Denna lite mulna och regniga lördag har jag varit på vernissage med Albert Edelfelt tavlor på Göteborgs konstmuseum. Tog spårvagnen från Majorna och hoppade av vid Valand. Gick sen upp till museumet.
Några av tavlorna. Kände igen tavlan ”Sorg” längst ner till höger. Läs här!
Jag har aldrig sätt så många vackra tavlor på en och samma gång. Han måste haft en enorm förmåga och en prestation utan dess like.
Albert Edelfelt blev inspirerad att måla tavlan ”Sorg” genom att läsa dikten från 1882 ”På Värnamo marknad” av Carl Snoilsky.
Trodde inte mina ögon då jag hittade en bok ”I Per och Kerstins fotspår” på en loppis på Stigbergstorget här i Göteborg med tavlan ”Sorg som omslagsbild. Givetvis så köpte jag den. Boken ger en mycket bra förklaring vilka Per och Kersti var. Carl Snoilsky dikt bygger på Peter Wieselgren biografi över Peter Scheffer. Vilket delvis handlade om
penningvärdet. Carl Snoilsky som ofta kände hoppfullhet, pessimism och sociala engagemang ville skapa en dikt som ”tusende förstår”. Dikten är på 33 verser.
Motivet till målningen ”Sorg” av Albert Edelfeldt bygger på versen
De satte sig bland blommorna
På daggig åker-ren,
Bak fjärran skogar dunkelblå
Sjönk kvällens rosensken.
Emellan tallar steg en rök
Ifrån ett litet hem –
Ack, hoppet om en egen härd
Var slocknat ut för dem!
När man läser versen så förstår man motivet till målningen och att Albert Edelfeldt ville uttrycka vad han kände.
Har återigen läst igenom boken ”I Per och Kersti fotspår” som satts på den litterära kartan i Värnamo. Målningen ”Sorg” griper tag i en där gråtande Kersti tröstas av Per.
I början av sannberättelsen så befinner sig Per och Kersti 1719 på Värnamo marknad. En av de största i Sverige på den tiden. Fullt av folk och glädje. Hand i hand drömmer dom om att bilda familj. Det hade sparat ihop nödmynt som dom jobbar hårt för.
Plötsligt sattes det upp ett kungligt plakat. ”Att kopparbiten som igår för daler gått och gällt numera gällde ingenting”. Silvermynt som ersatts således med kopparmynt hade förlorat sitt värde. Så fruktansvärt. Dom hade således ingenting att betala med. Utan fick börja på ruta ett igen. Jobba och slita för att få ihop pengar och träffas om 6 år igen. Dom lyckades med det och köpte ett ställe, gifte sig och fick 7 barn.
Prästen och nykterhetskämpen Peter Wieselgren förde sin familjehistoria vidare så deras öden hölls vidare. Skalden Carl Snoilsky hade förmodligen träffat Peter Wieselgren i en del officiella sammanhang och berördes av Per och Kersti öde. Därav så skrev han dikten På Värnamo marknad 1882.
Albert Edelfelt läste dikten och kände starkt för att måla ett sorgset par som skulle bli Per och Kersti. Målningen fick namnet ”Sorg”
Förmodligen kan man köpa boken på Värnamos Hembygdsförening. Många besöker Värnamo, Apladalen för att vistas där allt började med Per och Kersti öde där surt ihopsparade slantar blev värdelösa.