En blogg av Brigitte Ranniger

Författare: admin (Sida 593 av 692)

Julaftonens gnistrande stjärnhimmel

För en del år sedan firade jag och mina anhöriga jul i Spanien. Det var egentligen jag som kom med förslaget att vi skulle flyga dit. Istället för kyla, snö eller slask här i Sverige så ville jag gå barfota utmed atlantens strand och förhoppningsvis både se månen och gnistrande stjärnhimmel. Det blev som jag önskat.

Vi flög från ett snöbetäckt landvetter utanför Göteborg bara några dagar innan julaftonen.  Vi hade bestämt att inte ha med oss en massa julklappar och prylar utan bara det nödvändigaste. Minns när vi flög över Marocko i  Nordafrika och piloten svängde höger mot Spanien.

Solen sken när planet landade och vi möttes av en härlig värme. Rummen och balkongerna på hotellet låg mot havet. På uteserveringen åt vi paella.

På julafton gick vi strandvägen till en restaurang alldeles utmed havet. Minns att jag gick med bara armar,  hade en svart klänning och gick barfota i vattnet med ballerinaskorna i handen. Det var en gnistrande stjärnhimmel och månsken. Så annorlunda den julafton jag brukade vara van att fira. I Spanien firar dom jul på juldagen och går oftast ut och äter tillsammans. Det märktes när även vi var ute och åt på juldagen.  Vi kvinnor fick varsin lite blomsterbukett och det var en  härlig stämningsfull energi att sitta på en restaurang  där många anhöriga samlats liksom vi för att fira jul.

Vi lagade frukost själva på hotellrummen och satt ute på balkongerna och åt i solskenet. Det fanns en lite affär alldeles i närheten där man kunde köpa färska frallor.
Det var lätt att hyra bilar och ge sig upp till bergsområden där det växte många kaktusar som samlat upp fukt från morgondaggen. I bergsbyarna kunde man rida på åsnor och köpa vackra dukar från trakten.

På  kvällarna var vi ute och dansade eller tog långa strandpromenader.

Juldukning

Har haft juldukning i tankarna idag och har designat i datorn.  Kom ihåg när jag var i Paris och har funderat hur det skulle vara att göra en juldukning där. Vad jag kan se på bilden under så har jag glömt vackra servetter, hyacinter,  jultulpaner, saltkar, brödkorgar, smörassietter och julklappar.

Vad är rödkålen, räkorna, jansons frestelsen, skinkan, senapen, julknäckebrödet, julmusten, ansjovisen och  julmusten? Det är en hel del att tänka på. Det får nog bli mer genomtänkt och mer min egna personliga stil 🙂

Kreativ innan jul

Inget för en hjärna är värre än att bara vara passiv och inte låta den få jobba. Därför får den lite att bita i att se saker och ting på lite olika sätt. Vi är så vana att se mycket i mallar och det blir typ att höra samma låt under hela livet. Bara tanken är hemsk om någon skulle köra samma låt 20 gånger per dag i 100 år 🙂

Att vara kreativ och våga testa genom att fantisera, skapa och måla bryter slentrian.
Idag ska jag börja greja lite inför julen och innan jag ska börjat så har jag designat i datorn en helt annorlunda jul på bilden under.  Rörigt som bara den och inget som jag ska ha själv men ändock kul att tänka i andra banor.

Jag tycker ju det är väldigt kul med dukningar och har funderat ett tag på hur dom dukar i jul på olika ställen som firar jul på våran jord. Tex hur dukar dom i Afrika, australien, japan, alaska osv.

Också otrohetens tystnad talar

Hon hade packat ihop och lämnat honom
Livstecken saknades
Inte ens ett ynka brev

Han var rädd vad han gjort
ensamheten kröp närmare och närmare
även om han bett om förlåtelse

Brevlådan var kall som is
letade febrilt efter ett brev från henne
gick tillbaka med tunga steg

Ögonen fylldes med tårar
Gäckande ångest
lekte med känslor av skuld

Händerna fördes mot ansiktet
ville inte se det grymma livet
sökte sig till barskåpet

Förde flaskmynningen till munnen
Svalde den starka spriten
med en grimas

Ilskan och ensamheten trängde fram
tog flaskan besinningslöst
slängde den i väggen

Satan! Satan! skrek han
Slog knutnävarna på bordet
Svettpärlor trängde fram

Han ville slåss
slå tillbaka mot smärtan
tog en ny flaska och drack

Helvete!
Nu hjälper inte ens spriten
Han vrålade av vrede

Spriten kunde inte
lindra ångesten
Obehagliga känslor pockade upp

Han knäppte upp skjortknapparna
ville få en gnutta luft
sjönk ner i fåtöljen

Han saknade henne enormt
Hur kunde han känna så här starkt nu?
Intermezzomusik sattes på

Ljudet från skornas klackar
ljöd igenom den tunga musiken
Rastlöst gick han fram och tillbaka över parketten

Han tog skivan
Bröt den i två delar
Huset blev tyst och ödsligt

Inget barnskratt hördes längre
Uppvaknandet efter otroheten
gav honom  enorma skuldkänslor

Ville ha allt ogjort
Nu var det försent
Ville visa hur mycket han älskade henne

Utanför fönstret föll vattendroppar
Dimman var tät
Lika kompakt som den hårda knuten inom honom

Vad har jag gjort, grät han.

Dikt av Brigitte Ranniger

« Äldre inlägg Nyare inlägg »