Lyssnade i repris på Karlavagnen som
handlade om hur det är att vara pappa. Det var
intressant att höra olika pappor berätta.
Det får en ju också att komma ihåg hur min
pappa var som pappa och även hur min dåvarande
man var som pappa till våra två barn. Jag som kvinna vet ju
hur mycket ansvar det är att ta hand om sina barn. Ansvar
som en del män verkar vara skraja för när när dom ska vara
pappalediga och ta han om barnen.
Jag tänker på min pappa som var bonde. Han var på sin
vakt hela tiden när jag var i ladugården. Tex en häst kan ju sparka
bakut när man mist anar. Ibland tycker jag han var alldeles för pjoskig.
Men det är mycket som kan hända i en lantgård där det
finns djur. Det vet jag ju också. Pappa var också rädd när
man var vid någon sjö eller om man ville gå på en mosse.
Sida 273 av 677
Den 14 november fyller Prins Charles 70 år
och man kan undra hur det kommer firas.
Idag hängde jag med min dotter och barnbarn till Frölunda torg. Vi
fikade och jag kunde inte motstå en räkmacka.
Mitt barnbarn som nu 1 år och nästan två månader gammal har
börjat gå. Stapplar sig fram bitvis med sin mamma i sin hand. Gott att
hon ändå har sin barnvagn om hon blir trött. Ja hon är hur gullig
som helst och hon fick mycket beröm idag av speciellt äldre
damer som tyckte hon var så duktigt. Dom verkar gilla att
ge beröm till små barn.
Vi närmar oss ju advent och jul och det ser man i många butiker och
det är ju alltid mysigt. På söndag firas ju också ”fars dag” och många är
ute och letar efter fars dag presenter. Kan ju också bli en bakelse
eller tårta.
Har promenerat idag i två timmar. Har varit 12° och nästan inte blåst
någonting. Härligt! Novemberdimman har lyst med sin frånvaro.
Under vandringen så tänkte jag på våran kung Gustav 11 Adolf
som stupade i slaget vid Lützen den 6 november 1632.
Det är måndag och ojämn vecka. Viktigt för mig att
veta om veckan är ojämn eller inte. För mig innebär ojämn vecka
att jag måste flytta bilen på torsdagsförmiddagar eftersom
dom sopar vägen. Idag försöker jag träna minnet och tänka tillbaka
vad jag gjorde 1964. Ok! Jag var 13 år och då bodde jag, min syster
och min mamma i ett hus på patrullgatan i Långedrag här
Göteborg. Ett underbart hus med fin utsikt.
Vilka låtar lyssnade jag på?
I Want to Hold your hand – Beatles.
Cant buy me love – Beatles
Baby Love – Supremes
Oh Pretty Woman – Roy Orbison
The House of the Rising Sun – The Animals
Do Wah Diddy Diddy – Manfred Mann
Drömde jag mig bort till Amerika sittandes bredvid en
snygging som körde en Pontiac?
Ja kanske.
Från det ena till det andra. Satt och åt på ett ställe för någon
månad sen. Där satt två män och kollade mig hela tiden.
Var dom nyktra?
Knappast! Hörde: ”Kvinnor behöver inte manlig kärlek längre”.
Hur ska man tolka det uttalande? Tror dom att jag blev impad eller
vad menade dom?
Dagens fundering! ”Hur får man överflöd och tillfredställelse i sitt liv?
Kan man få överflöd av att frossa genom att besöka fina miljöer, få många kramar
och känna en vinst att man har det gott bara genom att vara och får göra
det man vill? Ja kanske. Blir man lyckligare om man har ett överflöd av
det materiella?
Hur är det att känna sig tillfredsställd med sitt liv? Kanske gott men
vi människor är ju lite knepiga också. Ibland utan direkt anledning kan
vi känna olust. Vad kan det bero på?
En besvikelse kanske ligger och pyr i vårt inre.
Det har vi väl alla upplevt någon gång eller hur? Ibland kan vi
också känna oss rädda då vi träffar på någon som vi inte ens känner.
Kan vi förstå varför en varningsklocka tickar?
Vad beror det på? Kan det bero på vår hårddisk i hjärnan där allt
ligger sparat? Hur långt går våra minnen tillbaka? Kanske mycket
längre än vi tror.Hur blev man som barn och
hur är man nu? Har kopplingar med andra människor i tidig barndom
med det att göra?Varför inte bara leva och inte vända upp och ner
på allting? Ja då har man nog blivit en ny Einstein.
Hitta lösningen på att lösa livets gåta.
Kan man skapa mappar i sin hjärna med olika handlingsplaner, knep och
metoder för att känna sig nöjd till 100%?
Skulle jag vilja göra det om det gick? Nä tack!
Så till sist innan jag lagar till dagens söndagsrätt. Varför vill en del
människor undvika ett förhållanden? Dom kanske i tidigare relationer
känt att dom inte hade så mycket att säga varandra längre.
Någon av dem hade kanske känt en ensamhet i en kvadrat och höll på att
kvävas mentalt. Då är det ju dags att göra ett avslut.
Ha det gott och vill bara säga att jag ska senare idag ge mig ut på promenad
och kolla upp hur mycket överflöd jag kan titta på och dessutom få känna
tillfredställelse att få kika på vad som står till buds i alla skyltfönster
och parker här i Göteborg.
Ha det gott!
Jag stod och lagade mat här i köket i Majorna och såg att det bolmade upp
rök nära Karl Johans skolan. Klockan var ungefär 12.25.
Läste i GP på nätet att det var en våldsam lägenhetsbrand. Nu är klockan
13:19 och jag ser ingen rök längre.
Jag och några av mina familjemedlemmar var ute redan igår och smyckade gravar.
Det var också öppet hus i kyrkan där det bjöds på kaffe och kakor. Ett av mina
barnbarn var också med och gillade att krypa på golvet men
även att gå med sin mamma. Det är inte ofta jag går till kyrkan
men kommer nog gå till första advent då det är så vackert smyckat.
Idag är det den 2 november 2018. Exakt för 10 år sedan den 2 november 2008
startade jag min blogg bridget.se.
10 års jubileum med andra ord :-).
Ville först den skulle heta brigitte.se men den domänen var upptagen
och då fick den heta bridget.se eftersom jag kallas så av mina släkt
i både Kanada och USA.
Tänk vad mycket jag gjort under dom 10 åren. Så många resor
och så många fina upplevelse. Ja herregud. Tänk vad mycket min blogg
har hjälpt mig att återhämta från en propp i hjärnan med en hjärnblödning
i maj 2006. Skulden att jag drabbades av det ligger på läkare här i Göteborg som
skrev ut en för mig livsfarlig hormonmedicin som ledde till skadorna
eftersom jag är APC resistent.
Jag lägger den händelse åt sidan ett tag och vill fira denna dag som ett 10 års
jubileum genom att lägga ut de mest positiva upplevelser under de 10 åren.
Och det kommer jag göra under dagen för att bli påmind
vad det gäller mig iallafall vad hjärnan behöver för att läkas på rätt
sätt genom bl a att återupptäcka och härma sådant som lockat fram
fina känslor innan.
Men jag vill också fira dom positiva upplevelser från maj 2006 –
till den 2 november2008 då jag startade bloggen. Vad gjorde jag med tanke
på de kognitiva skadorna innan jag körde igång bloggen?
Jag skrev i min blogg 2009 om resan jag och min dotter
gjorde till Neuschswanstein 2007. En fantastisk bilresa med min
dotter som förare. Var underbart att ta färjan här från Göteborg till Kiel
och sen åka ända ner till syd Tyskland.
Vi åkte också under året 2007 både till Stockholm och Köpenhamn.
Våren 2008 gick bilresan till olika ställen i Europa. Skrev om det i min
blogg 2011. Om man fått kognitiva skador så är det viktigt att åka
till ställen man varit innan för att få tillbaka sina minnen. Och det var inte svårt 🙂
Sommaren 2008 kände jag mig mogen att resa till B.C. Kanada
med min dotter i en månad. Och tänk vi klarade det.
Skrev om det i september 2011,
februari 2010, januari 2009
Kommer ihåg då jag åkte gammalt tåg till Hindås Julmarknad 2008
Julen invigdes här i Göteborg den 5 september 2008
Vem blev ny presiden i USA tisdagen den 20 januari 2009?
Fullt av snö i Göteborg 22 februari 2009.
Gick en söndagspromenad i snön
Så här var jag klädd på 70 talet.
Beach Vancouver Island B.C. Kanada augusti 2008
Röra på benen varje dag november 2009
.
Hälsade på en kompis i Lerum 28 maj 2009
Köpenhamn 31 juli 2010Fuerteventura
Fuerteventura 12 december 2012
Mor och son i Keukenhof påsken 2017
Snöbetäckt Hindås 14 januari 2017
Klåddegärdedagen söndagen den 25 september 2016
Mor och son i Tjolöholms marknad 2014
Bergvärmen torsdagen den 29 september 2011
Winter Wanderland London 27 november 2015
Göteborg – Stockholm 8 november 2011
Nice – Monto Carlo 15-18 augusti 2015
Jag och en kompis träffas i fyra dagar juni 2018
Karibisk vattenäventyr 21 november 2013
Blev mormor den 16 september 2017 och
farmor den 17 maj 2018.
Fem underbara dagar i Tyskland september 2013
Födelsedagsfirande i Stockholm augusti 2016
Midsommarfirande den 24 juni 2016
Jag vill också tacka alla er som följt min blogg i 10 år.
Kram
Jag gillar att ta på hörlurarna och lyssna på olika ämnen
som tagits upp i Karlavagnen.
Särskilt intressant var att lyssna på
Nä, nu räcker det Det är tänkvärt att beakta vad folk har
att säga. Man får tips och ideér hur det är att börja på något nytt.
Klart att man själv funderar på när man själv fattat beslut
att ”nä nu räcker det”. Ofta är det ju så att hjärnan varnar först
och sen kroppen. Alltså känslan av att något känns fel.
Ibland behöver man en skjuts för att våga ta steget.
Det kan ju vara att man inte delar samma uppfattningar på arbetsplatsen,
i ett förhållande, i en förening, i familjerelationer. Det kan också vara att
man blivit trött i sitt boende, i en stressrelaterad miljö eller i sitt land.
En man berättade om hur han förändrades till det positiva genom av att
flytta till ett annat land. Folket hade känns välkommande.
Det kan ju också vara att man blivit trött på sig själv och
vill ändra något till något helt annat. Som tex att komma till insikt
att vi kvinnors livsuppgift är inte att behaga andra. Gott att titta på sig själv
en stor spegel och inse ”ja här är jag” och den jag vill behaga är mig själv. DVS
vara nöjd med sig själv.
Ja det är en hel del att fundera på.
Idag ska jag lyssna i Karlavagnen om förlossningsdepression som sändes
den 30 oktober. Jag själv har inte drabbats av det men råkade
ut för en nybliven mamma men förlossningspsykos.
Jag var själv nybliven mamma och låg i samma rum som kvinnan.
Plötsligt kommer kvinnan fram till mig. Tar mitt barn och springer
iväg. Jag sprang efter henne i korridoren och ropade på hjälp. Barnmorskor
kom direkt och förde mitt barn till min famn. Eftersom man är känslig
efter en förlossning så kunde jag inte sluta gråta. Jag fick eget rum och
en läkare kom och förklarade varför kvinnan betett sig så. Hon hade
drabbats av en förlossningspsykos. Jag kände en viss rädsla när jag låg med mitt
barn i ett eget rum att kvinnan skulle komma igen.
När man tänker på händelsen så här efteråt så minns jag känslan och
får tårar i ögonen. Det är ju något som man aldrig glömmer.
Samma gäller att min mamma aldrig ammade mig. Fick aldrig
någon förklaring. Min pappa kunde inte förstå
varför hon stötte bort mig då jag ville ha bröstet.
Hon stötte bort mig för övrigt vilket
bidrog till en distanserad relation. Hemskt att som barn
behöva känna så. Även om mamma gick bort för 20 år sedan så
kan hennes kyla mot mig fortfarande kännas när man tänker på henne.
Alla barn behöver hud och hud närhet.