När jag var i Kanada 2005 såg jag ett program på tv om en psykolog som använde sig av en speciell terapi för barn med ADHD (attention deficit hyperactivits disorder). Hans behandlingsmetoder hade fungerat på flera barn. Terapin går ut på att använda djur som vänner.
Många med ADHD är så arga på sig själva att de inte kan kontrollera sig vilket ger frustration. Terapin börjar med att barnet först får bekanta sig med flera olika djur som terapeuten har på sin mottagning. Barnet hittar snart ”sitt” djur och får gosa och lära känna djuret under en tid. Genom att tex gå på promenader med djuret och ledaren så börjar barnet att prata om sina känslor. Barnet har blivit vän med djuret och relation – vänskap har byggts upp och barnet börjar få kontroll på sina impulser och känsloutbrott. I sin egen takt börjar barnet närma sig människor och kan hantera relationer.
ADHD förekommer bland indianer men mest är förekomsten av FAS (fetalt alkoholsyndrom) eller som dom kallar det i Kanada för ARND )Alcohol Related Neurodevelopmental Disorder)
Det tråkiga är att det kan ha uppstått flera generationer tidigare och ger svåra genetiska skador. Många indianbarn hamnar hos fosterföräldrar om inte deras föräldrar kan ta hand om dom. Jag pratade med en ”fostermamma” som tagit hand om tre indianbarn sen de var små. Vi träffades vid floden och barnen var med. En pojke visade kraftiga symptom på ”övergivenhet”. Han vågade knappast gå några meter från ”fostermamman” och klängde förtvivlat på henne trots att han var i 10 årsåldern. Barnen har mycket svåra inlärningsproblem i skolan.
Barnens mamma bodde i en trailerpark och var svårt alkoliserad. Enligt ”fostermamman” såg hemmet ut som en katastrof. Barnen vistades hos sin mamma varje weekend. En av barnen en flicka i 13 årsåldern hade kommit i konflikt med fostermamman som sagt att hon måste duscha varje dag. Detta är mycket svåra och känsliga saker att ta upp med en 13 åring som trots allt älskar sin riktiga mamma men som inte har vare sig ork eller förstånd att hjälpa sin dotter.
Alkoholen – effekter av de vitas samhälle som drabbat indianerna.
Min uppfattning är dock att indianerna tar ”väl” hand om sina barn såvida det inte förekommer alkolism.
Indianer menar att vi har mycket att lära av barnen. De har precis kommit till världen och ser/upplever saker som vi redan glömt eller tolkar felaktigt. En indiankvinna som varit svårt utsatt av övergrepp av en man berättade att hon lät sin son vara den ”första” som kom nära hennes kvinnliga cirkel vilket healade henne till slut. Med det menas att kvinnor som blivit utsatta för våld tappat tilliten till män och det tar lång tid att reparera.
Många indianer får säkerligen jobba bort stämpeln ”lazy” i vårt stressade civilicerade samhällle där vi värderar allt i pengar, skönhet och makt och ”skenar” genom livet. I ayuerveda-läran så skulle säkert många indianer kännetecknas som ”Kapha typen av människa” men med mycket eld i sig. Är själv en ”Kapha” och dras till andra ”Kapha” just för deras lugn och harmoni. Jag behagas av deras långsamma mjuka gångstil/rörelsemönster, deras lågmälda röst, deras ödmjukhet. Att vara långsam i sitt rörelsemönster men ändå röra sig mycket kan vara vägen till hälsan om inte personen är understimulerad vilket många indianer är. Indianer som innan den vite mannen kom var dom friskaste har säkerligen ”nyckeln” till hälsan inom sig.