel till vuxenlivet med en hel värld som väntade på att upptäckas. Och det har det gjort med råge. Och mer blir det. 🫶

Låt oss värna om kärlekens glöd 💖

Heta eldar i kärlekens famn,
Tända av passion, ett hjärta i flammor, inget är som förr eller som annan.
De brinner i drömmar, i längtan, i nätternas sken,
Och när tvivel och avstånd kommer, kan deras låga slockna in i ingenstans.

Så frågan om heta eldar, om kärlek som brinner,
Har inte bara en sida, en verklighet som många känner.
De kan slockna eller brinna, som vindens spel,
I en dröm, i ett ögonblick, i en tidlös novell.

Så låt oss värna om kärlekens glöd,
Låt oss vårda dess flamma, dess dans och ömhet så röd.
För i drömmar och vardag, i verkligheten som är,
Kärlekens eld, den kan brinna, om vi vågar öppna hjärtat, om vi vågar ge. 🫶

Sensommarens saga

Trots regnets piskande dans och vinden som leker vild,
Sensommaren bär ändå en stund av hopp, mild.
Inne i värmen finner vi tröst, ett fristadens andrum,
Vattenöversvämningars grepp får inte vår glädje att gumma.

Det kalla regnet, det piskande och vildsinta,
Låter längtan växa, en dröm om något varmt och vänligt.
Ett fotbad i värme, fötterna får ro,
Ansiktsmaskens omsorg, ett ögonblick så mo.

Ångbastun väntar, som en omfamning av värme,
Tankarna flyr till ro och harmoni, det är inte så svårme.
För solen och värmen, de är inte borta för evigt,
De är ett minne nu, men återkommer, så ömt och lättsamt livet levt.

Så i regnets melodi, i vinden som sjunger sin sång,
Vi hittar trivsel och hopp, vi håller känslan så lång.
Solens strålar och värmen, de är närmare än vi tror,
Sensommarens saga, en väntan på ljus, i våra hjärtan bor.