Det var tidig vårmorgon i Frankrike.
Åhhhh vad skönt!
Jag drog duntäcket över huvudet, sov lite till,
drömde, tänkte och längtade.
Gick upp, duschade, gjorde mig iordning , en liten droppe
”Burberrys of London” bakom örat.
Fan! Jeansen satt tajtare innan.

Som vanligt så sprang jag ner för alla trapporna. Drack lite te, 
tog en macka,  snackade en massa skit med madame. Hon 
undrade om jag sovit gott i mitt ”chambre á concher”.
Oui madame!

Jag tog tåget in till stan. Skulle jag våga träffa dig? 
  Lade mitt huvud mot gardinen i tågfönstret.
Vred ringarna på mina darrande fingrar. Hjärtat bultade.
Rädd för vad? Kanske för både dina och mina känslor.

Där stod du ju utanför cafeét. Våra ögon möttes.
Du tog min hand och förde mig intill dig.
Nu hade vi hälsat på varandra iallafall. 

Mmmmmmmm. Te och nybakade bullar.
Du tog min hand och ville att jag skulle visa dig stan.
Det pirrade i kroppen när jag kännde din värme. Men
ser du. Det vågade jag inte säga till dig.

Vi gick gata upp. Gata ner. In och ut i butiker. Du hängde
knappast med.
Du sa! lugna ner dig lite. Vi behöver inte göra allt NU
med detsamma. Jag vill lära känna dig istället.
Veta allt som jag får veta. 

Du skulle iväg på ett möte. Kramade mig och ville träffa
mig snart igen.

Det ville jag också.

Dikt av Brigitte Ranniger

Vackert att se azaleorna blomma i azaleadalen i slottskogen.  Tog en promenad
dit idag. Solen sken, fåglarna kvittrade och folk satt dels på bänkar och dels
så strosade dom omkring för att njuta av skönheterna.
Ja det gäller att passa på.

Härligt att kunna ta färjan till Kiel härifrån Göteborg. Det har
man gjort många gånger. Bilden  ovan visar en dag i maj 2016 vilket
ledde till en dikt.

Den kapriciösa vinden!

Vill vindens läkande kraft
tränga igenom muren i våra själar?

Vill vinden dansa med oss
i de vilda vågorna och lyssna på oss ?

Vill vinden smeka våran hand och
låta närheten strömma igenom?

Dikt av Brigitte Ranniger

Exakt kl 16:00 började det mörkna på här i Göteborg och åskan
började dundra. Det är östlig vind och blåser 4 m/s. Det har börjat
regna också.

Det är inte ofta man ser igelkottar nuförtiden. Tog bilden ovan på en igelkott på
landet för en hel del år sedan. Försvinner dom mer och mer? 
 Man kan undra varför isåfall?

Bilden ovan tog jag på mig själv i slutet av september 2005.
Jag befann mig i Vancouver Island i B.C. Kanada och skulle om några dagar
flyga tillbaka till Göteborg.  Varför var jag i Kanada? Jag ville lära mig mer
om indianerna eftersom jag varit där både 2001 och 2003. Två underbara
månader som betytt väldigt mycket för mig.

Skrev så här söndag, 02 oktober 2005.

Sitter just nu och surfar på Vancouver airport. Flyger till Frankfurt om några timmar.
Som vanligt så är det ju lika tråkigt att vänta på en flygplats. Lika tråkigt är
det att lämna det underbara Kanada men längtan efter mina barn och vänner är
ju ändock stor. Har varit i Vancouver i några dagar för att gå långpromenader 
inför den långa flygresan hem. Vädret har varit lite halvsoligt men friskt och skönt. 

Stanley Park är en av världens största och vackraste parker  och ligger
intill Stilla Havet och Lions Bridge. Det är lätt att förvilla sig eftersom
det i mitten av parken är en stor skog med massor av trails (stigar).
Det är lätt att bara gå runt och runt i timmar. Jag gick iallafall i tre timmar
runt parken och utmed stilla havet. En underbar promenad.

Ja vad har jag lärt mig under denna resa då? Jo att många av oss är ”lost”
och har ingen riktig kultur att luta oss mot. Indianer är också ”lost”
i den civiliserade världen fastän indianerna är kulturellt berikade.

Jag har läst många berättelser som indianerna skrivit om sig själva och
en berörde mig mer än något annat.

En man i 25 arsaldern (indian) blev bortlämnad av sin svårt alkoholiserade
mamma när han var liten. Mamman hade 11 barn med flera olika men. Pojken hamnade
i samma by som han var uppfödd i och såg sin mamma flera gånger i veckan
raggla omkring. Under alla år kastade hon aldrig en blick mot honom och dom
träffades aldrig. När pojken blev äldre ville han ge sig själv en chans och
började studera. Han blev välutbildad.

Hans sorg i hjärtat var att han aldrig kommer att få uppleva att hans mamma
kommer att vara stolt over honom och älska honom som sin son.
Ändock drömde han att hans mamma var stolt och älskade honom.
Det berörde mig mycket eftersom sådant kan hända
överallt.
Nu får jag kolla min gate och gå dit. Hej hopp!

Idag är det lite kvalmigt 18° här i Göteborg och 
Göteborgsvarvet pågår. Det påverkar flera delar
här i staden.  Var ute förut en sväng och kunde inte undgå att
märka hur mycket folk det är i omlopp.
Shadrack Kimining kom först i mål.

Hoppas det klarnar upp ikväll så vi kan se
maj månads fullmåne.

Vaknade idag strax innan 04:43 då solen var på väg upp. Underbart att kunna 
beskåda något så vackert från sitt köksfönster.