Sida 2 av 710
Långbord dukat för kafferep. Längs bordet står tio vackra kaffekoppar alla i olika blommiga mönster – som om de plockats ur flera generationers porslinsskåp. Kopparna är fyllda med mörkt varmt kaffe. Faten är fyllda av mandelmusslor, syltkakor, chokladkakor, spritsar, vaniljkex, sultankakor och ljusa mördegskakor. Ett bord för samtal och gemenskap.
“Ta en till – av dina favoriter.”
24 år gammal, med mitt första barn.
70-talsvinter med rödbyxor, mörk jacka och stickad mössa.
Bakom oss står min Mercedes-Benz Ponton, parkerad på isen.
Isen var väl kontrollerad – ändå lite vågat med dagens ögon, men då självklart.
Fortfarande mycket snö här i Göteborg. Var snöyra i natt och blåste på rejält.
Snövallar längs gångvägen – snöandet håller fortfarande ett fast grepp här i Majorna.
Buskar och träd begravda i snö, grenarna böjer sig under den tunga vitan.
Bilarna längs gatan nästan helt insnöade, bara formerna syns under snötäcket. Min bil längst fram på bild.
Skottade gångar mellan höga vallar, där is och packad snö gör varje steg försiktigt.
Snöhög vid parkerade bilar, grov och tung efter plogning.
Min bil helt täckt av snö, försökte med en borste för att få lager för lager att komma fram. Hjälpte föga.
Man kan undra vad som händer om det börjar frysa på! Alltså bli väldigt kallt. Typ snön blir till is! Snövallarna kan ju förvandlas till hårda block som är mycket svåra att få bort. Bilarna kanske fryser fast.
Dörrar, lås och handtag kan frysa igen. Snön runt hjulen blir som betong, vilket gör det tungt eller omöjligt att köra utan att först hugga loss bilen. Kan bli tunkt på tak och grenar
Snön på träd, buskar och tak blir tyngre när den fryser. Grenar kan knäckas, och istappar kan bildas från takkanter. Hoppas, hoppas det blir mildare väder.
Den 7 januari 1978 var det klart härligt väder i Klåddegärde.
Mycket snö och perfekt slädföre. Pappa lovade att vi skulle
åka slädparti. Det blev det också. Jag minns den dagen och
jag minns också hästen Pajas som föddes en pingstafton
1964. Mamman Isabella hade lagt sig i en liten grop
i hagen nära ladugården. Pappa väckte mig i gryningen och
visade det nyfödda fölet som ganska så snart ställde sig
på benen och skuttade omkring som en pajas. Härligt minne.
Vacker utsikt kl. 08:10 från mitt köksfönster här i Majorna trots extremt väder.
Det har snöat väldigt mycket i natt – och mer ska fortsätta dala ner under dagen. Rena kaoset. Temperaturen ligger runt −4 grader nu, men det ska bli lite mildare de kommande dagarna. Ja det är gul varning för snö eller is. Molnigt väder förväntas omkring kl. 12:00.
Idag får man nog hålla sig inne. Snön har säkert blockerat många av våra bilar. Jag funderar på dem som brukar cykla till jobbet – om det ens går i det här väglaget. Jag har knappt hört några snöplogar än. Och var ska all snön placeras?
För egen del blir det nog en inomhusdag. Plocka bort julgrejerna och sedan följa hur snökaoset utvecklar sig utanför fönstret under dagen.
I dag, på Trettondagen, såg jag ett ovanligt ljusfenomen från Masthuggsberget. Himlen var kall och plötsligt reste sig ett lodrätt band av ljus över horisonten. Det stod där en stund, nästan orörligt, medan staden låg tyst nedanför och fåglar passerade genom luften.
Fenomenet kallas halo och uppstår när solljuset bryts i iskristaller högt uppe i atmosfären. Samma ljus har synts på flera platser i Göteborg i dag, och GP har också uppmärksammat det.
Ändå gick det inte att låta bli att tänka på dagen. Trettondagen – uppenbarelsens dag – då Kasper, Melker och Baltasar enligt berättelsen följde ett ljus på himlen. Ett ljus som visade vägen. Det jag såg var förstås ingen stjärna, utan ett ljusfenomen. Men just på Trettondagen gick tanken ändå till berättelsen om ljuset som visar vägen.
Om detta är ett tecken vet jag inte. Men det kändes meningsfullt att se ett ljus just i dag. Kanske är det ibland inte viktigast att tolka, utan att stanna upp, titta upp och låta ljuset bara få vara.
