Vi möttes i kapitel fem i ödets bok.
Det var en dag då vattenpärlor glittrade
på stenarna vid vattnet
Gyllene solstrålar kittlade.
I fukten på fönstret ritade mitt
skälvande finger ditt namn.
Du fattade min hand och vi lekte
vilt mellan raderna.
Orden som var starka flödade.
Stannade kvar djupt i tanken.
En dag kom frosten och
frös de vackra orden till is.
Boken fick inget slut
utan blev fångad av vinden
som förde den till den ödsliga heden
Kvar fanns bara iskall hetta
Dikt av Brigitte Ranniger