Har varit några dagar i Tyskland. Underbart att bara hoppa på Kielfärjan här i Göteborg. Vi åt buffé på kvällen med fin fönsterplats.
På vänster sida syns älvstranden här i Göteborg där det byggs för fullt.
Vacker solnedgång på kvällen
En blogg av Brigitte Ranniger
Tänk vad lätt det är att punktera en ballong
men inte en kärlekshandling
Tänk vilka klor örnen har
men inte ormen
Tänk vad gott lindblomsgröna päron smakar
men inte lika gott som tusenbladstårtan
Tänk där borta syns horisonten
men inte kaninhålen
Tänk vad härligt att hålla igång sina minnen
men utan att låta dom slockna
Dikt av Brigitte Ranniger
Är du beredd att klättra i törnar
upp till månskenssviten?
Är du beredd att gå i vargarnas spår
där det ekar i den barrdoftande skogen?
Är du beredd att värma svarta små fjun
som darrar och fryser?
Är du beredd att skapa en ”vinjett”
när du ser ett vitt sken i dimman?
Är du beredd att liksom vallmon sluta buga och bocka
för det som inte är så viktig?
Dikt av Brigitte Ranniger
Våren och aprilvindarna
lär sig utan att klandra
Snurrar runt i vårsolens magnetfält
Vårfrisk skogsluft och djupa varma andetag
passerar härigenom kropp, själ
och kärleksfulla pastellfärger
Vårvindarna vill inte missa något
Stöter inte bort något ögonblick
när den smyger fram igenom de silvergrå molnen
Spröda glömda torra löv virvlar i vårsolen
ger minnet en skjuts
då molnen försöker skymma vårsolen
Dikt av Brigitte Ranniger
Blev förvånad att azaleor blommade i en buske i azaleadalen i slottskogen här i Göteborg idag när jag gick en promenad. Dom brukar inte blomma förrän i slutet av maj.
Inga andra azaleor blommade i azaleadalen. Det kanske är ett aprilskämt. Men isåfall varför sätta ut azaleor från någon botanisk trädgård om det var -3° idag på morgonen?
En liten ekorre skuttade och hoppade mellan träden och tittade nyfiket mellan varven på mig.
Åh! Vitsipporna har kommit.
Man blir varm av glädje att titta på blommande påskliljor.
Idag har det blivit flera promenader i det strålande vårvädret. Att höra havets brus i vinden är inte en början, inget slut utan en fortsättning i alltet. Vilken frihetskänsla att känna vinden i ”nosen” som lockar att tänka fritt.
Tänkte faktiskt på då jag körde den långa vägen 101 från San Francisco utmed stilla havet upp till Kanada 2001. Herregud det är ju så länge sen men känns nästan som det var igår. Tänk vad minnet är betydelsefullt för ens identitet.
© 2025 Seasons of Bridget
Tema av Anders Noren — Upp ↑