Dimman ligger tät även idag och snön försvinner mer och mer i mildvädret. Jag är ju en människa som älskar att läsa och det är ju sånt man kan passa på att göra en sådan här dag. Jag skriver ju också om varför jag fick en stroke 2006 av en medicin. Jag kommer berätta mer lite längre fram hur långt jag kommit i boken.
Det jag vill säga idag är hur bra det är att spela in vad som händer och sker när man är ute och reser. 2001 hade jag med mig en liten Panasonic när jag och min dotter körde på olika ställen i Nordamerika. Det tar tid att sitta och anteckna så därför var det lättare att prata in. Jag blir alltid väldigt glad när jag hör vad det är jag berättar. Speciellt glad är jag att lyssna hur jag uttrycker mig.
Vad det gäller stroken både timmarna innan och efter sa jag fel ord utan att lägga märke till det. Det tog flera veckor på sjukhuset innan jag lade märke till att jag sa helt fel. Det är ju skrämmande att jag fått höra att jag bara sa glas dom första dagarna. Det som ändå känns bra är att det som blev fel i ord var inte fel i det jag ville uttrycka. Ändock befann jag mig i en farlig utsatt situation. Inte bara att jag var väldigt nära döden utan också att jag förmodligen inte kunde säga rätt ord.
På något sätt i det läget så blir ens självtillit rubbat. Folk kunde ju passa på att ifrågasätta vad man vill eller inte och använda sig av sina egna önskemål. Månad efter månad så blev jag iallafall bättre och bättre på att säga rätt ord och det genom att läsa mycket. Viktigt har också varit att använda datorn som har hjälpt mig på många sätt och med det stärkt mitt självförtroendet. Det som också stärkt och stärker mig är att just höra mig prata i det jag spelade in under mina resor både innan och efter stroken. Det som känns gott är att jag är mer verbal numera.
Vårt inre är ju våra egna privata legitimation. Men vad gör man om det enda man kom ihåg i början efter stroken kanske bara var ens barn och vad man själv heter. Just därför är det otroligt viktigt att spara bilder, texter, filmer så minnen kan lockas fram i sin minnesbank i sin inre verklighet. När jag hör min röst under resan där vi var vid varje tillfällen så lockar det fram massor av minnen.
Men ska man gå omkring och förbereda sig för något som kan hända? Självklar inte men kanske lära sig vad som hänt människor oftast helt i onödan. Om ni ska påbörja mediciner så lita inte bara på att läsa vad som står i svenska FASS. Det kanske står något helt annat i andra länder FASS som också har tillstånd att sälja medicinen.
